Nationalrådet (Österrike) – Wikipedia

Nationalrådet Nationalrat
Typ
Utformning	Underhus
Ledning
Nationalrådets talman	Wolfgang Sobotka (ÖVP) sedan 20 december 2017
Struktur
Antal platser	183
Politiska grupper	Folkpartiet (71)      Socialdemokraterna (40)      Frihetspartiet (30)      De gröna (26)      NEOS (15)      Politisk vilde (1)
Val
Valsystem	Proportionellt valsystem
Senaste valet	29 september 2019
Mötesplats
Parlamentsgebäude, Innere Stadt, Wien
Webbplats
www.parlinkom.gv.at

Österrikes statsskick
Denna artikel ingår i en artikelserie
Konstitution
Författningen
Lagstiftande makt
Nationalrådet
Förbundsrådet
Revisionsverket
Ombudsman
Statsskick
Förbundspresidenten
Förbundsregeringen
Förbundskanslern
Minister
Domstolsväsen
Författningsdomstolen
Förvaltningsdomstolen
Regioner
Förbundsländer
Lantdagen
Förbundslandsregeringen
Distrikt
Kommuner
Direkt demokrati
Folkomröstning
Folkinitiativ
Politiska partier
SPÖ, ÖVP, FPÖ, NEOS, PILZ
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Österrikes författningssamling
Österrike-portalen

Nationalrådet (tyska: Nationalrat) är en av det österrikiska parlamentets två kamrar. Nationalrådet är folkrepresentationen i parlamentet och brukar ofta beskrivas som underhuset även om det enligt lag är likvärdigt med den andra parlamentskammaren, Förbundsrådet, som representerar förbundsländerna. Båda kamrarna arbetar självständigt.

Nationalrådet har 183 folkvalda ledamöter, varav 111 är män (61 procent) och 72 kvinnor (39 procent) efter senaste valet 2019. Andelen kvinnor skiljer sig åt mellan partierna.^[1]

Nationalrådet väljs i allmänna, lika och direkta val. Fördelningen av mandaten sker enligt ett proportionellt valsystem i nio valkretsar som är lika med förbundsländerna.

Rösträtt har alla österrikiska medborgare som fyllt 16 år senast på valdagen. Valbara är alla österrikiska medborgare som fyllt 18 år senast på valdagen. Valförfarandet har ett inslag av personval (Vorzugsstimmen) som i stort sett är betydelselöst för valutgången. För att ett parti ska komma in i nationalrådet måste det få minst fyra procent av rösterna eller tillräckligt många röster för ett grundmandat i en valkrets.

Nationalrådets mandatperiod är fem år. Upplöses nationalrådet innan dess så förlöper också mandatperioden och en ny mandatperiod tar vid efter nyvalet.

Nationalrådet väljer förste talman, kallad Nationalrådets talman (tyska: Nationalratspräsident), och ytterligare två talmän. Talmannen leder å ena sidan kammarens sammanträden och förestår å andra sidan parlamentskansliet, som sköter den inre administrationen. Planeringen av Nationalrådets sammanträden sker i talmanskonferensen (Präsidialkonferenz) som utöver talmän består av partigruppernas ordföranden och parlamentskansliets direktör.

Partierna i Nationalrådet bildar parlamentsgrupper (parlamentarische Klubs). Dessa grupper har vissa rättigheter, till exempel att utse företrädare i parlamentsutskott. I vissa utskott, framför allt i undersökningsutskott, ska alla parlamentsgrupper vara representerade. Partigruppernas arbete finansieras av statsmedel.

Nationalrådet inrättar också olika utskott som främst bereder lagförslag. Det finns såväl obligatoriska som fakultativa utskott. Några exempel är:

Obligatoriska utskott

• Huvudutskott (Hauptausschuss)
• Budgetutskott (Haushaltsausschuss)
• Revisionsverksutskott (Rechnungshofausschuss)
• Immunitetsutskott (Immunitätsausschuss)

Fakultativa utskott

• Justitieutskott (Justizausschuss)
• Socialutskott (Sozialausschuss)
• Försvarsutskott (Landesverteidigungsausschuss)
• Undersökningsutskott efter behov

Nationalrådet har tre huvuduppgifter:

1. att stifta lagar,
2. att medverka i utövningen av den verkställande makten och
3. att kontrollera den federala regeringen och administrationen.

Nationalrådet beslutar om mellan 100 och 150 lagar årligen. Det finns fyra sätt att väcka lagförslag:

1. Proposition (Regierungsvorlage) är ett lagförslag från regeringen. Merparten av de laginitiativ som slutligen blir lag är propositioner.
2. Motion (Initiativantrag) är ett lagförslag som väcks av minst fem nationalrådsledamöter eller ett nationalrådsutskott.
3. Folkinitiativ (Volksbegehren) är ett lagförslag som läggs fram av medborgarna.
4. Initiativ från Förbundsrådet (Bundesratsinitiative) är ett lagförslag från parlamentets första kammare.

Efter att ett förslag väckts lämnas det till ett utskott för beredning. Därefter behandlas lagförslaget två gånger i nationalrådet. Efter att ett beslut fattats lämnas lagen till Förbundsrådet för yttrande. Förbundsrådet kan lägga in sitt veto, men nationalrådet kan i de flesta fall besluta att undanröja det. Förslaget går sedan vidare till förbundspresidenten som med sin underskrift intygar att lagstiftningsprocessen skett i enlighet med författningen (han får inte pröva lagens innehåll) och till förbundskanslern för kontrasignering. Efter att lagen sedan kungjorts träder den i kraft.

Nationalrådet kan också på olika sätt påverka regeringens arbete. De viktigaste instrumenten är:

• parlamentariskt beslut (parlamentarische Entschließung), som är ett bindande uppdrag till regeringen,
• rätten att godkänna statsbudgeten (Budgetbewilligungsrecht) – därtill deltar nationalrådet i budgetarbetet genom det obligatoriska budgetutskottet och genom revisionsverkets budgetgranskning –,
• godkännande av statsfördrag och
• huvudutskottets verksamhet (huvudutskottet deltar i viktiga regeringsbeslut, till exempel i beslut om att skicka österrikiska trupper utrikes, i beslut rörande statliga företag och i beslut beträffande prissättning av varor och tjänster som omfattas av statligt monopol).

Dessutom är nationalrådsledamöter representerade i vissa institutionella rådgivande organ såsom Försvarsrådet eller Rådet för utrikes ärenden där landets politik inom respektive område diskuteras och som förbereder beslut.

Nationalrådet deltar – i motsats till de flesta andra europeiska parlament – inte i regeringsbildningen och väljer inte heller regering. Men nationalrådet har möjlighet att ställa misstroendevotum mot enstaka ministrar eller hela regeringen.

En viktig funktion är kontroll av regering och administration. Kontrollinstitut är:

• den skriftliga interpellationen (schriftliche Interpellation) av enstaka ledamöter,
• den angelägna interpellationen (dringliche Anfrage) som ska lämnas in av minst fem ledamöter och
• tillsättning av undersökningsutskott.

Därutöver ansvarar nationalrådet för två kontrollmyndigheter, revisionsverket och ombudsmännen, vilkas redogörelser behandlas av nationalrådet.

¹ Ett SPÖ-mandat gick till partiet Liberales Forum p.g.a. valteknisk samverkan.

Valresultat 1945–2013 i procent och antal mandat:

¹ 1949 och 1953 som VdU (Wahlpartei der Unabhängigen (WdU)).

² 1953 VO (Wahlgemeinschaft Österreichische Volksopposition) 1956–1966 KuL/KLS (Kommunisten und Linkssozialisten)

³ 1983 ALÖ (Alternative Liste Österreichs, 1,4 %) och VGÖ (Vereinte Grüne Österreichs, 1,9 %).

⁴ Liberales Forum kandiderade inte 2006, men fick ett mandat p.g.a. valteknisk samverkan med SPÖ.

Nationalrådet sammanträder sedan 1920 i sin plenisal, som fram till oktober 1918 var avsett för överhuset. Efter att interiören förstörts under ett bombanfall under andra världskriget inreddes salen fram till 1956 på nytt i sin tids stil. Rudolf Hoflehners Bundesadler är en central detalj. Renoveringen av den nötta inredningen som planerades till 2008 dryftas fortfarande, då endast en kostsam genomgripande renovering av parlamentsbyggnaden föreslogs.

Nationalrådskammaren ska framförallt handikappanpassas, regeringsbänken sänkas och åhörarläktaren utvidgas. Ledamöternas bänkar ska bytas ut, liksom elektroniken. Under ombyggnadstiden ska nationalrådets sammanträden äga rum i förbundsförsamlingssalen, som fungerade som plenisal för representanthuset i det tidigare riksrådet (folkrepresentationen under kejsardömet). Omgestaltningen begränsas dock av kulturminnesskydd.

• Schweiz nationalråd
• Tysklands förbundsdag

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Nationalrat (Österreich).

• Österrikiska parlamentets webbplats (tyska)