Maxentius – Wikipedia

Marcus Aurelius Valerius Maxentius, född cirka 280, död 312 (drunkning), var romersk kejsare 306–312, son till Maximianus.

Maxentius lät i Rom utropa sig till kejsare år 306^[1], efter att Konstantin, också son till en tetrark, hyllats som augustus^[2]. Med hjälp av fadern kämpade han mot de andra kejsarna, men 308^[1] utbröt krig även mellan dessa två^[2]. Hans riksdel bestod av Italien och Nordafrika. Han stödde sig på lokalt missnöje med tetrarkin och på Roms traditionella status som huvudstad. Han avstod också från kristendomsförföljelser i sin del av riket.^[1] Efter Diocletianus ingripande och Galerius död stod striden mellan honom och Konstantin.^[2] Han drunknade i Tibern under reträtten från slaget vid Pons Mulvius mot Konstantins här.^[1]

Källor

^ [a b c d] ”Maxentius”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/maxentius. Läst 20 maj 2020.
^ [a b c] Henrikson, Alf (1978). Alla Tider

Företrädare: Galerius och Konstantin den store	Romersk kejsare 306–312 med Galerius, Konstantin den store, Maximinus Daia och Severus II	Efterträdare: Konstantin den store och Licinius

Wikimedia Commons har media som rör Maxentius.
Bilder & media

[:0-1] [a b c d] ”Maxentius”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/maxentius. Läst 20 maj 2020.

[:1-2] [a b c] Henrikson, Alf (1978). Alla Tider

[1]

[2]