Naturopatisk medicin – Wikipedia

Naturopatisk medicin eller naturopati är en komplementär eller alternativ behandlingsmetod som bygger läkande genom vad som kallas naturens helande kraft - "vis medicatrix naturae".[1] Naturopatin är ett svårgeneraliserat fält, med behandlingar som inkluderar allt från den pseudovetenskapliga homeopatin, till det generellt accepterade, såsom vissa former av psykoterapi.[2][3][4] Naturopatins ideologi och metoder är baserade på vitalism och folkmedicin snarare än evidensbaserad medicin, även om utövare av naturopati kan använda sig av tekniker med evidensstöd.[5][6][7] Etiken bakom naturopatin har ifrågasatts av läkare, och praktiken har karaktäriserats som kvacksalveri.[8][9][10][11][12]

Definitionen av naturopati är enligt Karolinska institutet "Ett behandlingssätt, fritt från läkemedel, som tar bruk av fysiska krafter, så som luft, ljus, vatten, värme, massage osv. Behandlingarna är ofta diet- och näringsinriktade, med hänsyn tagen till enskilda patienters personliga bakgrund och livsstil."[13]

Grunderna för naturopatin har gamla anor, hundratals år, men den tyske läkaren Benedict Lust (1872-1945) lade grunden för det formella behandlingssystemet vid sekelskiftet. Inspirationen hämtades framförallt från den mellaneuropeiska medicinen och särskilt hydroterapins (vattenterapi) förgrundsgestalter Kneipp och Preissnitz. Runt sekelskiftet startade Lust American School of Naturopathy i New York där behandlingsmetoder som örtmedicinhomeopati, hydroterapi, näringslära, psykologi, massage och andra former av kroppsterapi undervisades.[1]

Ansatsen inom naturopati är holistisk[14] och hälsan anses fördelad på tre nivåer, vilka alla måste beaktas vid behandling:[1]

  • strukturell
  • biokemisk
  • emotionell

Diagnosen, som snarare innebär att patienten diagnostiseras snarare än sjukdomen, ställs genom samtal, fysisk undersökning, biokemiska tester (så som håranalys). Syftet är att mäta patientens motståndskraft.[1]

Inspiration har även hämtats från homeopatin. Exempel på detta är antagandet om att symtom på sjukdom kommer genom kroppen nerifrån och upp samt utifrån och in. Läkning sker i motsatt riktning. Fokus på behandlingsmetoder skiftar mellan olika behandlare, men målet är att "med så milda medel som möjligt erbjuda optimala förhållanden för kroppen så att den kan hela sig själv".[1]

2020-talets naturopater,[1] även kallade naturläkare (eng: naturopath),[14] har kompletterat Lusts metoder med bland annat vitamin- och mineralterapi, osteopatibindvävsmassage, feberterapi (för att stimulera immunförsvaret) och Bachs blomstermedicin.[1] Det är vanligt att tyska allmänläkare har vidareutbildning i naturopati, då i synnerhet privatpraktiserande läkare.[15] Det förekommer även i om slutenvården på vissa sjukhus, exempelvis på Immanuel Krankenhaus Berlin som är inriktat på naturopatisk medicin.[16]

  1. ^ [a b c d e f g] ”Naturopati - Alternativmedicin”. www.alternativmedicin.se. http://www.alternativmedicin.se/Behandlingsformer/Naturopati.html. Läst 4 december 2022. 
  2. ^ Baran, George R.; Kiani, Mohammad F.; Samuel, Solomon Praveen (2014). ”Science, Pseudoscience, and Not Science: How do They Differ?”. Healthcare and Biomedical Technology in the 21st Century. Sid. 19–57. doi:10.1007/978-1-4614-8541-4_2. ISBN 978-1-4614-8540-7. ”within the traditional medical community it is considered to be quackery” 
  3. ^ Paul S. Boyer (2001). The Oxford companion to United States history. Oxford University Press. Sid. 630. ISBN 978-0-19-508209-8. https://archive.org/details/oxfordcompaniont00paul_0. Läst 15 januari 2013. ”After 1847, when regular doctors organized the American Medical Association (AMA), that body led the war on "quackery", especially targeting dissenting medical groups such as homeopaths, who prescribed infinitesimally small doses of medicine. Ironically, even as the AMA attacked all homeopathy as quackery, educated homeopathic physicians were expelling untrained quacks from their ranks.” 
  4. ^ Psykoterapi är inte alltid tydligt evidensbaserad eller pseudovetenskaplig, se:
    • Lilienfeld, Scott O. (December 2015). ”Introduction to special section on pseudoscience in psychiatry”. The Canadian Journal of Psychiatry 60 (12): sid. 531–533. doi:10.1177/070674371506001202. PMID 26720820. ”Although the boundaries separating pseudoscience from science are fuzzy, pseudosciences are characterized by several warning signsMall:Sndfallible but useful indicators that distinguish them from most scientific disciplines. ... In contrast to most accepted medical interventions, which are prescribed for a circumscribed number of conditions, many pseudoscientific techniques lack boundary conditions of application. For example, some proponents of Thought Field Therapy, an intervention that purports to correct imbalances in unobservable energy fields, using specified bodily tapping algorithms, maintain that it can be used to treat virtually any psychological condition, and that it is helpful not only for adults but also for children, dogs, and horses.”. 
    • Lee, Catherine M.; Hunsley, John (December 2015). ”Evidence-based practice: separating science from pseudoscience”. The Canadian Journal of Psychiatry 60 (12): sid. 534–540. doi:10.1177/070674371506001203. PMID 26720821. ”TFT, a treatment applied to mood, anxiety, and trauma-related disorders, is a prime example of practice founded on pseudoscience. TFT is based on the premise that bodily energy imbalances cause negative emotions. Treatment is purported to rectify imbalances by tapping on acupuncture meridians. Virtually no peer-reviewed research supports this treatment rationale. With only methodologically weak reports available in the literature, the so-called science cited to support TFT is primarily anecdotal and does not rule out placebo effects. Despite these criticisms, the TFT website continues to advance unsupported claims about TFT's ability to cure almost any emotional problem.”. 
  5. ^ ”Evidence-based medicine and naturopathy”. Journal of Alternative and Complementary Medicine 12 (3): sid. 323–328. April 2006. doi:10.1089/acm.2006.12.323. PMID 16646733. 
  6. ^ Tabish, Syed Amin (2008). ”Complementary and Alternative Healthcare: Is it Evidence-based?”. International Journal of Health Sciences 2 (1): sid. v–ix. PMID 21475465. 
  7. ^ Goldenberg, Joshua Z.; Burlingham, Bonnie S.; Guiltinan, Jane; Oberg, Erica B. (August 2017). ”Shifting attitudes towards research and evidence-based medicine within the naturopathic medical community”. Advances in Integrative Medicine 4 (2): sid. 49–55. doi:10.1016/j.aimed.2017.08.003. 
  8. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet atwood2003
  9. ^ ”Integrative oncology: really the best of both worlds?”. Nature Reviews. Cancer 14 (10): sid. 692–700. October 2014. doi:10.1038/nrc3822. PMID 25230880. 
  10. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet tot
  11. ^ Russell, Jill, red (2009). American Cancer Society complete guide to complementary & alternative cancer therapies. American Cancer Society. Sid. 116–119. ISBN 978-1-60443-054-7. OCLC 671655748. 
  12. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet atwood2004
  13. ^ ”Naturopati | Svensk MeSH”. Karolinska institutet. https://mesh.kib.ki.se/term/D009324/naturopathy. Läst 4 december 2022. 
  14. ^ [a b] Statens offentliga utredningar, sid. 246.
  15. ^ Statens offentliga utredningar, sid. 197.
  16. ^ Statens offentliga utredningar, sid. 198.

Statens offentliga utredningar (2019). Komplementär och alternativ medicin och vård – säkerhet, kunskap, dialog. Delbetänkande av KAM-utredningen. Stockholm: Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/4961ee/contentassets/75e0d769c4be49f8b2accc1a4cb5451e/komplementar-och-alternativ-medicin-och-vard---sakerhet-kunskap-dialog-sou-2019_15.pdf. Läst 4 december 2022