Släkt – Wikipedia

En släkt avser en eller flera familjer med gemensam förfader eller -moder. I sin snävaste definition betyder släkt en grupp vars genealogi och genetiska band (blodsband) är kända. Till släkten räknas ofta affinitiva relationer (ingifta) och adopterade.^[1] Släktskap, släktband och släktrelationer avser förhållande mellan personer som gör att de tillhör samma släkt. Att vara släkt med någon är synonymt med att vara besläktad eller befryndad med vederbörande.

Släktskapstermer skiljer mellan svenska dialekter.

Ordet släktskap är bildat till substantivet släkt (ålderdomligt slägt), som på fornnordiska hade feminint genus och i sin tur kommer av fornnordiskans släkte, som härrör från lågtyska slechte 'härkomst, släkt, familj'. Det har ytterst ett ursprung i det germanska verbet slahan, 'slå', och har då förmodligen bildats till det tillhörande substantivet motsvarande det svenska slag med betydelsen 'vara av ett visst slag', 'de som är av ett visst slag'.^[2] Ordet finns även i danskan och norskan. Isländskan använder i stället ordet ættingi, som är avlett till ätt på samma sätt som ättling, samt orden frændi och frænka, vilka dock inte räknas som könsneutrala. Svenskan har likaledes orden frände och fränka (av frändkona, där frände är släkting och kona kvinna) som ålderdomliga benämningar.

Kända släkter som uppstått under medeltiden kallas på svenska ibland ätter; med ätt avses emellertid vanligen kungliga och adliga släkter oavsett ålder.^[3] Medlemskap i en släkt förvärvas framför allt genom börd och – vid adliga släkter – oftast genom agnatisk härstamning, det vill säga på svärdssidan genom fädernet (men ibland också genom kognatisk härstamning) och medlemmar har ofta samma släktnamn. Sedan Riddarhusordningens status som lag avskaffades i Sverige, saknar ordet släkt juridisk definition, och kan i många fall beteckna ett kognatiskt släktskap det vill säga som innefattar både manliga och kvinnliga led. Släktskapet gäller både i sidled om samtida personer, och i upp- och nedgående led om dem som varit och som kommer.^[1]

I ordböckerna nämns även de sinsemellan besläktade orden skyldungur i isländskan och skylding i norskan, men dessa är numera sällsynt förekommande i båda språken. "Skyldskap" är dock en term som fortfarande används inom juridiskt språk, och betecknar "nära släktskap genom blodsband" (till skillnad från "släktskap genom giftermål"). "Släkt i rätt nedåtstigande skyldskap" betyder "barn, barnbarn, barnbarnsbarn, och så vidare". Exempelvis föreskrev regeringsformen fram till 1974 följande:

Ej må de, som äro i rätt upp- och nedstigande skyldskap, ej heller syskon eller äkta makar på en gång vara ledamöter av statsrådet.

(Denna inskränkning togs bort i 1974 års regeringsform.)

Släktskap har i olika kulturer juridisk betydelse för föräldraskap, arvsrätt, förbjudna led, släktskapsjäv, adelstitlar samt för tronföljd i arvmonarkier.

Klaner, stammar och etniska folkgrupper är större sociala grupper, ofta bildade kring släkter med en gemensam stamfader eller -moder (en människa, gud eller totem, det vill säga ett mytologiskt djur) och har under historien ofta varit grund för nationsbildande. En dynasti är en härskarsläkt.

Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, Kinship terminology, 22 juli 2013.

Inom kultur- och socialantropologin har språks släktskapsterminologi kategoriserats i ett antal släktskapssystem. I synnerhet innan 1970-talets poststrukturalism tolkades släktskapssystemen som uttryck för regelbundna samhällsstrukturer och mönster av nära sociala relationer i småskaliga samhällen, med psykologiska, sociologiska och juridiska dimensioner. Om språket exempelvis gör skillnad på parallellkusiner (barn till syskon av samma kön) och korskusiner (barn till syskon av olika kön) tolkades det som tecken på att korskusiner anses giftbara i den aktuella kulturen. Släktskapsterminologi tolkades också som tecken på om matrilinjär, patrilinjär eller kognatisk härstamning tillämpas i en kultur, det vill säga om ett barn ärver och tillhör sin mors, fars eller bådas linje (klan) i klansamhällen där klanens medlemmar kan representera varandra juridiskt. Exempelvis om språket likställer en mans söner och systersöner tolkades det som tecken på att avunkulatet (relationen mellan en morbror och systerson) präglas av att mannen är en auktoritet under systersonens uppväxt, och systersonen ärver sin morbror, vilket är vanligt vid matrilinjär härstamning.^[4][5]

Det strukturalistiska forskningsområdet släktskapssystem grundades av antropologen Lewis H. Morgan (1818–1881), som menade att släktskapstermerna bland de flesta icke-europeiska folk används i syftet att klassificera personer i sociala grupper snarare än att beskriva deras biologiska relationer.^[4] Morgan definierade sex klassifikatoriska släktskapssystem:^[6]

Hawaiianskt släktskap

det mest klassifikatoriska systemet, skiljer endast mellan kön och generation. Således kan syskon och kusiner inte särskiljas (samma termer används för båda typerna av släktingar).

Sudanesiskt släktskap

det mest beskrivande, två typer av släktingar har inte samma term. Syskon särskiljs från kusiner, och olika termer används för varje typ av kusin (farbrors barn, fasters barn, mosters barn och morbrors barn).

Eskimåsläktskap

har både klassifikatoriska och beskrivande termer. Förutom kön och generation, skiljer det också mellan släktingar i rätt nedstigande led (de som följer direkt enligt en släktlinje) och sidosläktingar (med blodsband, men inte en rak släktlinje). Linjära släktband har mycket beskrivande termer, släktband på parallella linjer har mycket klassifikatoriska termer. Således särskiljs syskon från kusiner, medan alla typer av kusiner grupperas tillsammans. Det engelska språkets släktskapstermer faller in i Eskimo-typen.

Irokesiskt släktskap

har både klassifikatoriska och beskrivande termer. Förutom kön och generation, skiljer det också mellan syskon av olika kön i föräldragenerationen. Syskon grupperas samman med giftbara parallellkusiner (barn till syskon av samma kön), medan särskilda termer används för korskusiner (barn till syskon av olika kön). En genealogisk relation genom ett par syskon av samma kön är klassat som blodsband, medan relation via syskon av motsatt kön kan betraktas som svågerskap (eng. in-law). Kusinäktenskap är i vissa samhällen tillåtna mellan korskusiner, men tabu mellan parallellkusiner. Dessutom kallar man sin moster "mor" och sin farbror "far". Däremot användare man separata termer om sin morbror och sin faster (ofta termerna för "svärfar" och "svärmor", eftersom korskusiner kan vara fördelaktiga som äktenskapspartner).

Kråkindianskt släktskap (crow-terminologi)

som irokesiskt, men gör ytterligare skillnad mellan mors och fars sidor. Släktingar på moderns sida har mer beskrivande ord, och släktingar på faderns sida har mer klassifikatoriska termer. Således är kråkindianskt släktskapsystem som irokesiskt släktskapssystem, med tillägget att en fars matrilinjära släktingar grupperas tillsammans, utan generationsskillnader, så att samma term används för både sin faster och fasterdotter, etc. Kråkindianer förmodas ha levt i ett matrilinjärt samhällssystem. Efter äktenskapet flyttade mannen till svärmors hus. I matrilinjära samhällen är morbrodern därmed i regel en auktoritet med ett avgörande inflytande på systersonens uppfostran, och den senare ärver ofta morbroderns egendom och status. Eftersom morbrors barn i crow-terminologi likställs med hans egna barn har crow-terminologi tolkats som uttryck för matrilinjära släktlinjer. Detta i motsats till kulturer med patrilinjär härstamning, där avunkulatet präglas av att morbrodern står som överseende motpol till den stränge fadern.^[4][5]

Omaha-släktskap

som irokesiskt, men gör ytterligare skillnader mellan mors och fars sidor. Släktingar på moderns sida av familjen har fler klassifikatoriska termer, och släktingar på faderns sida har mer beskrivande termer. Således är Omaha-släktskap som irokesiskt, med tillägget att ett antal släktingar som tillhör en mors patrilinjära härstamning grupperas samman, utan hänsyn till generationsskillnader, så att samma term används för både en morbror som en morbrors son, etc.

Fördjupning: Genealogi och Genealogi i Sverige

En persons antavla eller anlista visar dennes anor (förfäder), medan en stamtavla visar personens ättlingar. Dessa släktskapsrelationer bildar ett släktträd som kan kartläggas med genealogiska metoder, i dagligt tal kallat släktforskning.

Den högra kolumnen i tabellerna nedan visar grad av släktskap (eng. degree of relatedness) inom biologin, det vill säga sannolikheten att en gen som den ena personen är bärare av, och som är ovanlig i befolkningen, också delas av den andra personen, och om personerna inte är biologiskt släkt flera vägar annat än på mycket långt avstånd. Denna koefficient introducerades 1922 av genetikern Sewall Wright.^[7] För varje släktleds avstånd mellan två personer halveras koefficienten. Exempelvis är avståndet mellan en person och dennes farmor två släktled, och då är graden av släktskap 1/4=25 procent, och mellan kusiner tre släktled, och då är graden av släktskap 1/8=12,5 procent.

Om man DNA-testar två släktingar och jämför deras autosomala DNA så motsvarar koefficienten den teoretiskt förväntade procentuella andelen identiskt DNA (röda siffror i diagrammet ovan). I praktiken får andelen identiskt DNA vid ett visst närmaste släktförhållande emellertid ett något högre genomsnittligt värde i befolkningen, eftersom anförluster förekommer, det vill säga släktingar kan ha flera gemensamma anor längre tillbaka i tiden, särskilt om de har rötter sedan lång tid tillbaka i samma isolerade geografiska region. Mängden autosomalt DNA som två individer ärver från en gemensam ana är en starkt slumpmässig process som varierar mycket från fall till fall (uttryckt med svarta siffror i diagrammet ovan, som ett konfidensintervall i enheten centiMorgan, där 3400 centiMorgan motsvarar 50% släktskapsrelation, det vill säga helsyskon, förälder eller barn).

En släktskapsrelation är en relation mellan två eller flera personer som på något sätt är släkt med varandra. Termen "-männing" används ofta för att beskriva i vilket led två personer är släkt. Två fyrmänningar är alltså släkt i fjärde generation (barnbarns barnbarn till en eller två gemensamma anor). Tabellen nedan visar dialektala synonymer som förekommer i olika landsändar.^[8][9]

Syskon kallas personer som har samma föräldrar. Om två personer endast har en gemensam förälder säger man halvsyskon (halvbror, halvsyster). Två personer som inte är släkt men som har varsin förälder som gifter sig med varandra blir styvsyskon (jämför styvfamilj). Ett manligt syskon kallas bror medan ett kvinnligt kallas syster.

Kusin,^[10] eller tvåmänning,^[12] är ett släktskap där två personer har varsin förälder som är syskon med varandra. En kusin till x är alltså en person som är barn till ett syskon till x:s far och/eller mor. Alltså mammas brors/systers barn eller pappas brors/systers barn. Helkusiner har föräldrar som är helsyskon, och helkusiner är därmed barnbarn till två gemensamma anor. Halvkusiners föräldrar är halvsyskon, och halvkusiner är således barnbarn till en gemensam ana. Dubbelkusiner är kusiner på båda sidor, både via sina mödrar och sina fäder, och den ena dubbelkusinens farfar, farmor, morfar och mormor är därmed anor även för den andra dubbelkusinen.

Sysslingar,^[13] nästkusiner eller tremänningar,^[14] är två personer vars föräldrar är kusiner. Andra ord för syssling är nästkusin, a-kusin, andrakusin och småkusin. Sysslingar är barnbarnsbarn till en gemensam ana. Sysslingars barn blir i sin tur bryllingar med varandra.

Bryllingar,^[15] eller fyrmänningar,^[16] är två personer vars föräldrar är sysslingar. Bryllingar är barnbarns barnbarn till en gemensam ana. Barn till bryllingar blir femmänningar.

Femmänning^[18] är en släkting i femte led, det vill säga barn till bryllingar. Femmänningar är barnbarns barnbarns barn till en gemensam ana. Femmänningar kallas även pysslingar^[17] (vardagligt, ibland skämtsamt) eller bryllingbarn (mycket ålderdomligt).

Sexmänning^[20] är en släkting i sjätte led, det vill säga barn till femmänningar. Sexmänningar är barnbarns barnbarns barnbarn till en gemensam ana. En skämtsamt använd synonym som tillkommit sent i historien är trassling,^[19][21] vilket även kan avse komplicerade eller avlägsna släktrelationer generellt.

Sjumänning är en släkting i sjunde led.

Pluralformerna tre-, fyr-, femmänningar användes 1702–1721 om soldater i ersättningsregementen.

*) Graden av släktskap halveras om syskonen är halvsyskon, och dubbleras om de är enäggstvillingar.

Nevö (av franskans neveu, som i sin tur kommer från latinets nepos) är en sällan använd benämning för brorson eller systerson. Ordet kom in i svenskan i slutet av 1700-talet,^[51] då svenska språket var mycket influerat av franskan, men blev aldrig särskilt etablerat utanför den snäva adliga och borgerliga krets som föredrog detta ”finare” ord framför ”brorson” och ”systerson”, som funnits i svenskan sedan forntiden.^[33][52]

Niece (av franskans nièce, som i sin tur kommer från latinets neptia) är motsvarande sällan använda benämning för brorsdotter eller systerdotter. Även det ordet kom in i svenskan i slutet av 1700-talet,^[53] som ett "finare" alternativ till de likaledes äldre ”brorsdotter” och ”systerdotter”.^[34][54]

• Kollateraler
• Patronymikon
• Faderskap
• Faderskapspresumtion
• Oäkta barn
• Genealogi i Sverige
• Svenska adelsätter

• Wiktionary - kategori släktingar