Ordos, Inre Mongoliet – Wikipedia

	Ordos
Mongoliska :
	Ordos qota; Ордос хот
kinesiska :	鄂尔多斯市?
	pinyin: È'ěrduōsī shì
	Skulptur i Ordos.
	Typ av område:
Provinsnivå ; Prefekturnivå ; Häradsnivå ; Sockennivå	; Stad på prefekturnivå
Provins	Inre Mongoliet ; (prefekturer i Inre Mongoliet)
Huvudort	Dongsheng
	Areal
Totalt	86 752 km²
Stadsdistrikt	2 137 km²
	Folkmängd
Totalt*	1 940 653 (2010); 22,4 inv./km²
Stadsdistrikt*	582 544 (2010); 272,6 inv./km²
Större kinesiska nationaliteter	Hankineser (88,19%); Mongoler (11,38%);
	Officiell webbplats
	; Ordoss läge i Inre Mongoliet, Kina.
	*Källa för folkmängd: http://www.geohive.com/cntry/subs/cn-15.aspx; Källa för folkmängd i stadsdistrikt: http://www.geohive.com/cntry/subs/cn-15.aspx;

För andra betydelser, se Ordos.

Ordos är en stad på prefekturnivå i Inre Mongoliet i Folkrepubliken Kina. En stor del av prefekturen utgörs av Ordosplatån.

Näringsliv

Ordos är en av Inre Mongoliets ekonomiskt mest utvecklade regioner och har tre av regionens mest lönsamma industrier, produktion av kashmirull, kolutvinning och kemisk industri.^[1]

Historia

Ordos var tidigare ett område där olika mongoliska hövdingar upprättade riken, bland andra Altan Khan.

Qingdynastin införlivade Ordos med Inre Mongoliet under det tidigare 1600-talet och styrde området som det mongoliska förbundet Ich Dzuu (kinesiska: 伊克昭盟; pinyin: Yīkèzhāo méng; mongoliska: Их Зуу аймаг), vilket betyder "stort lamakloster" på mongoliska.^[2]. Detta förbund bestod i sin tur av sju fänikor eller baner (kinesiska: 旗^?, pinyin: qí).

Efter Qingdynastins fall 1912 upplöstes förbundet och området ingick i den nya kinesiska provinsen Suiyuan, som gradvis fick en hankinesisk befolkningsmajoritet.

Efter Folkrepubliken Kinas bildande 1949 återuppstod Ich Dzuu-förbundet som sedan blev en del av den autonoma regionen Inre Mongoliet. 2001 ombildades Ich Dzuu till Ordos som blev en stad på prefekturnivå.^[1]

Administrativa enheter

Staden Ordos indelas i ett stadsdistrikt (区 qū) och 7 baner.^[3] 1989 beräknades befolkningen vara 1,2 miljoner varav 88 procent var hankineser och endast 12 procent mongoler.

Karta

Nr	Namn	Kinesiska	Pinyin	Befolkning (2004)	Areal (km²)	Täthet (/km²)
Distrikt
1	Dongsheng	东胜区	Dōngshèng qū	230 000	2 137	108
Baner
2	Dalad	达拉特旗	Dálātè qí	330 000	8 192	40
3	Jungar	准格尔旗	Zhǔngé'ěr qí	270 000	7 535	36
4	Främre Otog	鄂托克前旗	Ètuōkè qiánqí	70 000	12 318	6
5	Otog	鄂托克旗	Ètuōkè qí	90 000	20 064	4
6	Hanggin	杭锦旗	Hángjǐn qí	130 000	18 903	7
7	Uxin	乌审旗	Wūshěn qí	100 000	11 645	9
8	Ejin Horo	伊金霍洛旗	Yījīnhuòluò qí	140 000	5 958	23

Spökstaden i Kangbashi

Ett stort och till större delen obebott fastighetsprojekt har byggts cirka 25 km från Dongsheng-distriktet. Trots att det nya området, som heter Kangbashi (康巴什新区), var avsett för att ge bostäder till en miljon människor är det fortfarande till större delen obebott.^[4]^[5] Enligt planerna skulle området ha 300 000 invånare år 2010, men enligt aktuella uppgifter har det endast 40 000.^[6]^[7] Området, som ofta kallas för spökstad, har fått stor uppmärksamhet i internationella media.

Källor

^ [a b] Uradyn E. Bulag, "From Yeke-Juu League to Ordos Municipality: Settler Colonialism and Alter/Native Urbanization in Inner Mongolia," Provinicial China 7, no. 2 (2002), ss. 196-234. Libris 4294142
^ Ferdinand Lessing, Mongolian-English Dictionary (Bloomington, IN: Mongolian Society, 1995), s. 1081.
^ GeoHive - China, Inner Mongolia Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
^ ”Time Photos of Ordos/Kangbashi, Time Photos Website 2011”. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130826133258/http://www.time.com/time/photogallery/0,29307,1975397,00.html. Läst 25 november 2012.
^ Gus Lubin (13 juni 2011). ”NEW SATELLITE PICTURES OF CHINA'S GHOST CITIES”. Business Insider. http://www.businessinsider.com/chinese-ghost-cities-2011-5#chinas-most-famous-ghost-city-ordos-has-been-empty-for-years-10. Läst 9 december 2011.
^ Barboza, David (19 oktober 2010). ”A New Chinese City, With Everything but People”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2010/10/20/business/global/20ghost.html?pagewanted=all.
^ Kangbashi, artikel SVT Läst och sett 2013-09-30

[Bulag-1] [a b] Uradyn E. Bulag, "From Yeke-Juu League to Ordos Municipality: Settler Colonialism and Alter/Native Urbanization in Inner Mongolia," Provinicial China 7, no. 2 (2002), ss. 196-234. Libris 4294142

[2] Ferdinand Lessing, Mongolian-English Dictionary (Bloomington, IN: Mongolian Society, 1995), s. 1081.

[3] GeoHive - China, Inner Mongolia Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.

[4] ”Time Photos of Ordos/Kangbashi, Time Photos Website 2011”. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130826133258/http://www.time.com/time/photogallery/0,29307,1975397,00.html. Läst 25 november 2012.

[5] Gus Lubin (13 juni 2011). ”NEW SATELLITE PICTURES OF CHINA'S GHOST CITIES”. Business Insider. http://www.businessinsider.com/chinese-ghost-cities-2011-5#chinas-most-famous-ghost-city-ordos-has-been-empty-for-years-10. Läst 9 december 2011.

[6] Barboza, David (19 oktober 2010). ”A New Chinese City, With Everything but People”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2010/10/20/business/global/20ghost.html?pagewanted=all.

[7] Kangbashi, artikel SVT Läst och sett 2013-09-30

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]