Lord William Bentinck – Wikipedia

Lord William Bentinck
Född14 september 1774[1][2][3]
Buckinghamshire[4]
Död17 juni 1839[1][2][3] (64 år)
Paris[5]
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland och Kungariket Storbritannien
Utbildad vidChrist Church College
SysselsättningPolitiker[6], cricketspelare, militär, diplomat, officer[7]
Befattning
Ledamot av Storbritanniens 17:e parlament
Storbritanniens 17:e parlament, Camelford (1796–1796)[8]
Ledamot av Storbritanniens 18:e parlament, Nottinghamshire (1796–1801)[8]
Ledamot av Förenade kungarikets 1:a parlament
Storbritanniens första parlament, Nottinghamshire (1801–1802)[8]
Ledamot av Förenade kungarikets 2:a parlament
Storbritanniens andra parlament, Nottinghamshire (1802–1803)[8]
Storbritanniens ambassadör i Bägge Sicilierna (1811–1814)[9]
Ledamot av Förenade kungarikets 5:e parlament
Storbritanniens 5:e parlament, Nottinghamshire (1812–1814)[8]
Ledamot av Förenade kungarikets 5:e parlament, Nottinghamshire (1816–1818)[8]
Ledamot av Förenade kungarikets 6:e parlament
Storbritanniens 6:e parlament, Nottinghamshire (1818–1820)[8]
Ledamot av Förenade kungarikets 7:e parlament
Storbritanniens 7:e parlament, Nottinghamshire (1820–1826)[8]
Ledamot av Förenade kungarikets 8:e parlament
Storbritanniens 8:e parlament, King's Lynn (1826–1828)[8]
Indiens generalguvernör (1833–1835)
Ledamot av Förenade kungarikets 12:e parlament
Storbritanniens 12:e parlament, Glasgow (1836–1837)[10][8]
Ledamot av Förenade kungarikets 13:e parlament
Storbritanniens 13:e parlament, Glasgow (1837–1839)[8]
ArbetsgivareStorbritanniens utrikesministerium[9]
Politiskt parti
Whigs
MakaMary Acheson[11]
FöräldrarWilliam Cavendish-Bentinck, 3:e hertig av Portland[12][11]
Dorothy Bentinck, hertiginna av Portland[12][11]
SläktingarWilliam Cavendish-Scott-Bentinck, 4:e hertig av Portland (syskon)[11]
William Charles Augustus Cavendish-Bentinck (syskon)[11]
Utmärkelser
Riddare med storkors av Bathorden
Guelferorden
Redigera Wikidata

Lord William Henry Cavendish-Bentinck, känd som Lord William Bentinck, född 14 september 1774 i Bulstrode, Buckinghamshire, England, död 17 juni 1839 i Paris, var en brittisk militär och politiker, generalguvernör i Indien. Han var yngre son till premiärministern William Henry Cavendish-Bentinck, 3:e hertig av Portland.

Bentinck ägnade sig först åt militäryrket och åtföljde Suvorov under dennes norditalienska fälttåg 1799 samt österrikiska armén till 1801. Han blev 1803 guvernör i Madras, men återkallades 1807 av ostindiska kompaniets direktörer till följd av sepoysmyteriet i Vellore. Därpå tjänade han som generallöjtnant under Wellington på Pyreneiska halvön och var 1811–1815 brittisk befälhavare på Sicilien samt denna ös verklige regent. Därunder gav han sicilianerna en fri författning och omorganiserade deras armé, företog 1813 en olycklig expedition till Katalonien mot den franske marskalken Louis Gabriel Suchet och uppmuntrade - i samförstånd med sin vän, hertigen av Orléans (sedermera Ludvig Filip I av Frankrike), vilken då bodde i Palermo - den italienska enhetstanken på ett sätt, som vållade den hemmavarande regeringen allvarsamt bryderi.

År 1827 utsågs Bentinck till generalguvernör i Ostindien och innehade detta ämbete 1828–1835. Hans generalguvernörstid utmärktes genom en upplyst och energisk verksamhet för inre reformer, så att det kunnat sägas, att han var den förste generalguvernör i Indien som styrde landet med den infödda befolkningens välfärd till främsta ögonmärke. Det systematiska utrotandet av de fruktade rövarbanden (thagger, eng. thugs), förbudet (1829) mot änkebränning vid männens likbegängelse (sati) och framför allt införandet av engelska som Indiens officiella språk i ämbetsverk och vid undervisningen (1835) kännetecknar hans styrelse i Indien, Besparingar infördes i förvaltningen, så att ett underskott på 1 miljon pund sterling förbyttes i ett överskott på 2 miljoner, och en mängd ämbeten gjordes tillgängliga för den infödda befolkningen. Under Bentincks tid och uppmuntrat av honom, tog den kristna missionen för första gången fart i Indien.

Bentincks minne i Indien hedrades efter hans avresa genom en medelst nationalinsamling, främst bland infödda, åstadkommen staty i Calcutta, försedd med en berömd inskription av hans vän och medhjälpare, historieskrivaren Thomas Babington Macaulay, där det bland annat heter, att Bentinck "ingöt i den orientaliska despotismen den brittiska frihetens ande" och att han "avskaffade grymma religionsbruk samt utplånade förödmjukande rasåtskillnader". Efter sin återkomst till hemlandet invaldes Bentinck 1837 i underhuset, men avled redan 1839.

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Lord-William-Bentincktopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6dn538t, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p961.htm#i9602.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, Encyclopædia Britannica .[källa från Wikidata]
  5. ^ Johan Burgh (genealog) & Bernard Burgh, A General and Heraldic Dictionary of the Peerage and Baronetage of the United Kingdom, 1826.[källa från Wikidata]
  6. ^ Hansard 1803–2005, Hansard-ID (1803-2005): lord-william-cavendish-bentinck, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  7. ^ Legacies of British Slave-ownership, läst: 20 juli 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c d e f g h i j k] The History of Parliament, History of Parliament-ID: 1820-1832/member/cavendish-bentinck-lord-william.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] British Diplomatic Directory (1820-2005), Foreign and Commonwealth Office.[källa från Wikidata]
  10. ^ Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b c d e] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lord_William_Bentinck&oldid=51312090”