Karl Johann Maximowicz – Wikipedia
Karl Johann Maximowicz | |
Född | 11 november 1827 (g.s.)[1] Tula[2][1] |
---|---|
Död | 4 februari 1891 (g.s.)[1] (63 år) Sankt Petersburg[2][1] |
Begravd | Lutherska Smolenskkyrkogården |
Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
Utbildad vid | Dorpats kejserliga universitet |
Sysselsättning | Botaniker[3] |
Utmärkelser | |
Demidov-priset (1859) Fellow of the American Academy of Arts and Sciences | |
Redigera Wikidata |
Karl Johann Maximowicz (ryska: Карл Иванович Максимович, Karl Ivanovitj/Ivanovič Maksimovitj), född 23 november (gamla stilen: 11 november) 1827 i Tula, död 16 februari 1891 (gamla stilen: 4 februari) i Sankt Petersburg, var en rysk (balttysk) botaniker och forskningsresande.
Maximowicz företog vidsträckta resor i Sibirien, norra Kina och Japan 1859-65 och var från 1871 direktör för botaniska trädgårdar och museer i Sankt Petersburg. Bland hans många förtjänstfulla arbeten märks Primitiæ Floræ, Amurensis (1859), Plantarum novarum Japoniæ et Mandschuriæ diagnoses (1866), Diagnoses plantarum novarum 1-7 samt bearbetningar av bland annat Nikolaj Przjevalskijs och Grigorij Potanins samlingar i Flora Tangutica (1877-88) och Enumeratio plantarum hucusque in Mongolia nec non adjacente parte Turkestaniæ sinensis lectarum (1889). Han invaldes 1889 som utländsk ledamot av Vetenskapsakademien i Stockholm.
Auktorsnamnet Maxim. kan användas för Karl Johann Maximowicz i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipediaartiklar som länkar till auktorsnamnet.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Maksimovitj, Karl Ivanovitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
- ^ [a b c d] Большая российская энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, no value, Stora ryska encyklopedin-ID: 2167645, läs online och läs online, läst: 30 oktober 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Максимович Карл Иванович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.japantimes.co.jp , läst: 24 november 2019.[källa från Wikidata]
|