Pacemaker – Wikipedia

En pacemaker, även kallad hjärtstimulator eller pulsgenerator^[1], är en elektronisk apparat som opereras in i kroppen hos personer vars hjärtas pumpverksamhet inte alltid fungerar som den ska till följd av fel i hjärtats elektriska fortledningssystem. Exempel på indikation för pacemakerimplantation är att sinusknutan eller AV-noden inte fungerar tillfredsställande, varvid patienten kan svimma, uppleva svår yrsel eller trötthet.

Pacemakern är ungefär lika stor som en tändsticksask och placeras under nyckelbenet och därifrån går en, två eller tre (för hjärtsviktspacemaker=CRT)^[2] elektroder till hjärtat. Pacemakern lyssnar av hjärtats egen aktivitet och skickar vid behov elektriska signaler till hjärtats högra förmak och/eller kammare som skickar impulser vidare till muskelcellerna i hjärtats väggar. Hjärtat pumpar sedan ut blod till lungkretsloppet och det stora kretsloppet. Pacemakern ersätter alltså sinusknutans och/eller AV-nodens funktion vid behov.

Historia

Världens första pacemaker, som opererades in i en människa, tillverkades i Sverige av Rune Elmqvist 1958. Samma år opererades en pacemaker in i en patient av hjärtkirurgen Åke Senning. Den fungerade däremot inte så bra; den första höll bara ett par timmar och den andra endast ett par veckor. Den första patienten Arne Larsson överlevde emellertid både uppfinnaren och kirurgen, och fick uppleva 26 pacemakrar innan han vid 86 års ålder avled 2001.^[3]

I februari 1960 hade tekniken gått framåt och Rune Elmqvist hade gjort en ny typ av pacemaker, som opererades in i en patient i Uruguay. Den höll tills patienten avled av andra anledningar efter nio månader. Senare samma år skedde den första operationen i USA, med en pacemaker designad av Wilson Greatbatch som höll i över ett år. Uppfinnarna gav upphov till var sin pacemakerfabrik, vilka finns kvar än idag (om än med andra namn).

Pacemakerimplantation är numera ett rutiningrepp, som oftast utförs av en kardiolog med specialisering inom arytmologi. Operationen tar vanligen mindre än en timme i anspråk och utförs som regel med lokalbedövning.^[4]

Referenser

^ Institutet för språk och folkminnens webbplats, läst 31 juli 2014
^ ”Biventrikulär pacing ny behandlingsmetod vid hjärtsvikt”. Läkarförbundet. 4 oktober 2000. https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/OldPdfFiles/2000/21774.pdf. Läst 14 mars 2022.
^ Altman, Lawrence K. (18 januari 2002). ”Arne H. W. Larsson, 86; Had First Internal Pacemaker” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2002/01/18/world/arne-h-w-larsson-86-had-first-internal-pacemaker.html. Läst 6 maj 2019.
^ ”Att få en pacemaker”. 1177. 18 mars 2021. https://www.1177.se/behandling--hjalpmedel/operationer/operationer-i-hjartat/att-fa-en-pacemaker/. Läst 16 juli 2022.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Pacemaker.
Bilder & media

[1] Institutet för språk och folkminnens webbplats, läst 31 juli 2014

[2] ”Biventrikulär pacing ny behandlingsmetod vid hjärtsvikt”. Läkarförbundet. 4 oktober 2000. https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/OldPdfFiles/2000/21774.pdf. Läst 14 mars 2022.

[3] Altman, Lawrence K. (18 januari 2002). ”Arne H. W. Larsson, 86; Had First Internal Pacemaker” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2002/01/18/world/arne-h-w-larsson-86-had-first-internal-pacemaker.html. Läst 6 maj 2019.

[4] ”Att få en pacemaker”. 1177. 18 mars 2021. https://www.1177.se/behandling--hjalpmedel/operationer/operationer-i-hjartat/att-fa-en-pacemaker/. Läst 16 juli 2022.

[1]

[2]

[3]

[4]