French
DeutschMindre brunfladdermus – Wikipedia
| Mindre brunfladdermus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Sårbar[2] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Nyctalus |
| Art | Mindre brunfladdermus N. leisleri |
| Vetenskapligt namn | |
| § Nyctalus leisleri | |
| Auktor | Kuhl, 1817[3] |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Mindre brunfladdermus[4], tidigare även Leislers fladdermus (Nyctalus leisleri), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar).
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Mindre brunfladdermus påminner om stor fladdermus men är inte lika stor - vingbredden är under 35 centimeter, kroppslängden (huvud och bål) mellan 5,5 och 6,5 centimeter och vikten upp till 20 gram. Pälsen är gråbrun och både ansikte och öron är svarta.[5] Arten saknar hudflikar (blad) på näsan. Enligt en annan källa är ovansidans päls gulbrun och undersidan är täckt av ljusare päls i samma färg. Jämförd med andra läderlappar har mindre brunfladdermus korta öron (13 till 16 mm långa) som står långt ifrån varandra. Hos arten förekommer en mörkbrun flygmembran och svansen är helt eller nästan helt inbäddad i svansflyghuden.[6]
Arten har 3,7 till 4,7 cm långa underarmar och en 3,5 till 4,8 cm lång svans.[7]
Beteende
[redigera | redigera wikitext]Flykten är snabb, ofta med tvära kast fram och tillbaka. Börjar jaga kring solnedgången. Kan flyga även under dagen. Den livnär sig framför allt på fjärilar, flugor och skalbaggar.[8]
Arten finns främst i skog, men kan även förekomma i bebyggda områden.[5]
Mindre brunfladdermus övervintrar i utbredningsområdets södra delar och den vandrar upp till 3 000 km till Centraleuropa där fortplantningen sker. Honor bildar i maj egna kolonier med upp till 50 medlemmar som är skilda från hannarna. Ungarna föds en eller två månader senare.[7]
Viloplatsen är vanligen ett ihåligt träd eller byggnader.[7]
Lätet som används för ekolokaliseringen är 9 till 14 millisekunder lång och det har två stadier varav det första stadiet har varierande frekvens medan det andra stadiet har ganska jämn frekvens. Frekvensen ligger mellan 23 och 31 kHz.[7]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Mindre brunfladdermus finns i Centraleuropa och österut till Centralasien, samt mera sporadiskt i Västeuropa.[5] I Sverige har den observerats vid enstaka tillfällen i Skåne, på Öland och på Gotland. På grund av förväxlingsrisken med stor fladdermus är det dock möjligt att den är vanligare än förmodat.[9]
I bergstrakter når arten 2000 meter över havet.[7]
Mindre brunfladdermus rödlistades 2020 som sårbar i Sverige.[2]
I Sverige är alla fladdermusarter fridlysta.[10]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Juste, J. & Paunović, M. 2016 Nyctalus leisleri . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 27 juli 2019.
- ^ [a b] ”Rödlistning 2020 av mindre brunfladdermus”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Nyctalus-leisleri-232266. Läst 19 mars 2022.
- ^ ”Nyctalus leisleri” (på engelska). Mammal species of the World. Bucknell University. http://www.departments.bucknell.edu/biology/resources/msw3/browse.asp?s=y&id=13802034.
- ^ De Jong et al.. ”Nya svenska namn på Europas fladdermöss”. Sveriges lantbruksuniversitet. http://pub.epsilon.slu.se/12670/1/de_jong_et_al_151006.pdf. Läst 20 juni 2017.
- ^ [a b c] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 55-56. ISBN 91-46-16576-2
- ^ Kingdon, Jonathan (2013). ”Nyctalus leisleri” (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 592. ISBN 9781408122549
- ^ [a b c d e] ”Leiser's bat” (på engelska). Natural Sciences Musem of Granollers. http://www.batmonitoring.org/en/species/nyctalus-leisleri/. Läst 25 oktober 2019.
- ^ Curry-Lindahl, Kai (1982) [1975]. Däggdjur i färg. Stockholm: Almqvist & Wiksell. sid. 151-152. ISBN 91-20-06724-0
- ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. Arkiverad från originalet den 16 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060616121952/http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 5 juni 2009.
- ^ ”Fladdermöss”. Naturhistoriska Museet. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171015150818/http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/daggdjur/fladdermoss.169.html. Läst 14 oktober 2017.
|