Pakistan – Wikipedia

För andra betydelser, se Pakistan (olika betydelser).

Islamiska republiken Pakistan اسلامی ﺟﻤﻬﻭرﻳہ پاکستان Islāmī Jamhūriya-i-Pākistān Islamic Republic of Pakistan
Flagga Statsvapen
Valspråk: "Ittehad, Tanzim, Yaqeen-e-Muhkam" (urdu) ("Enighet, disciplin och tro")
Nationalsång: Qaumi Tarana
Huvudstad		Islamabad
Största stad		Karachi
Officiellt språk		Urdu och engelska. Punjabi, pashto och sindhi regionalt.
Demonym		pakistanier; pakistansk[1]
Statsskick		Parlamentarisk förbundsrepublik
-	President	Asif Ali Zardari
-	Premiärminister	Shehbaz Sharif
Nationalförsamling		Pakistans parlament
-	Överhus	Senat
-	Underhus	Nationalförsamling
Självständighet		från Brittiska Indien
-	Deklarerad	14 augusti 1947
Area
-	Totalt	796 095 km²[2] (36:e)
-	Vatten (%)	3,17 %
Befolkning
-	2016 (juli) års uppskattning	192 827 000[4] (6:e)
-	2017 års folkräkning	207 774 520[3]
-	Befolkningstäthet	262 inv./km² (53:e)
BNP (PPP)		2023 års beräkning
-	Totalt	▲ 1,582 biljoner USD[5] (24:e)
-	Per capita	▲ 6 836 USD[5] (138:e)
BNP (nominell)		2023 års beräkning
-	Totalt	▲ 376,5 miljarder USD[5] (42:a)
-	Per capita	▲ 1 658 USD[5] (157:e)
Ginikoefficient (2008)		30,0[6]
HDI (2021)		▲ 0,544[7] (161:a)
Valuta		Pakistansk rupie (PKR)
Tidszon		PKT (UTC+5)
-	Sommartid	(UTC+6)
		Inte alltid använd.
Kör på		Vänster
Nationaldag		23 mars (Pakistandagen) 14 augusti (Självständighetsdagen)
Nationalitetsmärke		PAK
Landskod		PK, PAK, 586
Toppdomän		.pk
Landsnummer		92

Pakistan, formellt Islamiska republiken Pakistan^[1] (engelska: Islamic Republic of Pakistan; urdu: اسلامی ﺟﻤﻬﻭرﻳہ پاکستان), är ett land i Sydasien. I juli 2016 var Pakistan det sjätte folkrikaste landet i världen med en befolkning på cirka 193 miljoner.^[4] Det gränsar i öst till Indien, i norr till Kina, i nordväst till Afghanistan och i väst till Iran. I söder har landet en kust mot Arabiska havet, och delar där en sjögräns med Oman. I området har det mycket länge funnits jordbruk och cirka 2600–1500 f.Kr. dominerades det av Induskulturen. Från 1858 ingick nuvarande Pakistan i Brittiska Indien och 1947 blev landet självständigt. Majoriteten av invånarna är muslimer, vilket avspeglas i landets formella namn.

Det geografiska området för dagens Pakistan har i flera årtusenden varit plats för jordbruksbaserade kulturer. De tidigaste arkeologiska bevisen är stenverktyg från den soaniska kulturen under början av äldre stenåldern. Från mitten av 2000-talet f.Kr. och uppskattningsvis 1000 år framåt dominerade Induskulturen med sina, vid Indusfloden belägna, städer Harappa och Mohenjo-daro. Denna kultur antas i betydande grad ha influerat de senare invandrande indoarierna.^{[källa behövs]}

Den vediska civilisationen (1500–500 f.Kr), skapad av indoarierna, lade grunden till hinduismen som kom att bli djupt förankrad även i dagens Pakistan.^[8] Därefter styrdes området av en rad storriken, till exempel akemenidiska Perserriket från cirka 519 f.Kr, därefter Alexander den stores rike från 326 f.Kr.^[9] Efter Alexander den stores död splittrades hans rike omgående och dagens Pakistan regerades av två av hans generaler, satraperna Eudemus och Peithon, men erövrades under 310-talet f.Kr. av Mauryariket. Efter Ashokas död kollapsade Mauryariket runt år 185 f.Kr. varpå Demetrios I av Baktrien invaderade och grundlade det Indo-grekiska riket. Efter detta rikes sammanbrott runt år 10 övertog den indo-skytiska dynastin herravälde över regionen och avlöstes av kushanerna fram till cirka år 400.^[10]

Palariket (700-talet till 1100-talet) var det sista buddhistiska rike som styrde dagens Pakistan tillsammans med resten av den indiska subkontinenten. Den arabiske härföraren Muhammad ibn Qasim erövrade området år 711 vilket i dagens officiella historieskrivning betecknar grunden för Pakistan.^[11]Efter den islamska erövringen spreds islam i regionen och sufiska missionärer bidrog till att konvertera större delen av befolkningen. Därpå följde en lång rad muslimska dynastier och riken, inte minst under Delhisultanatet (1206-1526), innan Mogulriket övertog kontrollen, vilket medförde en indo-persisk kulturell guldålder. Under 1700-talet försvagades Mogulriket gradvis och i maktvakuumet bildades Sikhiska riket som under 1800-talets första hälft erövrades av det Brittiska Ostindiska Kompaniet, vars kolonialherravälde även sträckte sig till dagens Pakistan.

Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2017-04) Motivering: 2000-talets historia berörs nästan inte alls Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.

Från början av 1800-talet var mycket av dagens Pakistan tidvis omstritt mellan Brittiska ostindiska kompaniet och den afghanska stat som skapats vid 1700-talets mitt, men britterna konsoliderade sina nya territorier. När kolonin Brittiska Indien skulle avkoloniseras valde britterna att dela den efter grovt dragna religiösa linjer, något som man hade samlat stöd för från den muslimska befolkningen och det största muslimska partiet All India Muslim League under ledning av Muhammed Ali Jinnah som uttryckte oro för den hinduiska majoritetens dominans.^{[källa behövs]} Två självständiga stater bildades 1947, den formellt sekulära men hindudominerade Dominionen Indien respektive den majoritetsmuslimska Dominionen Pakistan. Jinnah blev Pakistans förste generalguvernör och landet förblev ett samväldesrike under den brittiska kronan fram till monarkins avskaffande 1956.^[12] Vid självständigheten 1947 omkom hundratusentals i de våldsamma upplopp som bröt ut då över 14 miljoner människor panikartat flyttade åt båda håll över den nya gränsen vilket tillsammans med kriget om Kashmir samma år skapade misstro mellan Indien och Pakistan.

1958 genomfördes den första av en rad militärkupper i landet då presidenten Iskander Mirza upphävde konstitutionen för att kort därefter själv störtas av general Ayub Khan. Under kalla kriget fick Pakistan nära relationer med Folkrepubliken Kina med grund i deras gemensamma motstånd mot Indien. Då Indien stod nära Sovjetunionen fick Pakistan även stöd av USA, och när USA och Kina förbättrade sina relationer 1972 spelade Pakistan en roll som medlare. Den geografiskt avskilda provinsen Östpakistan bröt sig efter 1971 års befrielsekrig loss och bildade den nya staten Bangladesh. Under 1980-talet var landet en religiöst konservativ militärdiktatur under general Zia-ul-Haq och fick stort stöd av USA under Ronald Reagan för att hjälpa mujaheddingerillan i angränsande Afghanistan bekämpa det landets regering efter Sovjetunionens intervention 1979. När Pakistan testade kärnvapen 1999 lät Clintonadministrationen dock införa vissa sanktioner vilket försämrade de bilaterala relationerna.^[13]

På senare år har Pakistan befunnit sig i storpolitikens centrum, under 1990-talet genom samarbetet med och stödet till talibanrörelsen i Afghanistan. När talibanerna 1996 utropade Islamiska emiratet Afghanistan fick de diplomatiskt erkännande av bland annat Pakistan. Under USA:s krig mot terrorismen förbättrades dock relationerna till supermakten igen och Pakistan gav sitt stöd till invasionen av Afghanistan 2001.^[14]

Pakistan är ett av världens farligaste länder för kvinnor.^[15] Acid Survivors Foundation rapporterade år 2006 om över 500 syra-attacker mot kvinnor. Dessa attacker är ofta utförda av våldsamma män som fått frierier eller sexuella inviter avvisade.^[16] Män i Pakistan utsätter också kvinnor för höga nivåer av våld och diskriminering. En femtedel av alla mord är hedersmord.^[15]

Sedan augusti 2018 har Pakistan styrts av premiärminister Imran Khan, vars regering domineras stort av hans eget parti Pakistans rörelse för rättvisa (PTI). I parlamentsvalet i juli samma år lyckades Khan locka såväl unga stadsbor som konservativa islamister med löften om allt från korruptionsbekämpning inom eliten till stöd för Pakistans omstridda hädelselagar.^[17]

Landet täcks i norr av de stora bergskedjorna Karakoram, Hindukush och Pamir med några av världens högsta bergstoppar. Det är också i bergslandskapen i norr som Indusfloden rinner in i Pakistan från indiska Ladakh i öster. Floden rinner genom Baltistan i nordvästlig riktning mot Gilgit men svänger gradvis söderut innan dess och har sitt utlopp nära Karachi, större delen av landet utgörs av Indusslätten.^[18] I väster ligger Baluchistans högplatå som till största delen består av kargt, bergigt landskap. Längs med gränsen mot Indien i Sindh och södra Punjabprovinsen finns Tharöknen. Öknens utbredning avgränsas västerut av Indus genom dessa provinser och alla andra av Pakistans större floder är bifloder till Indus. Tack vare konstbevattning har Indusslätten kunnat utnyttjas för jordbruk och blivit en mycket bördig region.^[18]

Klimatet är i allmänhet torrt kontinentalklimat men med vissa regionala skillnader som främst beror på markanta höjdskillnader.^[18] Under sensommaren orsakar sydvästmonsunen ofta stora översvämningar medan det från december till februari i princip inte tillkommer någon nederbörd alls.

Pakistans nationaldjur är skruvhornsgeten och nationalfågeln är berghöna, även känd som chakhoor på urdu.^[19] Landskapets stora variation och klimat har lett till en stor variation av djur och fåglar. Det finns skogar med barrväxter som gran, tall och himalayaceder i bergstrakterna i norr till lövfällande träd som shesham i Sulaimanbergen i söder. På de västra kullarna finns enbärsbuskar och tamarisk samt grovt gräs och busksnår. Längs den södra kusten finns mangroveskogar.^[20]

Bland sällsyntare arter kan nämnas den utrotningshotade indusdelfinen, en underart av floddelfin som finns i Indus, och snöleopard som finns i de norra bergslandskapen. Vanlig förr i Indus var även gavialen som idag tros vara helt utrotad i landet.^[21]

Enligt 1973 års konstitution är Pakistan en förbundsrepublik men har genom åren skiftat mellan semipresidentiellt och parlamentariskt statsskick beroende på hur mycket makt som delegerats till statschefen. År 2010 röstades ett artonde författningstillägg igenom som fråntog presidenten flera politiska befogenheter och reducerade ämbetet till en i stort ceremoniell statschef, varvid landet återigen fick ett parlamentariskt statsskick där den politiska makten vilade hos regeringschefen.^[22][23][24] Landet är en flerpartidemokrati och håller regelbundna val men har under en lång tid i historien varit en periodvis växlande demokratisk stat och en auktoritär militärdiktatur. Militära statschefer som styrt efter statskupper har varit fältmarskalk Mohammad Ayub Khan 1958-1969, general Yahya Khan 1969-1971, general Zia-ul-Haq 1978–1988, samt general Pervez Musharraf 1999–2008. Flertalet av Pakistans presidenter har varit folkvalda, men under Pakistans 57 år som republik (1956–2013) har statschefen under 34 år styrt som militärdiktator. I praktiken besitter militären, storgodsägare, industriledare och traditionella klanledare stor makt över det politiska livet.^[25] Korruptionen i landet är utbredd men minskade relativt sett under 2013.^[26][27]

Pakistan är medlem i Samväldet. Efter kriget i Östpakistan stod man dock utanför ett tag (perioden 1972-1989); vidare var landet uteslutet mellan 1999 och 2004 på grund av en militärkupp. Landet uteslöts ur Samväldet igen under sex månader från november 2007, men är sedan 12 maj 2008 åter medlem.

Pakistans parlament har ett tvåkammarsystem där ledamöter i överhuset, Senaten, väljs av provinsförsamlingar och ledamöter i underhuset, Nationalförsamlingen, väljs enligt ett majoritetsvalsystem. De två största partierna är socialdemokratiska Pakistans folkparti och konservativa Pakistanska muslimska förbundet (stöttat av det militära Pakistan). Dessa två har historiskt omväxlande haft regeringsmakten, i parlamentsvalet i maj 2013 vann PML-N en absolut majoritet i Nationalförsamlingen.^[28]

I Pakistan har perioder av skör demokrati avlösts av långvarigt militärt maktinnehav. Så sent som 2013 genomfördes det första demokratiska maktskiftet. Sedan sommaren 2018 är Imran Khan premiärminister för en regering som domineras av hans parti Pakistans rörelse för rättvisa (PTI). I valet i juli 2018 lockade han såväl unga stadsbor som konservativa islamister med löften om allt från korruptionsbekämpning inom eliten till stöd för Pakistans omstridda hädelselagar.^[29]

Pakistan är ett land som står på gränsen till statsförfall. Enligt The Failed States Index 2012 var kärnvapenmakten Pakistan det året den trettonde mest förfallna staten i världen.^[30] Utan amerikanskt finansiellt bistånd, som sedan 11 september-attackerna uppgått till mer än 20 miljarder dollar, skulle landet ha drabbats av statsbankrutt.^[31] Det politiska våldet är endemiskt; i Baluchistan är sedan många år tillbaka en etnisk separatiströrelse verksam,^[32] i hamnstaden Karachi anlitar politiska partier yrkeskriminella för att bekämpa sina rivaler,^[33] och tidigare splittrade och marginella religiösa fundamentalister har börjat enas under de pakistanska talibanerna.^[34] Statistik från det pakistanska inrikesministeriet visar att under perioden 2007-2010 dödades 3 433 pakistanier av 215 självmordsbombare.^[35] Enbart under 2012 dödades 6 211 människor i terrorrelaterat politiskt våld i landet.^[36] Den 27 december 2007 mördades Pakistans kvinnliga oppositionsledare Benazir Bhutto i ett uppmärksammat våldsdåd och sekulära partier är utsatta för hot, mord- och bombattentat ifrån väpnade islamister medan islamistiska partier i stort är förskonade. Enligt en rapport av BBC Urdu har över 700 medlemmar i sekulära partiet Awami National Party (ANP) dödats av krypskyttar och bombattentat mellan 2009 och 2013.^[37]

Pakistan består av följande fyra provinser, två territorier och två speciella administrativa områden (båda i Kashmir). Dessa är vidare indelade i distrikt.

Provinser

• 1 Baluchistan
• 2 Khyber Pakhtunkhwa
• 3 Punjab
• 4 Sindh

Territorier

• 5 Huvudstadsterritoriet Islamabad
• 6 Federalt administrerade stamområdena

Speciella områden

• 7 Azad Kashmir
• 8 Norra området

Pakistans yrkesarmé består av lantstridskrafter med cirka 550 000 soldater, ett flygvapen med cirka 50 000 flygsoldater och en flotta med cirka 25 000 sjömän.^[38] En särskild krigsmaktsövergripande komponent är det strategiska kärnvapenkommandot (Strategic Plans Division) bildat 1999 på order av presidenten, general Pervez Musharraf.

Den pakistanska militären har kritiserats som en "stat i staten" och i landets historia har ett flertal militärkupper genomförts. Inte enbart den politiska makten ligger i händerna på de militära makthavarna, utan de kontrollerar även stora delar av ekonomin genom talrika militärägda företag, stora jordegendomar och officerare placerade i de viktigaste samhällsinstitutionerna. Militära pensioner är fem gånger så höga som de civila. Även direkt korruption är vanlig inom krigsmakten, men de rättsvårdande myndigheterna drar sig vanligen för att ingripa.^[42]

En särskild gren av den pakistanska krigsmakten utgörs av Inter-Services Intelligence (ISI), den centrala militära underrättelsetjänsten, vars chef alltid måste komma från armén. ISI har en rad uppgifter både inom och utom landet. Bland dessa kan nämnas övervakning av massmedia, politiska partier, utlänningar och diplomater samt internationell underrättelseinhämtning. ISI har ett särskilt ansvar för det pakistanska kärnvapenprogrammet. Ett flertal korruptionsaffärer har berört ISI och organisationen har anklagats för att understödja och utrusta religiösa extremister av typen islamister och talibaner. Vid sidan av ISI finns den militära säkerhetstjänsten, Military Intelligence (MI). Dess huvuduppgift är säkerhetsunderrättelsetjänst och övervakning av potentiella statsfiender. Den tredje stora underrättelsetjänsten i Pakistan, den civila Intelligence Bureau (IB) lyder under inrikesministeriet. Dess huvuduppgift är säkerhetsskydd och den bedriver främst övervakning av politiker, politiska aktivister och presumtiva terrorister.

Militärens roll i det politiska livet har det senaste årtiondet till stor del karaktäriserats av det eskalerande religiösa våldet. Den 3 november 2007 utlyste president Pervez Musharraf undantagstillstånd med just hotet från islamistisk terrorism som motivering. En alternativ förklaring var att Musharraf fruktade att Högsta domstolen skulle ogiltigförklara valet av honom som president, eftersom han fortfarande var överbefälhavare.^[43] 29 november 2007 övergick Musharraf till att vara en civil president samtidigt som han meddelade att undantagstillståndet skulle hävas 16 december.^[44] Av historiska och politiska skäl präglas försvarsetablissemangets förhållande till de militanta islamisterna av paradoxer. Länge anklagades armén för att bara göra halvhjärtade försök att slå tillbaka de pakistanska talibanerna men på senare år har upprorsbekämpningen intensifierats.^[45] Pakistanska politiker har regelbundet fördömt CIA:s drönarattacker mot mål i landet men högt uppsatta befälhavare har länge ansetts inofficiellt acceptera dem.^[46] Haqqani-nätverket, som har nära relationer med både de afghanska och pakistanska talibanerna, misstänks få inofficiellt stöd av den mäktiga underrättelsetjänsten ISI.^[47]

Pakistan är ett utvecklingsland. Det har den sjätte största befolkningen i världen, vilket kräver en hel del från den politiska och ekonomiska sidan. Samtidigt är landet en kärnvapenmakt och har världens sjunde starkaste krigsmakt. Pakistan bildades år 1947 och var redan då mycket fattigt. Under 1900-talet har utvecklingen gått bättre än genomsnittet i världen, men oförsiktig politik har gjort att utvecklingen gått långsammare under 1990-talet.^{[källa behövs]} Sedan den tiden har Pakistans regering infört reformer och den ekonomiska tillväxten har ökat under 2000-talet. Pakistans ekonomiska framtid har blivit ljusare och tillverkningssektorn och de finansiella tjänstesektorerna har vuxit mycket snabbt.

I Pakistan tillämpas vänstertrafik.

Turismen i Pakistan är växande, baserad på landets olika kulturer, folkslag och landskap. I Pakistan finns flera bergstoppar som drar till sig bergsbestigare från hela världen. K2 (även känt som Mount Godwin-Austen), världens näst högsta bergstopp, är den för allmänheten mest kända.

Den senaste folkräkningen hölls under perioden 15 mars 2017 till 25 maj 2017 med fokus på Pakistans befolkning den 18 mars 2017, vars befolkning uppgick till 207 774 520 invånare (varav 106 449 322 män, 101 314 780 kvinnor och 10 418 transsexuella^[48]) i det provisoriska resultatet.^[3] Tidigare folkräkningar hade hållits 1998, 1981, 1972, 1961 och 1951.^[49][50] Invånartalet i Pakistan uppskattades i juli 2018 av The World Factbook till 207 862 518 invånare,^[2] av Förenta nationerna (befolkning den 1 juli 2016) till 192 827 000,^[4] av Internationella valutafonden till 197 322 000 invånare (för år 2017)^[5] samt av Världsbanken (juli 2016) till 193 203 476 invånare.^[51]

Pakistan är världens sjätte folkrikaste land. På grund av Pakistans höga befolkningstillväxt räknar man med att landet kommer att gå om Brasilien före 2025. Baserat på de höga antalet födslar under 1980-talet har man beräknat att Pakistan kommer att ha det tredje största invånarantalet runt 2050. Men från år 1988 har Pakistans nativitet dämpats något.^{[källa behövs]}

Majoriteten av befolkningen är hanafitiska muslimer,^{[källa behövs]} 95–97 procent av invånarna är muslimer. De flesta muslimer i Pakistan är sunnimuslimer (80-90%). De andra är shiamuslimer (10-20%),^[52][53][54] ahmadiyyamuslimer (2,3%)^[55][56] och andra grupper som sufier och quranism (quraniyoon) existerar också. Pakistan har även en icke-muslimsk befolkning, bestående bland annat av kristna^[56], animister i det nordligaste delarna, Bahá'í^[57], parser, judar, zoroastrier och kalash religion. Finns även en liten grupp jainister och hinduer som utgör cirka 1,0 procent (åren 1998–2001).^[58]

Etniskt tillhör befolkningen sex större grupper och ett stort antal minoriteter. De största grupperna är^[59]

• punjaber (45 procent) som definieras genom att de talar punjabi och har en geografisk och kulturell knytning till Punjab.
• pashtuner (15 procent)
• sindhier (14 procent)
• sariakier (8 procent) Kulturellt och språkligt nära punjaberna.
• muhajirer (8 procent) av arabiskt ursprung
• balucher (4 procent)

Enligt Utrikespolititiska institutets uppskattning fanns det 2018 uppemot tre miljoner afghanska flyktingar i Pakistan, en av de största flyktingbefolkningarna i världen.^[60]

• Befolkningens åldersstruktur (2016):
  • 0-14 år: 31,99 %
  • 15-24 år: 21,31 %
  • 25-54 år: 36,87 %
  • 55-64 år: 5,43 %
  • 65 år och äldre: 4,40 %
• Befolkningens medianålder: 23,4 år (2016)
  • Mäns medianålder: 23,3 år (2016)
  • Kvinnors medianålder: 23,4 år (2016)
• Befolkningstillväxt: 1,45 % (2016)
• Födelsetal: 22,3 födslar per 1 000 invånare (2016)
• Dödlighet (hela befolkningen): 6,4 dödsfall per 1 000 invånare (2016)
• Nettomigration: -1,4 migranter per 1 000 invånare (2016)
• Könsfördelning (hela befolkningen): 1,06 män per kvinna (2016)
• Moderns medianålder vid första barnets födelse för mödrar i åldern 25-29 år: 23,4 år (2012/2013)
• Mödradödlighet: 178 dödsfall per 100 000 födslar (2015)
• Spädbarnsdödlighet: 53,9 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
  • Manlig spädbarnsdödlighet: 57,0 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
  • Kvinnlig spädbarnsdödlighet: 50,6 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
• Befolkningens medellivslängd vid födseln: 67,7 år (2016)
  • Mäns medellivslängd vid födseln: 65,8 år (2016)
  • Kvinnors medellivslängd vid födseln: 69,8 år (2016)
• Antal barn/kvinna: 2,68 (2016)
• Andel av vuxna befolkningen med HIV/Aids: 0,09 % (2015)
• Invånare som är smittade av HIV/Aids: 102 000 (2015)
• Dödsfall på grund av HIV/Aids per år: 3 600 (2015)
• Andel av den vuxna befolkningen som lider av fetma: 4,8 % (2014)
• Andel av barn under 5 års ålder som är underviktiga: 31,6 % (2013)
• Läs- och skrivkunnighet hos personer 15 år och äldre: 57,9 % (2015)
  • Hos män: 69,5 % (2015)
  • Hos kvinnor: 45,8 % (2015)
• Ungdomsarbetslöshet (åldrarna 15-24): 10,4 % (2014)
  • Hos män: 9,4 % (2014)
  • Hos kvinnor: 12,9 % (2014)
• Flyktingar: 2015 uppskattades antalet flyktingar i Pakistan från Afghanistan till 2,6 miljoner, varav 1,6 miljoner var registrerade och 1,0 miljoner oregistrerade.
• Internflyktingar: 2016 beräknades antalet internflyktingar i Pakistan till 847 368.

Siffror tagna från CIA:s The World Factbook.^[2]

En studie genomförd 2014 på Punjabs landsbygd pekar på att cirka 82,5 procent av alla föräldrar i Pakistan är kusiner, sysslingar eller bryllingar.^[61]

Den här sidan eller avsnittet innehåller ifrågasatta faktauppgifter. (2020-09) Motivering: Språkets släktskap med sanskrit, hindi och andra indiska språk visas inte Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan.

Urdu och engelska är båda erkända officiella språk i Pakistan. Urdu talas av de flesta, men det är endast åtta procent av befolkningen som har urdu som modersmål. Engelska används i flera sammanhang och det offentliga universitetet undervisar på engelska. Urdu är kommunikationsspråket bland folket. De flesta i Pakistan förstår eller talar även besläktade indoeuropeiska språk som punjabi, pashto, sindhi, baluchiska, kashmiri, persiska, dari, tadzjikiska, hazaragi, dardiska, kalasha, nuristani, Burushaski, shina, khowar, wakhi, chitrali och swati.^{[källa behövs]}

Persiska talades i nuvarande Pakistan i flera sekler och hade hög status. Det var erkänt officiellt språk av landets befolkning, både innan och efter islam nådde riket. Ända tills Pakistan bildades och britterna gav urdu (med engelskan) status som officiellt språk av landet. Därav är det bara 7% av landets befolkning som har urdu som modersmål.^[62] Eftersom det bor olika folkslag och att det talas olika språk i Pakistan, så kommunicerar man genom urdu nu istället för persiska och dari. Urdu har sedan början nära koppling till persiska och dari när det gäller litteratur och poesi. Dessa språk kan förstås av varandra och kallas för Rekhta (Rekhti) i poesins värld. Jalal al-din Rumi (Jalal al-din Balkhi),^[63] Hafez (Khwāja Shams-ud-Dīn Muhammad Hāfez-e Shīrāzī),^[64] Amir Khusro,^[65] Mohammad Iqbal (Allama Iqbal),^[66] Mirza Ghalib,^[67] Khwaja Muhammad Hafiz Shirazi, Mir Taqi Mir,^[68] Rais Numani,^[69] Shamim Hashimi, Ataur Rahman Ata Kakwi och Allama Jamil Mazhari,är några urdu/persisktalande poeter och författare.

Under Alexander den stores tid när hans grekiska (makedonska) rike sträckte ända till nuvarande Pakistan lämnade han och hans armé spår efter sig. Grekiskan har influerat många språk i Pakistan under Alexander den stores tid, varav urdu är ett. Det finns ännu idag pakistanier med grekisk härkomst, bland annat kalash, pashtuner och burusho, som härstammar från Grekland och Balkanhalvön.^[70][71] Även om ordförrådet i urdu beräknas bestå av uppemot 70% persiska ord, så har även turkiska och arabiska haft kraftigt påverkan på språket.^[72]

Den här artikeln eller avsnittet anses innehålla alltför substanslös eller omständlig text. (2023-12) Hjälp gärna Wikipedia med att göra texten mer specifik och koncis om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan.

Pakistansk kultur återspeglar en rik konstnärlig arv, med tydliga influenser från Mogulriket blomstringstid. Mosaik, monument och arkitektoniska mästerverk som Badshahi-moskén och Lahore Fort är exempel på det imponerande kulturarvet.

Traditionell pakistansk musik omfattar genrer som qawwali och klassisk musik, medan bhangra och andra folkdanser representerar landets livliga dansscen. Musik och dans spelar en central roll i kulturella festivaler och ceremonier.

Pakistansk mat är känd för sina smakrika och kryddiga rätter. Kebab, biryani, samosa och olika former av curry utgör en betydande del av den pakistanska kulinariska upplevelsen. Måltider delas ofta inom familjen och används som en anledning till socialt umgänge.

Urdu och engelska är de officiella språken, men landet har flera regionala språk, inklusive punjabi, sindhi och pashto. Pakistansk litteratur, från klassisk poesi till moderna författare som Faiz Ahmed Faiz och Bapsi Sidhwa, har bidragit till landets litterära arv.

Pakistan är enligt sitt namn och konstitution en islamisk stat med islam som statsreligion.^[73] Pakistan har dock en mångfald av religiösa och etniska grupper, vilket återspeglas i olika kulturella traditioner och ritualer.^{[källa behövs]}

• Våldtäkt i Pakistan

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Pakistan, 1 april 2014.