Molär värmekapacitet – Wikipedia

Molär värmekapacitet för ett kemiskt ämne är den mängd energi (värmeenergi) som måste tillföras till en mol av ämnet för att orsaka en ökning med en enhet i dess temperatur. Med andra ord är den molära värmekapaciteten värmekapaciteten dividerat med substansmängden (${\displaystyle C_{m}=C/n}$) eller specifik värmekapaciteten gånger dess molmassa (${\displaystyle C_{m}=c\cdot M}$).

SI-enheten för molär värmekapacitet är joule per kelvin per mol [J⋅K⁻¹⋅mol⁻¹].

Molär värmekapacitet betecknas med ett index m som ${\displaystyle C_{m}}$ för a särskilja den från värmekapacitet (${\displaystyle C}$ [J/K]) eller specifik värmekapacitet (${\displaystyle c}$ [J/(kgK)])^[1].

Formulerat som en ekvation ges molär värmekapacitet som

${\displaystyle C_{m}={\frac {1}{n}}{\frac {dQ}{dT}}}$

där ${\displaystyle Q}$ är värmeenergi, ${\displaystyle T}$ är temperatur och ${\displaystyle n}$ substansmängd (antal mol).

För en ideal gas erhålls värmekapaciten enligt Ekvipartitionsprincipen, för ett fast ämne är det konstant enligt Dulong–Petits lag ^[2].

• Värmekapacitet
• Specifik värmekapacitet
• Mol