Messier 41 – Wikipedia

För stridsvagnen, se M41 Walker Bulldog
Messier 41
Öppna stjärnhopen Messier 41.
Observationsdata
Stjärnbild Stora hunden
Rektascension 06t 46,0m[1]
Deklination -20° 46′[1]
Klass II
Avstånd 2 300 (710 pc)[2] ljusår lj
Skenbar storlek 38[2] bågminuter'
Skenbar magnitud 4,5[1]
Fysiska egenskaper
Radie 12,5 ljusår (4 pc)
Antal stjärnor ca 100[3]
Uppskattad ålder 190[4]miljoner år
Upptäckt
Upptäcktsår före 1764
Upptäckare Charles Messier
Andra beteckningar
M41, NGC 2287,[1] C 0644-206, OCl 597, Mel 52, Cr 118, Lund 256 , ESO 557-SC14
Se också: Öppna stjärnhopar, Lista över öppna stjärnhopar

Messier 41 (M41) eller NGC 2287 är en öppen stjärnhop i stjärnbilden Stora hunden som ligger ungefär 4 grader söder om Sirius där den bildar med en ungefärligt ekvilateral triangel med Ny2 Canis Majoris mot väster; alla tre stjärnorna går in i samma synfält i en handkikare.[5] De utgör insida den vanliga asterismen som dras upp för den sittande Stora hunden, översatt till latin till Canis Majoris. Med blotta ögat ser man hopen som en ljusfläck. Många av stjärnorna kan man se i kikare, men eftersom hopen täcker mer än 1/2 grad syns den bäst i vidvinkelobjektiv. Hopen upptäcktes före 1654 av Giovanni Battista Hodierna, men kan ha varit känd redan för Aristoteles omkring 325 f.Kr.[6]

Messier 41 på natthimmel motsvarar ungefär fullmånens storlek. [5] Den innehåller omkring 100 stjärnor, inklusive flera röda jättar där den ljusaste har spektraltyp K3, skenbar magnitud 6,3 och ligger nära mitten, samt några vita dvärgar.[3][7][8] Hopen beräknas röra sig bort från oss med 23,3 km/s.[1] Stjärnhopens diameter är 25–26 ljusår (7,7–8,0 pc). Den beräknas vara 190 miljoner år gammal och har egenskaper och dynamik som tyder på en total förväntad livslängd på 500 miljoner år innan det kommer att ha upplösts.[4]

Walter Scott Houston beskriver hopens utseende i små teleskop:[9]

”Många visuella observatörer talar om att se böjda linjer av stjärnor i M41. Även om de verkar inkonsekventa på fotografier, sticker kurvorna ut starkt i mitt 10-tums teleskop, och den ljusröda stjärnan nära mitten av klustret är framträdande.”
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 5 april 2021.
  1. ^ [a b c d e] Messier 38 (u-strasbg.fr). Hämtad 3 april 2021.
  2. ^ [a b] ”Messier Object 41”. SEDS. http://messier.seds.org/m/m041.html. Läst 10 december 2009. 
  3. ^ [a b] Koester, D. Reimers, D. (1981), "Spectroscopic identification of white dwarfs in Galactic Clusters I. NGC2287 and NGC3532", Astronomy & Astrophysics, 99, L8-11
  4. ^ [a b] Stoyan, Ronald (2008). Atlas of the Messier Objects: Highlights of the Deep Sky. Cambridge University Press. sid. 171. ISBN 9780521895545. https://books.google.com/books?id=x2VuBAAAQBAJ&pg=PT559 
  5. ^ [a b] Kambic, Bojan (2009). Viewing the Constellations with Binoculars: 250+ Wonderful Sky Objects to See and Explore. New York, New York: Springer. sid. 230. ISBN 978-0-387-85355-0. https://books.google.com/books?id=3vxLNPNHOcwC&pg=PA230 
  6. ^ M41 possibly recorded by Aristotle
  7. ^ De Laet, Rony (2011). The Casual Sky Observer's Guide: Stargazing with Binoculars and Small Telescopes. New York, New York: Springer. sid. 95–97. ISBN 978-1-4614-0595-5. https://books.google.com/books?id=3fhBelJk-30C&pg=PA95 
  8. ^ Dobbie, P, Day-Jones, A, Williams, K, Casewell, S, Burleigh, M, Lodieu, N, Parker, Q, Baxter, R, (2012), "Further investigation of white dwarfs in the open clusters NGC2287 and NGC3532", Monthly notices of the Royal Astronomical Society, 423, 2815–2828
  9. ^ Houston, Walter Scott (2005). Deep-Sky Wonders. Sky Publishing Corporation. ISBN 978-1-931559-23-2 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]


   NGC 2285  •  NGC 2286  •  NGC 2287  •  NGC 2288  •  NGC 2289