French
DeutschStridsörn – Wikipedia
| Stridsörn Status i världen: Starkt hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Polemaetus Heine, 1890 |
| Art | Stridsörn P. bellicosus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Polemaetus bellicosus | |
| Auktor | (Daudin, 1800) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
 | |
Stridsörn[2] (Polemaetus bellicosus) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3] Den är jämte kronörnen Afrikas största rovfågel. Arten minskar kraftigt i antal och anses numera vara starkt utrotningshotad.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Stridsörnen är en mycket stor rovfågel, med kroppslängden 78–96 cm, vingbredden 188–227 cm och en vikt på 3–6,2 kg. Den har påtagligt stort huvud och långa, breda svartaktiga vingar. På ovansida, huvud, strupe och övre delen av bröstet är den mörkbrun, medan restena av undersidan är vit med bruna fläckar. Den gråvita ungfågeln liknar ung kronörn, men har kortare stjärt, längre vingar och rent vit undersida. Ögat är gult, vaxhuden och fötterna gröngrå.[4]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Stridsörnen förekommer i Afrika söder om Sahara, från Senegal och Gambia i Västafrika genom västra och centrala Afrika till Eritrea, Etiopien och Somalia och söderut till Sydafrika. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktskap
[redigera | redigera wikitext]Stridsörnen placeras som ensam art i släktet Polemaetus. Den brukade tidigare räknas till apörnarna, en grupp av inte särskilt nära besläktade fåglar som liknar varandra på grund av evolutionskonvergens. Istället är den släkt med bland annat örnarna i Aquila, Hieraaetus och Clanga.[5]
Levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Stridsörnen föredrar öppna skogsmarker, skogsbryn och andra öppna miljöer som öken, stäpp, savann och buskmarker. Den undviker vanligen bebyggelse. Arten påträffas mestadels under 1500 meters höjd, tillfälligt upp till 3000 meter.[6]
Födan består av ryggradsdjur med en vikt på 1–5 kg, som stora fåglar (höns- och andfåglar), varaner eller däggdjur som harar, mungor, apor, små antiloper eller klippgrävlingar.[6][7]
Status
[redigera | redigera wikitext]Stridsörnen tros minska mycket kraftigt i antal på grund av födobrist, förgiftning, habitatförlust, miljöförstöring och kollision med kraftledningar. IUCN kategoriserar arten som starkt hotad (EN).[1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] BirdLife International 2013 Polemaetus bellicosus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Kemp, A. C., P. F. D. Boesman, and J. S. Marks (2020). Martial Eagle (Polemaetus bellicosus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.mareag1.01
- ^ Lerner, H. R. L. and D. P. Mindell. (2005) Phylogeny of eagles, Old World vultures, and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA Molecular Phylogenetics and Evolution (37) 327–346.
- ^ [a b] Ferguson-Lees, J., and D. A. Christie (2001). Raptors of the World. Christopher Helm, London, United Kingdom.
- ^ Kopij, G. (2014). Notes on the diet of birds in the Free State and Lesotho, southern Africa. Ornithological Observations. 5: 319-324.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Polemaetus bellicosus.
Wikimedia Commons har media som rör Polemaetus bellicosus.- Läten på xeno-canto.org
|