Pierre Legros den yngre – Wikipedia
Pierre Legros den yngre | |
Den salige Stanislaus Kostka på sin dödsbädd (1702–1703). Jesuitnovitiatet vid Sant'Andrea al Quirinale i Rom. | |
Född | 12 april 1666 Paris |
---|---|
Död | 3 maj 1719 (53 år) Rom |
Föräldrar | Pierre Legros d.ä. |
Konstnärskap | |
År aktiv | 1690–1719 |
Fält | Skulptur |
Motiv | Kristna motiv, porträtt |
Verk | Den salige Stanislaus Kostka på sin dödsbädd Den helige Ignatius av Loyola Religionen störtar kätteriet Gravmonument över Gregorius XV |
Utbildning | Académie Royale de Peinture et de Sculpture |
Rörelse | Barocken |
Mecenater | Lorenzo Corsini Kardinal de Bouillon |
Redigera Wikidata (för vissa parametrar) |
Pierre Legros den yngre, född 12 april 1666 i Paris, död 3 maj 1719 i Rom, var en fransk skulptör under barocken. Han var son till Pierre Legros den äldre.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Pierre Legros var huvudsakligen verksam i Rom. Bland hans främsta verk märks altargruppen Religionen störtar kätteriet vid Ignatius av Loyolas gravmonument i kyrkan Il Gesù i Rom.[1]
I ett rum i jesuitnovitiatet i anslutning till kyrkan Sant'Andrea al Quirinale skulpterade Legros 1702–1703 den döende sankt Stanislaus Kostka. Han använde sig av vit carraramarmor till helgonets ansikte, händer och fötter, svart basalt till klädnaden och gul sienesisk marmor till sängen.
Skulpturer i Rom i urval
[redigera | redigera wikitext]- Den salige Stanislaus Kostka på sin dödsbädd (1702–1703) – Sant'Andrea al Quirinale[2][3]
- Den helige Frans Xavier (1701–1702) – Sant'Apollinare[4]
- Den helige Ignatius av Loyola – Il Gesù[5]
- Religionen störtar kätteriet (1697) – Il Gesù[6][7]
- Madonna dei Miracoli (1716–1719) – San Giacomo in Augusta[8]
- Aposteln Tomas (1705–1711) – San Giovanni in Laterano[9]
- Aposteln Bartolomaios (1708–1718) – San Giovanni in Laterano[10]
- Gravmonument över kardinal Girolamo Casanate (1708) – San Giovanni in Laterano[11][12]
- Den helige Filippo Neri (1710) – Cappella Antamoro, San Girolamo della Carità[13]
- Stuckdekorationer – Santa Maria in Porta Paradisi[14]
- Den helige Aloysius Gonzagas förhärligande (1698) – Sant'Ignazio[15][16]
- Gravmonument över Gregorius XV (1717) – Sant'Ignazio[15]
- Den döde Pius V (relief; 1697–1698) – Cappella Sistina, Santa Maria Maggiore[17]
- Kardinal Girolamo Casanate – Biblioteca Casanatense[18]
- Tobit ger de tio talenterna åt Gabael (1703–1705) – Santissima Trinità in Palazzo Monte di Pietà[19][20]
Bilder
[redigera | redigera wikitext]- Religionen störtar kätteriet.
- Detalj av högreliefen Den helige Aloysius Gonzagas förhärligande.
- Aposteln Bartolomaios.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1147
- ^ Blunt 1992, s. 32.
- ^ Tylenda 1993, s. 97.
- ^ Blunt 1992, s. 38.
- ^ Tylenda 1993, s. 155.
- ^ Blunt 1992, s. 72.
- ^ Tylenda 1993, s. 156.
- ^ Blunt 1992, s. 75.
- ^ Blunt 1992, s. 85.
- ^ ”Pierre Le Gros the Younger”. Web Gallery of Art. http://www.wga.hu/html_m/l/le_gros/s_bartho.html. Läst 8 april 2017.
- ^ Blunt 1992, s. 88.
- ^ Tylenda 1993, s. 33.
- ^ Blunt 1992, s. 94.
- ^ Blunt 1992, s. 325.
- ^ [a b] Blunt 1992, s. 99.
- ^ Tylenda 1993, s. 177.
- ^ Tylenda 1993, s. 48.
- ^ Blunt 1992, s. 288.
- ^ Blunt 1992, s. 293.
- ^ Kuhn-Forte 1997, s. 169.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Blunt, Anthony (1992) (på franska). Guide de la Rome baroque: églises, palais, fontaines. Paris: Éditions Hazan. ISBN 2-85025-265-4
- Buchowiecki, Walther; Kuhn-Forte, Brigitte (1997) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms. 4. Band, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms. Die Kirchen von Trastevere. Purkersdorf: Verlag Brüder Hollinek. ISBN 3-85119-266-4
- Tylenda, Joseph N. (1993) (på engelska). The Pilgrim's Guide to Rome's Principal Churches. Collegeville, Minnesota: Liturgical Press. ISBN 0-8146-5016-3
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Pierre Legros den yngre.
- Gerhard Bissell, On the Tercentenary of the Death of Pierre Le Gros, Italian Art Society blog, 2 maj 2019
|