Nakota – Wikipedia

Tidigare utbredning av Siouxfolken, grannstammar och dagens reservat.

Nakota - egentligen dakhótha - eller Yankton-Yanktonai är en prärieindiansk stamgrupp som tillhör siouxfolket och talar en dialekt av Sioux-Assiniboine-Stoney inom siouxspråken. De utgör den mellersta av de tre huvudgrupper i vilka siouxerna på historiska och språkliga grunder brukar indelas. De två andra huvudgrupperna är dakota och lakota.

Nakotaspråket är en n-dialekt, men använder d i vissa sammanhang, bland annat i början på ord. Därför är nakotas historiska endonym dakota. Några amerikanska etnografer började felaktigt använda ordet nakota som namn på denna stamgrupp och vid slutet av 1900-talet började många siouxer själva, när de talade engelska, använda denna term. Nakhóta är dock egentligen endonymen för assiniboine och stoney.^[1]

Stammar

Nakota bestod av två stammar.

Yankton
Yanktonai

Referenser

^ Raymond J. DeMallie, "Sioux until 1850", Handbook of North American Indians (Washington, DC: Smithsonian Institution, 2001), Vol. 13, part 2, s. 718.

[1] Raymond J. DeMallie, "Sioux until 1850", Handbook of North American Indians (Washington, DC: Smithsonian Institution, 2001), Vol. 13, part 2, s. 718.

[1]