Mil Mi-14 – Wikipedia

Mil Mi-14

En Mil-14PŁ från polska marinen.
Beskrivning
Roll	Ubåtsjakthelikopter
Besättning	4
Antal tillverkade	230
Dimensioner
Längd	23,3 meter
Flygkroppslängd	18,4 meter
Höjd	6,9 meter
Rotordiameter	21,3 meter
Vikter
Tom	9 000 kg
Maximal intern bränslemängd	2 950 kg
Maximal startvikt	14 000 kg
Prestanda
Motor(er)	2 × Isotov TV3-117
Effekt	2 × 2200 hk
Maximal hastighet	230 km/h
Stridsräckvidd	800 km
Transporträckvidd	1135 km
Maximal altitud	4 000 meter
Lastförmåga
Lastförmåga	3 000 kg hängande last
Beväpning
Bomber	Sjunkbomber
Övrigt	Ubåtsjakttorpeder, minsvep
Elektronik
Radar	Initiativ-2M
Andra Sensorer	36 × sonarbojar Oka-2 dopphydrofon TMA-60 magnetometer
Första flygning	1 augusti 1967

Mil Mi-14 (NATO-rapporteringsnamn Haze) är en ubåtsjakthelikopter tillverkad i före detta Sovjetunionen.

I slutet av 1960-talet började konstruktionsbyrån Mil att utveckla en marin version av Mi-8. Den nya helikoptern fick infällbart landningsställ, båtformad amfibisk flygkropp och samma motorpaket som den kraftfullare Mi-17. Den var enbart tänkt att vara landbaserad och kunde därför göras större än den kompakta Ka-25 som var avsedd för fartygstjänst.

De första prototypen som fick beteckningen V-14 var en ombyggd Mi-8 med båtformat skrov och pontoner. Den flög första gången 1 augusti 1967, men utprovningen försenades av att den drevs av två äldre och svagare TV2-motorer. Först 1973 godkändes den nya konstruktionen och serieproduktionen kunde börja. Mi-14 togs i tjänst i maj 1976.

Mi-14 är till stora delar identisk med Mi-8/Mi-17. Den största skillnaden är undre delen av flygkroppen är båtformad. Under nosen sitter spaningsradarn i en kupol som sänks ner när den används. Bakom den finns två bombutrymmen för torpeder och/eller sjunkbomber. Mi-14 saknar Mi-7:ans lastdörrar även om formen på aktern är den samma. Längst bak finns i stället vinschar för magnetometer och dopphydrofon. På varsin sida sitter pontoner som ger helikoptern stabilitet på vattnet. Pontonerna innehåller även bränsle och de aktre landningsstället.

• Mi-14PL – Ubåtsjaktversion med dopphydrofon, sonarbojar, magnetometer och vapen.
• Mi-14BT – Minsvepningsversion utan ubåtsjaktutrustning men med en vinsch för minsvep.
• Mi-14PS – Flygräddningsversion med skjutdörrar, räddningsvinsch och strålkastare.
• Mi-14PZj – Version för vattenbombning med intern vattentank.
• Mi-14P – Passagerarversion med 24 säten.
• Mi-14GP – Lastversion.
• Mi-14PLE – Exportversion.

•  Bulgariska flottan
•  Etiopiens flygvapen
•  Georgiens flygvapen
•  Kubas flygvapen
•  Libyens flygvapen
•  Koreanska folkarméns flygvapen
•  Polska marinen
•  Rumäniens flotta
•  Rysslands flotta
•  Syriska flottan
•  Ukrainska flottan

• Gunston, Bill; Spick, Mike (1986) (på engelska). Modern Fighting Helicopters. London: Salamander Books Ltd. sid. 140–141. Libris 6148004. ISBN 0-86101-232-1 

• Wikimedia Commons har media som rör Mil Mi-14.
  Bilder & media