Peter Georg Bang – Wikipedia

Peter Georg Bang
Född7 oktober 1797
Köpenhamn
Död2 april 1861 (63 år)
Köpenhamn
BegravdAssistens Kirkegård
Medborgare iKonungariket Danmark
Utbildad vidKöpenhamns universitet
Frederiksborg Gymnasium og HF,
SysselsättningPolitiker, universitetslärare, domare
Befattning
Folketingsledamot
Folketingets mandatperiod 1852–1853, Holbæks valkrets
Ledamot av Danmarks grundlagsgivande församling (1848–1848)[1]
Lista över Danmarks kyrko- och undervisningsministrar (1851–1852)
Danmarks statsminister (1854–1856)
Folketingsledamot
Folketingets mandatperiod 1855–1858, Ringkøbings valkrets (–1856)
ArbetsgivareKöpenhamns universitet
Politiskt parti
Højre
Utmärkelser
Riddare av Dannebrogorden (1836)
Storkors av Dannebrogorden (1854)
Redigera Wikidata

Peter Georg Bang, född 7 oktober 1797 i Köpenhamn, död där 2 april 1861, var en dansk jurist och politiker, statsminister 1854-1856. Som statsminister försökte han medla mellan tidens liberala och konservativa krafter och i frågan om förhållandet mellan Danmark och hertigdömena (Slesvig, Holstein och Sachsen-Lauenburg).

Han tog kandidatexamen i juridik 1816, licentiatexamen 1819 och doktorsexamen 1820; mellan 1830 och 1836 var han professor i romersk rätt vid Köpenhamns universitet. Från 1836 och fram till 1845 tillhörde han direktionen för Danmarks Nationalbank (den danska centralbanken).

Mellan 1834 och 1848 satt han i Roskildes ständerförsamling och mellan 1845 och 1848 var han Kristian VIIIs rådgivare. Tillsammans med Anders Sandøe Ørsted och Carl Moltke fick han i januari 1848 i uppdrag att utarbeta en ny grundlag.

Bang blev inrikesminister i november 1848 och kom under sin tid på den posten att vara med och införa den nya grundlag (Danmarks rikes grundlag) som utarbetats av Ditlev Gothard Monrad efter marsoroligheterna och som med ändringar fortfarande (2006) gäller[1].

I september 1849 utgick han ur regeringen och blev domändirektör. Han återkom i regeringen i december 1851 men avgick i april 1853 då regeringen och liberalerna inte kunde komma överens. Han återkom som statsminister 12 december 1854 och behöll posten fram till oktober då han istället blev justitiarius i Højesteret (högsta domstolen i Danmark).

  • Lærebog i de til den romerske private ret henhörende discipliner (1833-1835)
  • Systematisk fremstilling af den danske procesmaade (tillsammans med J C Larsen)
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia, Peter Georg Bang, 1 juni 2006.
  1. ^ Emil Elberling & Victor Elberling, Rigsdagens Medlemmer gennem Hundrede Aar 1848-1948 : Rigsdagsmændede 1848-1918. Bind I. Aaberg—Køster, vol. 1, 1949, s. 24-25, läs online.[källa från Wikidata]
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Danmarks inrikesminister
1848–1849
Efterträdare:
Mathias Hans Rosenørn
Företrädare:
Johan Nicolai Madvig
Danmarks kyrko- och undervisningsminister
1851–1852
Efterträdare:
Carl Frederik Simony
Företrädare:
Frederik Ferdinand von Tillisch
Danmarks inrikesminister
1852–1853
Efterträdare:
Anders Sandøe Ørsted
Företrädare:
Anders Sandøe Ørsted
Danmarks premiärminister
1854–1855
Efterträdare:
Sig själv
Danmarks konseljpresident
Företrädare:
Frederik Ferdinand von Tillisch
Danmarks inrikesminister
1854–1856
Efterträdare:
Carl Frederik Simony
Företrädare:
Sig själv
Danmarks premiärminister
Danmarks konseljpresident
1855–1856
Efterträdare:
Carl Georg Andræ