Medeldistanslöpning – Wikipedia

Medeldistanslöpning syftar vanligen på tävlingar i löpning inom friidrott där sträckan är 600 meter upp till åtminstone 1 609 meter (1 engelsk mil).^[1]

Länge var drömmen för alla medeldistansare att komma under 4 minuter på en engelsk mil, en så kallad "drömmil". Den förste som lyckades med det var Roger Bannister 1954. I mästerskapssammanhang springs 1 500 m istället och den distansen kallas ibland "löpningens blå band".

Uttrycket medeldistans används även flitigt inom orientering och syftar då till tävlingar med segrartid 30–35 minuter.^[2]

• 800 m
• 880 yards
• 1000 m
• 1 500 m
• en engelsk mil (1 609 m)

För världsrekord se Friidrottsrekord.

Medeldistans (tidigare kortdistans) är en disciplin inom orienteringen. Kartskalan är 1:10 000 och segrartiden på internationella tävlingar är 30-35 minuter. Medeldistansen är tekniskt och koncentrationsmässigt utmanande och kontrollerna är ofta svårare placerade än på långdistans.^[2]

• Kortdistanslöpning
• Långdistanslöpning