Pehr Eric Sköldebrand – Wikipedia

Pehr Eric Sköldebrand
Född	8 december 1769[1] Sörby, Sverige
Död	11 november 1826[1] (56 år) Erikslunds gods, Sverige
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Uppsala universitet
Sysselsättning	Diplomat, ämbetsman, godsägare
Befattning
Konsul (1796–1799) Landshövding i Södermanlands län (1815–1824) Ståthållare, Gripsholms slott (1817–1824) Generaltulldirektör (1822–1826)
Maka	Ulrika Magdalena Levin Catharina Charlotta Bågh (g. 1809–1816, makas/makes död)
Barn	Knut Erik Skjöldebrand (f. 1807)
Föräldrar	Eric Skjöldebrand
Släktingar	Anders Fredrik Skjöldebrand (syskon)
Utmärkelser
Riddare av Nordstjärneorden (1816) Kommendör av Nordstjärneorden (1818)
Redigera Wikidata

Pehr Eric Sköldebrand, född den 8 december 1769 på Sörby i Torsåkers socken, död den 11 november 1826 på Ericslund i Västerljungs socken, var en svensk ämbetsman. Han var son till Eric Brander, adlad Skjöldebrand, samt far till Knut Erik Skjöldebrand.

Sköldebrand blev student vid Uppsala universitet 1781 och auskultant i Svea hovrätt 1786. Han avlade kansliexamen 1787 och blev extra ordinarie kanslist i inrikes civilexpeditionen samma år. Sköldebrand blev konsulatsekreterare i Alger 1794 och tillförordnad konsul där 1796. Han erhöll förste expeditionssekreterares titel 1799. Sköldebrand var godsägare på Ericslund i Södermanland. Han blev landshövding i Södermanlands län 1815 och ordförande i länets hushållningssällskap samma dag, tillika ståthållare på Gripsholm 1817. Sköldebrand blev riddare av Nordstjärneorden 1816 och kommendör av samma orden 1818. Han blev friherre 1819 enligt 37 § i Regeringsformen (introducerad på riddarhuset 1820 under nummer 373). Han blev generaltulldirektör 1824 och fick presidents namn, heder och värdighet 1825.

• Skjöldebrand nr 373 på Adelsvapen.com