Benvävsuppmjukning – Wikipedia
Benvävsuppmjukning | |
Latin: osteomalacia, mollities ossium | |
Klassifikation och externa resurser | |
---|---|
ICD-10 | M83 |
ICD-9 | 268.2 |
DiseasesDB | 9351 |
eMedicine | ped/2014 radio/610 |
MeSH | svensk engelsk |
Benvävsuppmjukning är ett sjukdomstillstånd som orsakas av att mängden icke-mineraliserad benmatrix ökar. Symtom på tillståndet är bensmärtor, muskelsvaghet och benbrott. Sjukdomen är ovanlig i industrialiserade länder. Hos barn kallas sjukdomen för rakit.
Orsaker
[redigera | redigera wikitext]Den vanligaste orsaken är D-vitaminbrist, som i sin tur ger brist på kalcium (hypokalcemi). Detta kan bero på dåligt upptag i tarmen av vitamin D, brist i kosten eller brist på solljus. Äldre personer med dåliga motionsvanor och kvinnor med slöja eller burka är mer utsatta. Andra orsaker är fosfatbrist, genetiska avvikelser eller kronisk acidos.
Undersökningar
[redigera | redigera wikitext]Diagnos ställs vanligtvis genom att mäta nivåerna av D-vitamin, paratyroideahormon, njurfunktion och röntgen bör tas. För en helt säker diagnos måste även benbiopsi tas.
Behandlingar
[redigera | redigera wikitext]Behandlingen varierar beroende på orsaken till sjukdomen, men inkluderar vanligtvis tillskott av vitamin D och fosfat.