Lydnadsversen – Wikipedia

Lydnadsversen.

Lydnadsversen (arabiska: آية الطاعة) är vers 59 i kapitel 4, An-Nisa i Koranen och är även känd som Uli al-Amr-versen (arabiska: آية اولي الأمر). Versen beordrar de troende att lyda Allah, Hans sändebud och de med auktoritet (Uli al-Amr). I shiitiska källor har denna vers presenterats som ett av bevisen för Alis och de elva andra imamernas felfrihet och ledarskap.

[1]يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا أَطِيعُوا اللَّـهَ وَأَطِيعُوا الرَّسُولَ وَأُولِي الْأَمْرِ مِنكُمْ ۖ فَإِن تَنَازَعْتُمْ فِي شَيْءٍ فَرُدُّوهُ إِلَى اللَّـهِ وَالرَّسُولِ إِن كُنتُمْ تُؤْمِنُونَ بِاللَّـهِ وَالْيَوْمِ الْآخِرِ ۚ ذَٰلِكَ خَيْرٌ وَأَحْسَنُ تَأْوِيلًا

Bernströms översättning: "Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts; och om ni råkar i tvist om något, överlåt då avgörandet åt Gud och Sändebudet, om ni tror på Gud och den Yttersta dagen. Detta är bäst och det [gynnar] en riktig och lycklig utgång."[2]