Makohaj – Wikipedia

Makohaj
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBroskfiskar
Chondrichthyes
UnderklassHajar och rockor
Elasmobranchii
ÖverordningHajar
Selachii
OrdningHåbrandsartade hajar
Lamniformes
FamiljHåbrandshajar
Lamnidae
SläkteIsurus
ArtMakohaj
I. oxyrinchus
Vetenskapligt namn
§ Isurus oxyrinchus
AuktorRafinesque, 1810
Utbredning
Makohajens utbredning
Synonymer
Isurus paucus (non Guitart Manday, 1966)[2]
Isurus tigris Smith, 1957[3]
Isurus africanus Smith, 1957[4]
Isurus bideni Phillipps, 1932[3]
Isuropsis mako (Whitley, 1929)[5]
Isurus mako Whitley, 1929[3]
Lamna huidobrii Philippi, 1887[3]
Isurus guentheri (Murray, 1884)[6]
Lamna guentheri Murray, 1884[3]
Isurus tigris (Atwood, 1869)[7]
Carcharias tigris Atwood, 1869[3]
Isuropsis dekayi Gill, 1862[3]
Lamna latro Owen, 1853[3]
Oxyrhina gomphodon Müller & Henle, 1839[3]
Lamna punctata (non Storer, 1839)[3]
Lamna glauca (Müller & Henle, 1839)[8]
Isurus glaucus (Müller & Henle, 1839)[3]
Isuropsis glaucus (Müller & Henle, 1839)[6]
Oxyrhina glauca Müller & Henle, 1839[3]
Lamna oxyrhina Cuvier & Valenciennes, 1838[3]
Isurus cepedii (Lesson, 1831)[8]
Squalus cepedii Lesson, 1831[3]
Isurus spallanzani Rafinesque, 1810[3]
Isurus oxyrhynchus Rafinesque, 1810[7]
Isurus oxyrhincus Rafinesque, 1810[5]
Hitta fler artiklar om djur med


Makohajen eller Makrillhajen (Isurus oxyrinchus)[9] är en hajart som beskrevs av Rafinesque 1810. Makohajen ingår i släktet Isurus, och familjen håbrandshajar.[10][11] IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1] Inga underarter finns listade.[10]

En död makohaj.
Isurus oxyrinchus.

En slank, strömlinjeformad haj med gråblå till mörkblå ovansida och ljusgrå till vit undersida. Den kan bli upptill 4 meter lång och som mest väga 570 kg[12]. Hajen har 5 gälspringor, och tänder som syns även när munnen är stängd.

Den betraktas som en av världens snabbaste hajar och kan simma i en hastighet på 30–40 km/h på långa sträckor. Det har hävdats att den kan uppnå en topphastighet av 74 km/h på korta sträckor[12]. Man känner till att makohajen har skadat människor, men födan utgörs framför allt av fisk. Större individer utvecklar dock tänder lämpade även för marina däggdjur.

Arten finns i de flesta tropiska och varmtempererade hav. I Europa finns den från Sydnorges kust, väster om Brittiska öarna och vidare ner till Medelhavet[13] Makohajen föredrar en vattenemperatur av minst 16 °C. Den vistas både vid ytan och ner till ett djup av 400 meter[12].

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

Makohajen är likt de flesta andra hajar ovovivipar, och föder fullbildade ungar. Efter en dräktighetstid av 15 till 19 månader föder honan mellan 4 och 25 ungar som är mellan 60 och 75 centimeter långa. Hanen blir könsmogen vid ungefär 2 år, honan vid 6 år[12].


  1. ^ [a b] 2009 Isurus oxyrinchus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Compagno, L.J.V. (1998) Lamnidae. Mackerel sharks, makos, white sharks, porbeagles., p. 1274-1278. In K.E. Carpenter and V.H. Niem (eds.) FAO identification guide for fishery purposes. The Living Marine Resources of the Western Central Pacific. FAO, Rome.
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Compagno, L.J.V. (1984) FAO Species Catalogue. Vol. 4. Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Part 1 - Hexanchiformes to Lamniformes., FAO Fish. Synop. 125(4/1):1-249.
  4. ^ Bass, A.J. (1986) Lamnidae., p. 98-100. In M.M. Smith and P.C. Heemstra (eds.) Smiths' sea fishes. Springer-Verlag, Berlin.
  5. ^ [a b] Last, P.R. and J.D. Stevens (1994) Sharks and rays of Australia., CSIRO, Australia. 513 p.
  6. ^ [a b] Compagno, L.J.V. (2001) Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Volume 2. Bullhead, mackerel and carpet sharks (Heterodontiformes, Lamniformes and Orectolobiformes)., FAO Species Catalogue for Fishery Purposes. No. 1, Vol. 2. Rome, FAO. 2001. 269p.
  7. ^ [a b] Fricke, R. (1999) Fishes of the Mascarene Islands (Réunion, Mauritius, Rodriguez): an annotated checklist, with descriptions of new species., Koeltz Scientific Books, Koenigstein, Theses Zoologicae, Vol. 31:759 p.
  8. ^ [a b] Edwards, A.J. and C.W. Glass (1987) The fishes of Saint Helena Island, South Atlantic Ocean. The pelagic fishes., J. Nat. Hist. 21:1367-1394.
  9. ^ Compagno, L.J.V. (1999) Checklist of living elasmobranchs., p. 471-498. In W.C. Hamlett (ed.) Sharks, skates, and rays: the biology of elasmobranch fishes. Johns Hopkins University Press, Maryland.
  10. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (27 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/isurus+oxyrinchus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  11. ^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14
  12. ^ [a b c d] Biology of the Shortfin Mako. Läst 2007-09-03
  13. ^ Bernt J Muus, Jørgen G Nielsen, Ulf Svedberg 1999 Havsfisk och fiske i Nordeuropa ISBN 91-518-3505-3


Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]