French
DeutschNyctophilus nebulosus – Wikipedia
| Nyctophilus nebulosus Status i världen: Akut hotad[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Nyctophilus |
| Art | Nyctophilus nebulosus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Nyctophilus nebulosus | |
| Auktor | Parnaby, 2002 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Nyctophilus nebulosus är en fladdermus i familjen läderlappar som förekommer på Nya Kaledonien. Artepitet i det vetenskapliga namnet syftar på det dimmiga vädret i utbredningsområdet och på den otydliga morfologiska skillnaden mot andra släktmedlemmar.[2]
Två exemplar hade en kroppslängd (huvud och bål) av 52,9 respektive 54,9 mm, en svanslängd av 48,7 respektive 50,2 mm och en vikt av 9,4 respektive 12,0 g. Några individer hade 42,4 till 43,5 mm långa underarmar och 24,5 till 27,3 mm långa öron. Liksom andra släktmedlemmar men i motsats till de flesta andra läderlappar finns en liten hudflik (blad) på näsan. I hudfliken saknas en Y-formig fåra. Öronen är sammanlänkade med en hudremsa. Pälsen har en rödbrun till kanelbrun färg och undersidan är ibland lite ljusare. Däremot är nakna delar av nosen, öronen och flygmembranen gråbruna.[2]
Arten hittades nära berget Mount Koghis vid 430 meter över havet. Individer fångades vid en skogsglänta bland regnskog.[1] Dessutom är några museumsexemplar kända.[2]
Denna fladdermus hotas av skogsavverkningar samt av skogsbränder. På grund av det begränsade utbredningsområde listas arten av IUCN som akut hotad (CR.).[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Parnaby, H. 2008 Nyctophilus nebulosus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 17 juli 2018.
- ^ [a b c] Parnaby, H.E. (2002). ”A new species of Nyctophilus” (pdf). Australian Mammalogy. sid. 115-124. http://www.publish.csiro.au/am/pdf/AM01115. Läst 17 juli 2018.
|