Diadempipare – Wikipedia
Diadempipare Status i världen: Nära hotad[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
Familj | Pipare Charadriidae |
Släkte | Phegornis |
Art | Diadempipare P. mitchellii |
Vetenskapligt namn | |
§ Phegornis mitchellii | |
Auktor | (Fraser, 1845) |
Utbredning | |
Diadempipare[2] (Phegornis mitchellii) är en säregen sydamerikansk fågel i familjen pipare inom ordningen vadarfåglar.[3]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Diadempiparen är en liten kompakt pipare, 16,5–19 centimeter lång. Den är pregnant tecknad med svart huvud, vitt streck ovan ögat, halsen kastanjefärgad, strupen vit, bröstet svartbandat och buken vit. Vingarna är relativt korta.[4] Fågeln har en för pipare lång och smal näbb som snarare påminner om en vadare i Calidris.
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Diadempiparen häckar i höglänt terräng, 3 500–5 000 meter över havet i den så kallade punazonen. Den trivs på vattensjuk mossig tundra och myrar, framför allt Distichia-myrar, men också på grus eller gräs i flodslätter och nära sjöar. Den lägger två olivgrå ägg med svarta fläckar, mellan oktober och december i Chile, i januari i Bolivia. Efter häckning rör den sig nedåt, till cirka 2 000 meter över havet.[5][4]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Fågeln förekommer vid myrar på hög höjd från södra Peru till västra Argentina och Chile.[3] Den placeras som enda art i släktet Phegornis. DNA-studier visar att den är närmast släkt med rostbröstad pipare.[6][7]
Status
[redigera | redigera wikitext]Diadempiparen är fåtalig, med en värdspopulation på endast 10 000 individer. Det medför att internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som nära hotad även om den ökar i antal och bedöms vara relativt ohotad på grund av sitt högalpina leverne.[1]
Namn
[redigera | redigera wikitext]Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar David William Mitchell (1813-1859), engelsk zoolog, konstnär och sekreterare vid Zoological Society of London 1847-1859.[8]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Birdlife International 2012 Phegornis mitchellii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b] Wiersma, P., Kirwan, G.M. & de Juana, E. (2017). Diademed Plover (Phegornis mitchellii). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (retrieved from http://www.hbw.com/node/53857 on 3 March 2017).
- ^ Jaramillo, A. (2003) A Field Guide to the Birds of Chile Including the Antarctic Peninsula, the Falkland Islands and South Georgia. Christopher Helm, London.
- ^ Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068. [1]
- ^ Cerny D, Natale R. 2022. Comprehensive taxon sampling and vetted fossils help clarify the time tree of shorebirds (Aves, Charadriiformes). Mol. Phylogenet. Evol. 177: 107620.
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikispecies har information om Phegornis mitchellii.
- Wikimedia Commons har media som rör Phegornis mitchellii.
- Bilder på Visual Resources for Ornithology på bland annat ungar och ägg
- Läten på xeno-canto.org