PPD (kulsprutepistol) – Wikipedia

PPD
PPD-34 och PPD-34/38
Beskrivning
Typ	kulsprutepistol
Ursprungsland	Sovjetunionen
Tjänstehistoria
Medverkan i krig	andra världskriget
Era	andra världskriget
Produktionshistoria
Designer	Vasily Degtyaryov
Designdatum	1934
Produktionsperiod	1935–45
Antal tillverkade	ca 90 000
Varianter	PPD-34, PPD-34/38, PPD-40
Specifikationer
Vapentyp	kulsprutepistol
Kaliber	7,62 mm
Piplängd	273 mm
Ammunition	7,62 × 25 mm Tokarev
Magasin	25 patroner stavmagasin 73 eller 71 patroner trummagasin (PPD-34/38 resp. PPD-40)
Låsmekanism	Tungt slutstycke
Längd	788 mm
Vikt	3,2 kg utan magasin
Eldhastighet	800–1000 skott i minuten
Utgångshastighet	490 m/s
Effektiv räckvidd	ca 200 meter

PPD (Pistolet-Pulemjot Degtjarova, på ryska: Пистолет-пулемёт Дегтярёва, "Degtjarovs kulsprutepistol".) är en sovjetisk kulsprutepistol som huvudsakligen användes av Röda armén under andra världskriget. Likt de flesta liknande kulsprutepistoler baserar den sig på principen med tungt slutstycke, och den kunde som sin förenklade efterträdare PPSj-41 använda både stavmagasin och trummagasin.

Likt den svenska kulsprutepistol m/39 baserar sig designen på Theodor Bergmanns MP 18, den första massproducerade kulsprutepistolen, och är i det närmaste en kopia av den senare MP 28-varianten. Vapnet utvecklades av Vasili Degtjarov till den nya sovjetiska patronen 7,62 × 25 mm Tokarev, som var nästan identisk med den äldre importerade 7,63 × 25 mm Mauser-patronen. Den första modellen kom att benämnas PPD-34 och matades nedifrån med antingen ett 25-patroners stavmagasin eller senare det 73-patroners trummagasin som kopierats från den finska Suomi-kulsprutepistolen.

Den sista och vanligaste varianten PPD-40 känns lätt igen på sitt högre magasinfäste (för ett enklare 71-patroners trummagasin), smidigare profil och förenklade detaljer. Vapnet ansågs dock fortfarande för komplicerat för krigsproduktionen, och den ersattes officiellt av den mycket funktionssäkrare och billigare PPSj-41 redan i slutet av 1941. Den kom dock att användas i liten skala ända fram till krigsslutet, men den med tiden mycket vanligare PPSjn föredrogs av användare på bägge sidor.

PPD-kpistar som erövrades av finska styrkor under vinterkriget och fortsättningskriget delades ut till kustförsvar och hemvärn fram till ungefär 1960. I tysk tjänst antogs beteckningen MP.715(r) och MP.716(r) för PPD-34/38 respektive PPD-40.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, PPD-40, 1 april 2013.

• Wikimedia Commons har media som rör PPD (kulsprutepistol).
  Bilder & media
• ”Modern Firearms – PPD-40”, World, RU: Guns, http://world.guns.ru/smg/rus/ppd-40-e.html, läst 31 mars 2013 .
• ”Machinepistols part 2”, Finnish Army ARMY 1918–1945, http://www.jaegerplatoon.net/MACHINEPISTOLS2.htm, läst 16 april 2013 .