Ludvig Fahlström (1655–1721) – Wikipedia

Ludvig Fahlström, född 1655 i Falun, död 19 mars 1721, var en svensk friherre, generalmajor, ämbetsman och landshövding. Han var gift med Juliana Lagerstierna och hade sonen Ludvig Fahlström som bland annat införskaffade Ems herrgård.^[2]

Ludvig Fahlströms började som kanslist vid skånska fältkansliet 1678 under skånska kriget.^[3] Han blev 1682 generalauditör och fortsatte vidare 1697 som krigsråd.^[3] 1685 adlades han och blev 1714 friherre. Han var landshövding i Västmanlands län mellan 1710 och 1714, då han tillträdde som ombudsråd, den högste ombudsmannen inom ämbetsverket, vid Karl XII:s kammarexpedition, vilken kan sägas motsvara nuvarande finansdepartementet och tjänsten han hade kan närmast liknas vid finansminister.^[3][4] 1721, strax innan sin död, utnämndes Ludvig Fahlström till president över Wismarska tribunalet. ^[3]

Ludvig Fahlström donerade 1714 en ansenlig mängd böcker till Västmanlands-Dala nation. Dessa böcker anses ha utgjort grunden till nationens bibliotek, som i dag innehåller cirka 90 000 volymer och berömmer sig för att vara ett av Sveriges större privata bibliotek och Uppsalas största nationsbibliotek.^[5][6]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Fahlström, Ludvig, 1904–1926.