Monaco – Wikipedia

Furstendömet Monaco
*Principauté de Monaco* (franska)
*Principatu de Mu̍negu* (monegaskiska)
Furstendömet Monaco; Principauté de Monaco (franska); Principatu de Mu̍negu (monegaskiska)
Flagga	Statsvapen
	Valspråk: Deo Juvante ; (Latin: Med Guds hjälp)
	Nationalsång: Hymne monégasque; ; ;
	läge
	läge
Huvudstad; (även största stad)	Monaco
Officiellt språk	Franska
Erkända regionala språk	Monegaskiska; Occitanska; Italienska
Demonym	Monegask
Statsskick	Konstitutionell monarki
Area
Befolkning
BNP (PPP)	2016 års beräkning
BNP (nominell)	2015 års beräkning
Valuta	Euro (EUR)
Tidszon	CET (UTC+1)
	Topografi
Nationaldag	19 november
Nationalitetsmärke	MC
Landskod	MC, MCO, 492
Toppdomän	.mc
Landsnummer	377 (Fast) 66 (mobil)

För andra betydelser, se Monaco (olika betydelser).

Monaco, formellt Furstendömet Monaco^[5] (franska: Principauté de Monaco; monegaskiska: Principatu de Mu̍negu), är en mikrostat med konstitutionell monarki belägen vid södra Frankrike i Västeuropa. Monaco ligger på Franska rivieran vid Liguriska havet, en del av Medelhavet, några kilometer från den fransk-italienska gränsen men är i övrigt omgivet av Frankrike. Många invånare är förmögna och har ursprung från andra länder. Monaco är en av Europas mikrostater och anses ofta vara ett skatteparadis.

Med en yta på 2,02 km² är Monaco världens näst minsta suveräna stat (endast Vatikanstaten är mindre). Ytan tillsammans med landets 37 550 invånare (2016) gör Monaco till världens mest tätbefolkade land. Monaco är det minsta landet med franska som officiellt språk. Landet är socialt välmående och har både den högsta medellivslängden och den lägsta spädbarnsdödligheten, men har en befolkningstillväxt på endast 0,18 % och den äldsta befolkningen i världen (enligt medianålder).^[4]

Landets regent är furst Albert II av familjen Grimaldi, som har regerat över Monaco sedan 1297. Monaco är medlem i Förenta nationerna (sedan 28 maj 1993),^[6] Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Latinska unionen samt Europarådet. Monaco har en nära relation med Frankrike som landet ingår i tullunion med och delar samma valuta (euro).^[7]^[8] Frankrike ansvarar också för Monacos försvar, och den monegaskiska statsministern ska vara en av tre franska medborgare som presenteras som kandidater av den franska regeringen, varav en utses av Monacos furste.^[4] Trots sina nära förbindelser med Europeiska unionen är Monaco inte medlem i unionen.

Historia

Huvudartikel: Monacos historia

Monaco har fått sitt namn från den närbelägna grekiska kolonin Monoikos som grundades på 500-talet f.Kr. av fenicierna. Enligt en antik myt ska Herkules ha passerat genom Monaco och skickat iväg alla tidiga gudar därifrån. Ett tempel byggdes till hans ära, kallat Herkules Monoikos (som betyder Herkules Tempel). Templet finns inte kvar, men den kända hamnen i Monaco är uppkallad efter Herkules, Port Hercule.

Monaco återskapades 1215 som en koloni tillhörande republiken Genua. Monaco har styrts av ätten Grimaldi sedan 1297, när Francesco Grimaldi Malizia (italienska för ondsint) intog borgen som skyddade klippan i Monaco, förklädd till en franciskansk munk (monaco på italienska).

Mellan 1793 och 1814 var Monaco under franskt styre. Genom Wienkongressen bestämdes att Monaco skulle vara under skydd av Kungariket Sardinien. Mellan åren 1815 och 1860 stod Monaco alltså under Sardiniens beskydd, varefter Frankrike återfick skyddsmakten som en del i Freden i Turin. Under den här tiden rådde det oro i de närliggande städerna Menton och Roquebrune-Cap-Martin, som förklarade sig självständiga i hopp om att bli omhändertagna av Sardinien. Till slut gav fursten upp anspråket på de båda städerna (cirka 95 procent av landet), och Frankrike köpte tillbaka områdena för fyra miljoner francs. År 1886 blev Monaco autonomt genom ett avtal med Frankrike.

Fram till 1911 styrde Monacos furstar med absolutism. I juli 1918 ingicks ett avtal med Frankrike, som gavs en begränsad kontroll över Monaco. Avtalet, som var en del av Versaillesfördraget, fastslog att monegaskisk politik skulle föras i enlighet med franska politiska, militära och ekonomiska intressen.^[9]

År 1943 ockuperade den italienska armén Monaco och inrättade en fascistregering. Kort därefter, efter Mussolinis kollaps i Italien, ockuperade Tyskland Monaco och började föra bort den judiska befolkningen. En av dem var René Blum, grundaren av Ballet de l’Opera i Monte Carlo och bror till den tidigare franska premiärministern Léon Blum.

1949 dog furst Louis II och efterträddes av sin dotterson Rainier III. Eftersom Monaco enligt konstitutionen skulle förlora sin självständighet till Frankrike om ätten Grimaldi utslocknade, väckte furst Rainiers sökande efter en gemål intresse över hela världen. Den massmediala bevakningen blev enorm när Rainier förlovade och gifte sig med den amerikanska filmstjärnan Grace Kelly 1956.

Äktenskapet resulterade i tre barn: Caroline, Albert och Stéphanie och Monacos suveränitet var säkrad. 2002 kom ett nytt fransk-monegaskiskt avtal, där Monaco garanteras självständighet även om Grimaldiätten utslocknar. En större förändring av konstitutionen kom 1962, när bland annat dödsstraffet avskaffades, kvinnor fick rösträtt och en högsta domstol skapades för att garantera grundläggande rättigheter.

Då furst Rainier dog den 6 april 2005, hade han varit statsöverhuvud i 56 år. Efter kung Bhumibol av Thailand var han den statschef som regerat längst. Prins Albert, Markis av Baux tog över ansvaret som furste redan den 31 mars 2005 på grund av faderns dåliga hälsa. Albert II blev officiellt furste den 12 juli 2005 genom en ceremoni i Monacos katedral där hans fader hade begravts tre månader tidigare. Alberts övertagande av tronen bekräftades genom en andra ceremoni den 19 november 2005 inför många gästande statsöverhuvuden från hela världen.

Geografi

Med en yta på 2,02 km², en landgräns mot Frankrike på 4,1 km och sydostlig kustremsa på 4,4 km är Monaco det näst minsta självständiga landet i världen, efter Vatikanstaten. Det ligger vid Medelhavets kust, 18 km öst om Nice. Den högsta punkten i Monaco är Mont Agel som sträcker sig 163 m över havet. Landet har inga naturtillgångar.

Monaco är indelat i fyra geografiska områden: Monaco-Ville, den gamla staden som ligger på en klippa som sträcker sig ut i havet; La Condamine, området som ligger längs med hamnen; Monte Carlo, där de flesta bostads- och semesterområdena ligger; och Fontvieille, ett nybyggt område som är vunnet ur havet.

Furstendömet, som endast består av bebyggelse, är känt för sin vackra klippiga miljö och sitt soliga medelhavsklimat med milda blöta vintrar och varma torra somrar. De nyare delarna av furstendömet är mycket tätt bebyggda, oftast med höghus.

Styrelseskick

Monaco har styrts som en konstitutionell monarki sedan 1911 med den självstyrande fursten av Monaco som statschef. Det lagstiftande rådet består av statsministern (regeringschefen), som styr över en regering med fyra medlemmar. Statsministern var fram till 2002 fransk medborgare utsedd av fursten, men föreslagen på en kandidatlista sammanställd av Frankrikes regering. Efter tillägget i konstitutionen 2002 kan statsministern vara fransk eller monegaskisk medborgare. I enlighet med 1962 års konstitution, delar fursten sin makt med Nationella Rådet (ungefär parlamentet). Dess 24 medlemmar väljs i allmänna val för en femårsperiod.

Furstendömets interna politik styrs av det kommunala rådet, som består av 15 valda medlemmar och leds av borgmästaren.

Se även Lista över Monacos regenter.

Administrativ indelning

Staten består numera av 10 distrikt. Enligt konstitutionen 1911 bestod Monaco emellertid av tre kommuner:

Monaco-Ville, den gamla staden som ligger på klippan som sträcker sig ut i Medelhavet känt som Le Rocher (klippan). Här finns palatset i Monaco.
Monte Carlo, främst bostadsområden och semesterområden och det berömda kasinot i Monte Carlo.
La Condamine, hamnområdet som ligger mittemellan de två andra före detta kommunerna.

De tre kommunerna upplöstes år 1954, då de istället fick status som distrikt (”quartiers”) och fyra nya lades till.

Fontvieille lades till som det fjärde distriktet, ett nybyggt område på mark utvunnen från havet på 70-talet.
Moneghetti blev det femte distriktet, skapat från en del av La Condamine.
Larvotto blev det sjätte distriktet, skapat från en del av Monte Carlo.
La Rousse/Saint-Roman (inkluderar Le Ténao) blev det sjunde distriktet, också skapat från en del av Monte Carlo.

Därefter skapades ytterligare tre nya distrikt:

Saint Michel, en del av Monte Carlo
La Colle, en del av La Condamine
Les Révoires, en del av La Condamine

Nya områden planeras utvinnas från havet och förväntas att stå färdigt år 2025^{[uppföljning saknas]}:

Le Portier

Furstendömet är uppdelat i 10 distrikt men två nya är planerade: Fontvieille II och Le Portier.

Nr	Distrikt	Area (m²)	Invånare	Täthet km²	Kvarter	Anmärkningar
Distrikt i Monaco
05	Monaco-Ville	184 750	1 034	5 597	19	Gamla staden med palatset.
Distrikt i Monte Carlo
01	Monte Carlo/Spélugues	281 461	3 034	10 779	20	Kasinot och semesterområdena
02	La Rousse/Saint-Roman	105 215	3 223	30 633	17	I nordöst, inkluderar Le Ténao
03	Larvotto/Bas Moulins	328 479	5 443	16 570	17	Östra strandområdet
10	Saint Michel	142 223	3 807	26 768	24	Centrala bostadsområdena.
Distrikt i La Condamine
04	La Condamine	237 283	3 847	16 213	28	Hamnområdet i nordväst.
07	La Colle	188 073	2 822	15 005	15	Den västra gränsen
08	Les Révoires	75 747	2 515	33 203	11
09	Moneghetti/ Bd de Belgique	107 056	3 003	28 051	17
Nya distrikt urvunna från havet
06	Fontvieille	324 157	3 292	10 156	10	Började byggas 1971
11-1	Fontvieille II	-	-	-	-	Planerad
11-2	Le Portier	-	-	-	-	Planerad
	Monaco	1 974 444	32 020	16 217	178

Ekonomi

En av Monacos huvudnäringar är turismen. Monacos vackra väder, dess kasino och den livsstil och aura som omger landet lockar många besökare. 2001 genomfördes ett stort byggnadsprojekt som utökade hamnen med två pirar med plats för kryssningsfartyg. Furstendömet har framgångsrikt sökt att skapa små, lönsamma och icke nedsmutsande industrier. Dessa återfinns i området Fontvieille.

Staten innehar monopol i en rad sektorer, däribland tobak och post. Telefonbolaget ägdes en gång av staten; numera ägs Monaco Telecom till 49 procent av Cable & Wireless, till 45 procent av staten och till 6 procent av Compagnie Monégasque de Banque, men åtnjuter monopol. Levnadsstandarden är hög, jämförbar med den i välmående stadsdelar i franska storstäder.

Landet har ingen inkomstskatt för privatpersoner, vilket har fått till följd att personer från olika europeiska länder, som tjänar majoriteten av sin inkomst utanför Monaco, flyttat till landet. Däremot har landet omsättningsskatt, som i likhet med många länder är en väsentlig inkomstkälla för staten. Kändisar såsom Formel 1-förare och andra idrottsstjärnor väcker mest uppseende, men majoriteten är affärsmän.

År 2000 anklagade två franska parlamentsledamöter i en rapport^[10] Monaco för ineffektiva lagar mot pengatvätt, bland annat i Kasinot i Monte Carlo, och landets regering för att den inte gör tillräckligt för att undersöka dessa brott ordentligt. I respons till anklagelserna beställde Monacos regering rapporter från OECD där det framgick att de flesta av dessa anklagelser var ogrundade.

Monaco är inte medlem av Europeiska unionen, men är väldigt starkt knutet till EU genom sin tullunion med Frankrike. Furstendömet delar också valuta med Frankrike, det vill säga euro. Monaco har rätten att ge ut mynt med monegaskisk design på nationssidan, och egna sedlar.

Monacos största exportvaror är keramik, metallarbeten, textil, plastvaror och instrument.

Kommunikationer

Huvudartikel: Kommunikationer i Monaco

Monaco saknar egen flygplats, och den närmaste ligger i Nice. Landet har en egen järnvägsstation, som opereras av SNCF, Frankrikes statliga järnvägar.

Demografi


Nationalitet	Invånarantal
Totalt	32 020
Monaco	6 089
Frankrike	10 229
Italien	6 410
Storbritannien	1 703
Schweiz	890
Tyskland	812
Belgien	788
Portugal	566
Nederländerna	429
Sverige	290
Spanien	282
Grekland	237
Österrike	182
Danmark	142
Övriga	2 971

Monacos befolkningsstruktur är ovanlig eftersom de ursprungliga monegaskerna är i minoritet i sitt eget land, där de utgör endast 15 procent av invånarna. De flesta invånarna är av fransk nationalitet (47 procent), medan italienare utgör 16 procent. Övriga 22 procent är fördelade på cirka 125 nationaliteter. De största av de grupperna är tyskar, schweizare och britter.

Franska är landets enda officiella språk, men engelska, italienska och det ursprungliga monegaskiska (en rest av genuesiska) är också ofta använda språk.

Romersk-katolska kyrkan är statsreligion och omfattar 90 procent av befolkningen. I Monaco råder religionsfrihet.

Åldersbredd

Män	Ålder	Kvinnor
4 269	65+	5 311
2 253	55-64	2 270
5 162	25-54	5 137
1 439	15-24	1 352
1 744	0-14	1 644

Befolkningstillväxt: 0,18 % (2016)
Födelsetal: 6,6 födslar per 1 000 invånare (2016)
Dödlighet (hela befolkningen): 9,6 dödsfall per 1 000 invånare (2016)
Nettomigration: 4,7 migranter per 1 000 invånare (2016)
Befolkningens medianålder: 52,4 år (2016)
Spädbarnsdödlighet: 1,8 per 1 000 levande födslar (2016) - lägst i världen
- Manlig spädbarnsdödlighet: 2,1 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
- Kvinnlig spädbarnsdödlighet: 1,6 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
Befolkningens medellivslängd vid födseln: 89,5 år (2016) - högst i världen
- varav hos män: 85,6 år (2016)
- varav hos kvinnor: 93,5 år (2016)
Total fertilitet: 1,53 barn per kvinna (2016)

Siffror tagna från CIA World Factbook.^[4]

Kultur

Identitet

Vid sitt trontillträde 2005 höll furst Albert II ett tal^[11] som ”bestämde vilka vi är”:

"Vi är en gemenskap med våra egna värderingar, vilka är lika våra grannars, men som har en speciell kombination vilken skiljer oss åt".
"Vi är från Ligurien och Genua. Vi är barn av Grekland, Rom och kristendom: vår katolska, apostoliska och romerska statsreligion finns där för att påminna oss".
"Vi lyder under de mänskliga rättigheterna, frukter av de filosofiska reflektioner som upplysningstiden från våra franska grannar och vänner, och de otaliga reformer och förbättringar gjort av de europeiska ledarna till fungerandet av konstitutionella stater och supranationella institutioner".
"Vi tror på materiell men även andlig framgång".
"Vi är förespråkare av fri företagsamhet i den ekonomiska sektorn, ett system som skapar rikedom".
"Vi tror också på dygderna av solidaritet med dem som inte har tillräcklig kunskap, vetskap eller personlig möjlighet att ta riskerna, att få självständighet och ta det ansvar ett modernt liv kräver".
"Vår roll är också att förespråka social rättvisa vilket är absolut nödvändigt".
"Monaco tror, liksom Europeiska unionen, på konceptet med marknadsekonomi".
"Vi tror på samarbetet mellan innovatören och entreprenören vilket skapar framgång i alla dess former".
"Om vi inte respekterar dessa grundläggande värderingar, så kan vi inte hoppas på framgång".