Omnium – Wikipedia

Omnium (från latin omnium "av allt" eller "alltings", genitiv av omnia, "allt") är en typ av mångkamp inom bancykling vilken består av fyra delgrenar som avgörs samma dag. De fyra delgrenarna är i den ordning de genomförs:

Scratch: Herrar 10 km, damer 7,5 km.

Tempolopp: Herrar 10 km, damer 7,5 km.

Elimineringslopp: Sträckan beror av antalet deltagare och banans längd.

Poänglopp: Herrar 25 km, damer 20 km.

Slutplaceringen i tävlingen avgörs av en poängsumma där poäng erhålls i varje delgren enligt:

I de tre första av delgrenarna: Vinnaren av en gren får 40 poäng, tvåan får 38, trean 36 och så vidare (två poäng mindre per placering) ner till tjugonde plats (2 poäng). Deltagare som inte placerar sig bland de tjugo främsta i en delgren, men fullföljer denna, erhåller en poäng.

I det avslutande poängloppet erhållna (eller förlorade) poäng.

Högst poängsumma vinner. I det fall två, eller flera, deltagare hamnar på samma slutpoäng avgörs deras inbördes placering av deras placeringar i den sista spurten i poängloppet (det vill säga dettas målgång).

Mellan varje delgren är det, "om möjligt, minst 30 minuter paus".^[1]

I det fall att antalet anmälda deltagare överstiger banans kapacitet skall kvalificeringsheat köras i form av poänglopp.^[2]

Omnium infördes vid europamästerskapen 2010 (både för herrar och damer). Dessförinnan fanns det två olika omniumtyper vid EM: sprintomnium (infört 1995 för herrar och 2008 för damer) och uthållighetsomnium (infört 1995 för herrar och 1997 för damer). Vid världsmästerskapen har omnium ingått sedan 2007 för herrar och 2009 för damer. Vid Olympiska spel infördes omnium 2012 för både herrar och damer (och ersatte då poänglopp och individuellt förföljelselopp).

Söndagen den 13 maj 1917 kördes den första mångkampen på velodromen Parc des Princes i Paris. Den kallades "L'Omnium" och arrangerades av sporttidningen L'Auto på initiativ av dess chefredaktör Henri Desgrange som startat det första Tour de France fjorton år tidigare. Det var tre deltagare (en sprinter, en stayercyklist och en landsvägscyklist) som möttes i tre grenar: 1333 m sprint (två varv på den 666,66 m långa banan), ett tiokilometers stayer-lopp (med motorcykelpace) och ett tjugokilometerslopp som hade pace av en tandemcykel. Loppet, som vanns av fransmannen Georges Sérès (som blev tvåa, etta och tvåa, vilket gav sammanlagd platssiffra fem), blev en succé.^[3]. Fler lopp arrangerades, på allt fler platser, och en fjärde gren tillkom, individuellt förföljelselopp – men formatet varierade och andra grenar, som elimineringslopp och poänglopp, ingick från och till.^[4]

Efter andra världskrigets slut organiserades omniumtävlingar som kallades "europamästerskap", men dessa hade ingen officiell status och dessutom var de öppna även för icke-européer. Från 1946 till 1959 hölls fjorton sådana inofficiella EM, sju av dem vanns av Rik van Steenbergen och bland andra deltagare finner man namn som Fausto Coppi, Ferdi Kübler, Louison Bobet och Hugo Koblet. 1959 bildades organisationen Union Européenne des Vélodromes d’hiver och det första "officiella" europamästerskapet hölls (även detta vunnet av van Steenbergen). Den störste inom omnium var sedan Patrick Sercu som från 1965 till 1980 vann elva europamästerskapstitlar, ofta genom att slå Eddy Merckx (som dock blev europamästare 1975). 1972 erkändes dessa europamästerskap av UCI och de arrangerades därefter av FICP (Fédération Internationale de Cyclisme Professionnel) till 1990 då Europeiska cykelunionen, UEC, bildades. Innan dess var tävlingarna fortfarande öppna även för icke-européer (vilket framgår av att, exempelvis, australiern Danny Clark blev europamästare fem gånger från 1978 till 1987).

Uthållighetsgrenarna dominerade omnium (poänglopp, elimineringslopp och förföljelselopp var då tävlingarnas "hörnstenar") och 1995 beslutade UCI/UEC att det skulle avhållas två olika europamästerskap i omnium. Ett "sprintomnium", bestående av keirin, eliminerinsgslopp, flygande varv (ett tidslopp med flygande start over ett banvarv) och ett individuellt sprint-lopp, samt ett "uthållighetsomnium", bestende av elimineringslopp, poänglopp, scratch och individuellt förföljelselopp.

Omnium infördes i UCI:s regelverk 2006 och det första världsmästerskapet i omnium för herrar hölls 2007.^[5]

Då kördes tävlingen på en dag och bestod av, i ordning:

200 m individuellt tidslopp med flygande start

Scratch 5 km

Individuellt förföljelselopp 3000 m (utan finalomgång)

Poänglopp 15 km med sex spurter

Tidslopp 1000 m

För damer infördes Omnium vid VM 2009.

Slutplaceringen avgjordes av den sammanlagda placeringssiffran för de ingående grenarna. Vinnaren av en delgren fick en poäng, tvåan två etcetera... och den med lägst poängsumma vann.

Efter världsmästerskapen 2010 ändrades reglerna och tävlingen fördelades på två dagar med tre grenar varje dag enligt:^[6]

Flygande varv (ett varvs tidslopp med flygande start)

Poänglopp (herrar 30 km, damer 20 km, antal spurter beroende på banvarvets längd)

Elimineringslopp

Individuellt förföljelselopp (herrar 4000 m, damer 3000 m)

Scratch (herrar 10 km, damer 7,5 km)

Tidslopp (herrar 1000 m, damer 500 m)

2011 ökades scratch-loppen till 15 km för herrar och 10 km för damer.^[7]

Från juni 2014 ändrades den inbördes ordningen mellan grenarna och poängloppet ökades till 40 km för herrar och 25 km för damer. Därtill ändrades poängsystemet för delgrenarna så att, i stället för att räkna placeringssiffror, vinnaren av delgrenen (ej poängloppet) får 40 poäng, tvåan 38 etcetera, till vilken poängloppets poängsumma läggs, och flest ihopsamlade poäng är vinnare.^[8]

Scratch (herrar 10 km, damer 7,5 km)

Individuellt förföljelselopp (herrar 4000 m, damer 3000 m)

Elimineringslopp

Tidslopp (herrar 1000 m, damer 500 m)

Flygande varv (ett varvs tidslopp med flygande start)

Poänglopp (herrar 40 km, damer 25 km, antal spurter beroende på banvarvets längd)

Till och med 2016 bestod omnium-tävlingar av sex delgrenar, men detta år ströks de tre korta sprintgrenarna och tempoloppet infördes i deras ställe. Detta för att UCI ville lägga tonvikten inom omnium på uthållighetsgrenarna med masstart för att få en bättre balans mellan de olika typerna av grenar i schemat vid mästerskap (exempelvis kan heat/finaler i sprintgrenar, som bara tar några minuter per lopp, köras i de pauser som uppstår mellan de olika delgrenarna i omnium).^[9] Dessutom gick man tillbaka till att köra alla delgrenarna samma dag.

	Herrar[10]			Damer[11]
	Guld	Silver	Brons	Guld	Silver	Brons
2007	Alois Kaňkovský	Walter Pérez	Charles Bradley Huff	Ej instiftat
2008	Hayden Godfrey	Leigh Howard	Aljaksandr Lisouski
2009	Leigh Howard	Zachary Bell	Tim Veldt	Josephine Tomic	Tara Whitten	Yvonne Hijgenaar
2010	Ed Clancy	Leigh Howard	Taylor Phinney	Tara Whitten	Elizabeth Armitstead	Leire Olaberria
2011	Michael Freiberg	Shane Archbold	Gijs Van Hoecke	Tara Whitten	Sarah Hammer	Kirsten Wild
2012	Glenn O'Shea	Zachary Bell	Lasse Norman Hansen	Laura Trott	Annette Edmondson	Sarah Hammer
2013	Aaron Gate	Lasse Norman Hansen	Glenn O'Shea	Sarah Hammer	Laura Trott	Annette Edmondson
2014	Thomas Boudat	Tim Veldt	Viktor Manakov	Sarah Hammer	Laura Trott	Annette Edmondson
2015	Fernando Gaviria	Glenn O'Shea	Elia Viviani	Annette Edmondson	Laura Trott	Kirsten Wild
2016	Fernando Gaviria	Roger Kluge	Glenn O'Shea	Laura Trott	Laurie Berthon	Sarah Hammer
2017	Benjamin Thomas	Aaron Gate	Albert Torres	Katie Archibald	Kirsten Wild	Amy Cure
2018	Szymon Sajnok	Jan-Willem van Schip	Simone Consonni	Kirsten Wild	Amalie Dideriksen	Rushlee Buchanan
2019	Campbell Stewart	Benjamin Thomas	Ethan Hayter	Kirsten Wild	Letizia Paternoster	Jennifer Valente
2020	Benjamin Thomas	Jan-Willem van Schip	Matthew Walls	Yumi Kajihara	Letizia Paternoster	Daria Pikulik
2021	Ethan Hayter	Aaron Gate	Elia Viviani	Katie Archibald	Lotte Kopecky	Elisa Balsamo
2022	Ethan Hayter	Benjamin Thomas	Aaron Gate	Jennifer Valente	Maike van der Duin	Maria Martins
2023	Iúri Leitão	Benjamin Thomas	Shunsuke Imamura	Jennifer Valente	Amalie Dideriksen	Lotte Kopecky
2024	Körs i Ballerup Super Arena den 18 (damer) och 19 (herrar) oktober.

• UCI Cycling Regulations, Part III, Track Races (2024.07.31), Chapter II, § 16 Omnium, sid. 51-53.
• Wannes Braems, From Deruyter to D’Hoore: a century of omnium history på Koers, Museum vad de wielersport, Roeselaar, 20 oktober 2021.

• 4 Hours of Thrilling Cycling Races at Tokyo 2020 på Youtube. (Scratch är första loppet, tempoloppet börjar 1:08, elimineringsloppet vid 1:49 och poängloppet vid 2:43).
• International Omnium från Marymoor Velodrome. En beskrivning av omnium inför OS i London 2012 (notera att regeländringar skett sedan dess, speciellt vad gäller de ingående grenarna).
• Tom O'Brien, Explained: New omnium, keirin, sprint and Madison track cycling formats, på Britsh Cycling 19 oktober 2016.