Pierre Messmer – Wikipedia

Pierre Messmer
Född	20 mars 1916[1][2][3] Vincennes, Frankrike
Död	29 augusti 2007[4][1][2] (91 år) Paris
Begravd	Saint-Gildas-de-Rhuys
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	École nationale de la France d'outre-mer Lycée Louis-le-Grand Institut national des langues et civilisations orientales lycée Charlemagne
Sysselsättning	Politiker[5], Kolonialadministratör
Befattning
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling Ledamot av regionstyrelse i Frankrike Colonial governor of Ivory Coast Frankrikes premiärminister (1972–1974) Frankrikes justitieminister regeringen Messmer I (1973–1973) Europaparlamentariker första Europaparlamentet, Frankrike (1979–1980)[6] Ständig sekreterare för Académie des sciences morales et politiques (1995–1998)[7] Kansler, Institut de France (1999–2006) Stol nummer 13 i Franska akademien (1999–2007)
Politiskt parti
Samling för Republiken Union des démocrates pour la République Union pour la nouvelle République
Utmärkelser
Storkors av Sankt Olavs orden (1962) Louis Marin-priset (1993) Storkors av Hederslegionen (1993)[8] Prix Pierre-Lafue (1994) Kommendör av Nichan Iftikhar Médaille d'Outre-Mer Médaille de la Résistance Rumänska Stjärnans orden Croix de Guerre 1939–1945 Companion av Franska befrielseorden Storkors av Polonia Restituta
Namnteckning
Redigera Wikidata

Pierre Messmer, född 20 mars 1916 i Vincennes, Val-de-Marne, död 29 augusti 2007 på Val-de-Grâce militärsjukhus i Paris, var en fransk politiker (gaullist).

Messmer tjänstgjorde under andra världskriget i Fria Frankrikes styrkor i Nordafrika och gjorde sedan karriär inom den koloniala administrationen.

Messmer var försvarsminister 1959-1969 och var sedan 1972 minister för de transmarina områdena innan han blev landets premiärminister 1972–1974. Hans företrädare var Jacques Chaban-Delmas och han efterträddes av Jacques Chirac och han tjänstgjorde under Georges Pompidous presidentskap.

Messmer var från 1999 fram till sin död medlem av Franska Akademien.

• Bra Böckers lexikon, 1977