Pfalz (residens) – Wikipedia

Pfalz, lånord från tyskan av latinets ord för palats (latin: Palatium), var benämningen på de kungsgårdar och andra personliga ägor spridda runtom i riket där de frankiska och tyska kungarna alltifrån karolingisk tid brukade uppehålla sig samt, då närvarande, utöva sina funktioner som domare.^[1] På vissa pfalz insattes pfalzgrevar som kungens ställföreträdare. Redan från 600-talet finns flera pfalz dokumenterade men de förekom i störst utsträckning kring 900- och 1000-talen.^[1] I bland annat Goslar finns ett slott som heter Kaiserpfalz.

Pfalz betecknar också de stater i Tysk-romerska riket som från år 1329 utgjorde det kurfurstliga Pfalzgrevskapet vid Rhen och som med århundradena splittrades därifrån.

Pfalziska ätten som var Sveriges kungahus åren 1654-1720 tillhörde grenen Pfalz-Zweibrücken av ätten Wittelsbach som regerade i Pfalz.

• Kungsgård
• Palatinen

• Svensk uppslagsbok 1955

• Wikimedia Commons har media som rör Pfalz.