Musikföreningen i Stockholm – Wikipedia

Ludvig Norman
Vilhelm Svedbom
Franz Neruda

Musikföreningen i Stockholm grundades 1880 av förste hovkapellmästaren Ludvig Norman och sekreteraren vid Musikaliska Akademien Vilhelm Svedbom[1], därför att det då uppstått ett akut behov en ny, stor oratoriekör i Stockholm.

Första konserten gavs 1881 med Händels Messias. Kören och Hovkapellet dirigerades av Ludvig Norman. Särskilt stor betydelse hade dirigenten Franz Neruda, som ledde 70 konserter i följd, 1891–1915.

Den 100:e konserten gavs 1916, med musik av sex svenska tonsättare. Konserten dirigerades av Victor Wiklund, vilken var föreningens dirigent 1915–1924, varefter verksamheten avstannade.

År 1928 ombildades föreningen till Musikföreningens stiftelse för belönande av svensk tonkonst med kamrer Hugo Hennig som ordförande[2]. Det första tonsättarstipendiet, 4 500 kronor, gick till Hugo Alfvén år 1936. Ordförande var då tonsättaren Oskar Lindberg, organist i Engelbrektskyrkan.

Sven Wilson, STIM-chef, blev ordförande 1955 och därefter har Musikföreningens ordförande varit:

  • Lars-Johan Norrby 1985
  • Berit Lindholm 1991 (vice ordf. 1988–1990)
  • Eskil Hemberg 2001
  • Kai-Inge Hillerud 2005
  • Lars-Johan Norrby 2009
  • Carl Magnus Billström 2018

Stipendiater

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Musikföreningens pris 2017 text”. Föreningen svenska tonsättare. https://fst.se/text/tebogo-monnakgotla-och-bo-hansson-prisas-av-musikforeningen-i-stockholm. Läst 23 april 2024. 
  2. ^ Musikföreningen i Stockholm (1932). Instruktion för styrelsen för Musikföreningen i Stockholm, styrelse, och grundstadga för Musikföreningens i Stockholm stiftelse för belönande av svensk tonkonst. sid. 3-5