Biskopskors – Wikipedia

Biskopskors, även kallat pektoralkors (latin: crux pectorale, av pectus, 'bröst'), är ett ämbetstecken buret av biskopar inom vissa kyrkor.

Korsen bärs i en kedja eller snodd runt halsen. Inom romersk-katolska kyrkan har bröstkors i vissa fall även utdelats till abbotar. Inom protestantiska kyrkor upphörde bruket av biskopskors generellt i samband med reformationen men har delvis återupptagits under 1900-talet.

Inom Svenska kyrkan avskaffades biskopskorsen i samband med reformationen, för att återinföras 1805 av kung Gustav IV Adolf. De svenska biskopskorsen utgörs av ett latinskt kors av guld, buret i en guldkedja. Ärkebiskopens guldkors är dessutom i Sverige och Finland försett med strålar utgående från korsets mitt.

• Bengt Andersson, "Biskopskorset 150 år" i Växjö stifts hembygdskalender 46 (1955), s. 152–157.
• Bengt O.T. Sjögren, "Biskopskorset 200 år" i Medlemsblad för Skara Stiftshistoriska Sällskap, 2005:1
• Bengt Stolt, Kyrklig skrud enligt svensk tradition, 1964, s. 23–24.
• Yrsa Lindroos, Spåren till ett ärkebiskopskors, Hembygden 5/2010