Nedre Norrmalmsdelegationen – Wikipedia

Nedre Norrmalmsdelegationen, även kallad Norrmalmsberedningen^[1], och från 1955 omdöpt till Generalplaneberedningen, inrättades 1951 på initiativ^[2]^[3] av Yngve Larsson för att skyndsamt och med stöd av Lex Norrmalm bereda de komplicerade planfrågorna kring Norrmalmsregleringen; efterkrigstidens stora sanering av Nedre Norrmalm i Stockholm.

Historik

Idén om Nedre Norrmalmsdelegationen lanserades av Yngve Larsson i samförstånd med finansborgarrådet John Bergvall, i syfte att undvika det annars långdragna remissförfarandet genom att samla personer med politiskt och tekniskt skilda ståndpunkter i ett gemensamt organ. Larsson hade utvecklat metoden under sin framgångsrika hantering av stadens stora trafikprojekt på 1920- och 30-talen.^[2] Det ansvariga borgarrådet Helge Berglund gjorde omgående denna strategi till sin egen, och förslaget presenterades för stadskollegiet i februari 1951.^[2]

Nedre Norrmalmsdelegationen fick omfattande handlingsfrihet tack vare den kraftfulla så kallade Lex Norrmalm, en särskild lag om zonexpropriation som beslutades av Riksdagen 1953.^{[källa behövs]}

Delegationen kom att utformas så att borgarråden för finans-, fastighets- och stadsbyggnadsroteln samt förvaltningschefer och personer från gatukontoret ingick i den. Därigenom kom de ordinarie ledamöterna initialt att bestå av borgarråden Helge Berglund (ordförande), John Bergvall och Gösta Wennström, samt gatudirektör David Anger, fastighetsdirektör Jarl Berg, gatudirektör Gunnar Ekwall, spårvägsdirektör Martin Helin, stadsplanedirektör Sven Markelius och stadsarkitekt Gunnar Wetterling.^[2] Därtill tillsattes ett arbetsutskott med Anger som ordförande och bland andra Anders Nordberg, byråingenjören vid fastighetskontoret Åke Hedtjärn, chefen för stadsplanekontoret Carl-Fredrik Ahlberg och förste ingenjören vid stadsplanekontorets trafikavdelning Carl-Henrik af Klercker.^[2] 1955 tog Anders Nordberg över efter David Anger som ordförande för arbetsutskottet.^[4] Yngve Larsson kom själv att bli ledamot efter sin pensionering från stadskollegiet och stadsfullmäktige 1954. 1959-1966 var han vice ordförande, och han avgick som ledamot först 1970, då 89 år fyllda. Tre experter i generalplaneberedningen var sekreteraren och kanslichefen Anders Nordberg, fastighetskontorets chef Åke Hedtjärn och den unge arkitekten Torsten Westman.

Generalplaneberedningen lades ner 1976.^{[källa behövs]}

Publikationer (i urval)

Se även

Generalplaneberedning

Källor

Noter

^ Larsson 1977, sid 603
^ [a b c d e] Gullberg 2001, sid 264 f (inkl noter)
^ Nilsson 2013, s. 38 (not).
^ Larsson 1977, sid 601

Tryckta källor

Gullberg, Anders (2001). City – drömmen om ett nytt hjärta. Moderniseringen av det centrala Stockholm 1951–1979 (två volymer). Monografier utgivna av Stockholms stad. Stockholm: Stockholmia förlag. Libris 8369513. ISBN 91-7031-078-5
Larsson, Yngve (1977). Mitt liv i Stadshuset – Andra delen: I tjänst hos denna stolta stad (1920–1954). Stockholm: Stockholms kommunalförvaltning. sid. 638 ff. Libris 7751622. ISBN 91-85676-00-4 (Digital version, s. 343–673)
Ahlman, Robert (2002). Minns du den stad… Saneringstänkandet i Visbyområdet 1947-74. Gotland: Högskolan på Gotland. sid. 17. http://mainweb.hgo.se/Forskning/kulturarv2001.nsf/e87d0871264c3011c1256ac6003dedd0/905b4669e8680737c1256cad0053e979/Body/M2/Elektroniska%20texter,%20Minns%20du%20den%20stad.doc (D-uppsats i historia)
Nilsson, Torbjörn (2013). Stockholm som motor och motpart: stadsbild och statsmakt sedan 1945. Monografier utgivna av Stockholms stad ; 235. Stockholm: Stockholmia förlag. ISSN 0282-5899 Libris 13552195. ISBN 978-91-7031-260-1. https://stockholmskallan.stockholm.se/post/29425

Litteratur

Eva Rudberg (1989). Sven Markelius, arkitekt. Stockholm: Arkitektur Förlag. sid. 135-136. ISBN 91-860-5022-2
Skårfors, Rikard (1999). Beslutsfattandets dilemma: planarbete och opinionsyttringar rörande trafikleder i Stockholm 1945-1975. Working papers in transport and communication history, 1104-6988 ; 1999:2. Uppsala: Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet (licentiatuppsats). Libris 2838557. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-2450

[1] Larsson 1977, sid 603

[gullberg-2] [a b c d e] Gullberg 2001, sid 264 f (inkl noter)

[3] Nilsson 2013, s. 38 (not).

[4] Larsson 1977, sid 601

[1]

[2]

[3]

[4]