Medeldistanslöpning – Wikipedia

Medeldistanslöpning syftar vanligen på tävlingar i löpning inom friidrott där sträckan är 600 meter upp till åtminstone 1 609 meter (1 engelsk mil).[1]

Länge var drömmen för alla medeldistansare att komma under 4 minuter på en engelsk mil, en så kallad "drömmil". Den förste som lyckades med det var Roger Bannister 1954. I mästerskapssammanhang springs 1 500 m istället och den distansen kallas ibland "löpningens blå band".

Uttrycket medeldistans används även flitigt inom orientering och syftar då till tävlingar med segrartid 30–35 minuter.[2]

Standarddistanser

[redigera | redigera wikitext]
  • 800 m
  • 880 yards
  • 1000 m
  • 1 500 m
  • en engelsk mil (1 609 m)

För världsrekord se Friidrottsrekord.

Thierry Gueorgiou, även kallad kungen av medeldistans, på spurten på vm 2012.

Medeldistans (tidigare kortdistans) är en disciplin inom orienteringen. Kartskalan är 1:10 000 och segrartiden på internationella tävlingar är 30-35 minuter. Medeldistansen är tekniskt och koncentrationsmässigt utmanande och kontrollerna är ofta svårare placerade än på långdistans.[2]

Källhänvisningar

[redigera | redigera wikitext]