PGM-19 Jupiter – Wikipedia

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

PGM-19 Jupiter
Typ	Ballistisk robot
Ursprungsland	USA
Servicehistoria
Brukstid	1958–1964
Produktionshistoria
Designdatum	1954
Tillverkare	Chrysler Corporation
Produktionsperiod	1956-1961
Antal tillverkade	100 st
Varianter	Juno II
Specifikationer
Längd	18,3 meter
Vikt	49 800 kg
Diameter	2,67 meter
Stridsspets	W49
Motor	1 x S-3D
Bränsle	RP-1/LOX
Prestanda
Räckvidd	2 400 km
Maxhöjd	610 km

PGM-19 Jupiter var USA:s första ballistiska robot med medelräckvidd, utvecklad vid Redstone Arsenal i Huntsville i Alabama. Den bar en vätebomb av typ W49.

Raketen bestod av endast ett steg och drevs av en S-3D-raketmotor, som matades med RP-1 och flytande syre.

Raketen kom aldrig att stå startklar för Strategic Air Command på amerikanskt fastland. Raketen testades flera gånger från Cape Canaveral Air Force Station (CCAFS) i Florida.

1958 ville USA placera ett antal Jupiter-robotar i Frankrike, men Frankrike sa nej.

Mellan 1961 och 1963 var ett antal robotar bestyckade och utplacerade i Italien och Turkiet. Dessa robotar spelade en avgörande roll i Kubakrisen. Då de ansågs föråldrade förhandlades de bort genom en kompromiss mellan Kennedy och Chrusjtjov.

Juno II var en raket med en Jupiter som förstasteg och olika kombinationer av MGM-29 Sergeant som raketens övriga steg.

Saturn I:s och Saturn IB:s förstasteg byggde på en kombination av ett Jupiter förstasteg och åtta Redstone förstasteg.

• Mark Wade. ”Jupiter” (på engelska). sid. astronautix.com. http://www.astronautix.com/j/jupiter.html. Läst 9 augusti 2023.