Muzio Clementi – Wikipedia

Muzio Clementi
Porträtt av Clementi, målat av Aleksander Orłowski (1810)
Porträtt av Clementi, målat av Aleksander Orłowski (1810)
Levnad
Född24 januari 1752
Rom, Kyrkostaten Kyrkostaten
Död10 mars 1832 (80 år)
Evesham, Warwickshire, England England
BegravdWestminster Abbey
Tonsättare
InstrumentPiano

Muzio Clementi, född 24 januari 1752 i Rom, död 10 mars 1832 i Evesham, Warwickshire, var en italiensk pianist och tonsättare.

Clementi studerade sång för Santarelli och den stränga satsen för Carpani, utvecklade sig därefter i stillhet hos en engelsk mecenat, Beckford, samt uppträdde 1770 i London med glänsande framgång såsom kompositör och virtuos. Sin största förtjänst äger Clementi om etydkompositionen; hans klassiska Gradus ad Parnassum (1817) har ännu i dag stort värde för pianoundervisningen.

Han delade sitt liv mellan en omfattande verksamhet i London, där han såsom lärare, musikhandlare och pianofabrikant förvärvade stor förmögenhet, och konstresor till Paris, Berlin, Dresden, Sankt Petersburg, Wien och Italien, varunder han även introducerade sina elever: Field, Cramer, Klengel, Berger med flera. Efter 1809 drog han sig alltmer tillbaka från offentligheten och sysselsatte sig mest med komposition.

Clementi var en av sin tids störste pianovirtuoser; i vissa svårigheter, såsom flytande och snabba ters- och oktavgångar, lär han inte ha överträffats av någon. Till en början lade han uteslutande an på yttre glans, men efter en tävlingsstrid i Wien 1781 med Mozart – vilken då kallade Clementi ein blosser Mechanikus – vinnlade han sig även om uttryck och idealitet i föredraget.

Clementis kompositioner är omsorgsfullt utarbetade, med elegans och stor formsäkerhet. Även om de kan uppfattas som något torra och livlösa i jämförelse med en del samtidas har Clementi bidragit till utvecklingen av sonatformen, och hans 106 sonater (därav 60 för pianosolo) kan i tekniskt avseende betraktas som en förberedelse till Beethovens.