Neutralitetsvakten – Wikipedia

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Neutralitetsvakt är ett ord som används om Sveriges försvars samlade resurser och insatser under första och andra världskriget.

Under neutralitetsvaktens första skede kom de så kallade landstormsgubbarna att bli den populäraste symbolen för Sveriges fredsvilja. Landstormen byggde i stor utsträckning på frivilliga insatser. Landstormsmännens bristfälliga utrustning blev omtalad. På många håll uppträdde fosterlandets försvarare i halmhattar och plommonstop.

Senare på hösten 1914 avlöstes landstormen av linjetrupper, vilket blev nödvändigt när man närmade sig vintern; för denna årstid saknade landstormen utrustning. Bilden av de "civilt utrustade" och inte alltid så spänstiga landstormsgubbarna blev mycket populär – så populär att många glömde bort "den aktiva armén", dvs linjearmén. Denna var i själva verket ganska väl rustad för sina uppgifter och stod vid krigets början på en förhållandevis bra nivå med internationella mått mätt.

Den tyngsta uppgiften vilade på sjöförsvaret. Man konvojerade både svenska och utländska handelsfartyg i Östersjön. Men med de långa kusterna var det omöjligt att konvojera alla. Omkring ett hundratal gånger fick flottan ingripa när tyska eller ryska krigsfartyg försökte uppbringa fartyg från fiendeland som gick i svenskt territorialvatten. Under hela kriget var minsvepning och jakten på drivande minor en mycket viktig del av marinens uppgifter. I genomsnitt 80 minor oskadgliggjordes varje månad.

Det svenska militärflyget var ungt. Det omfattade vid krigsutbrottet fyra plan. Arméns första och tills vidare enda flygkompani tillkom 1916 och var förlagt till Malmslätt, där det ingick i Fälttelegrafkåren. Svenska marinens flygväsen hade några sjöflygplan, "flygbåtar", och var förlagt huvudsakligen till Flottans varv i Stockholm. Armén och marinen hade även ballongväsen, som vid mobiliseringen tillgodosåg kustfästningarnas behov av spaning.

• Franzén, Nils-Olof, I Sverige under första världskriget (2001)

• Sverige under första världskriget