Polisen i Norge – Wikipedia
Norges polisväsende (norska: Politi- og lensmannsetaten) är uppdelad i Politidirektoratet (POD) (motsvarigheten till Polismyndigheten i Sverige) och Politiets sikkerhetstjeneste (PST) (säkerhetspolisen, motsvarigheten till Säpo i Sverige), och är underordnad Justis- och beredskapsdepartementet (motsvarigheten till justitiedepartementet i Sverige). Myndighetens verksamhet är indelad i 12 polisdistrikt och 5 nationella specialstyrkor, plus Politiets fellestjenester och Politiets IKT-tjenester. Under polisdistrikten finns det sammanlagt 224 polisstationer. Polisdistrikten är indelade i sammanlagt 303 länsmansdistrikt. År 2006 fanns det ca 12 000 polisanställda i Norge.[1] Polisen i Norge är en av de få poliskårer i världen som i huvudsak uppträder obeväpnad, deras vapen förvaras på polisstationen eller i plomberad ask i polisbilen.
Utanför polisdistrikten fungerar:
- Kripos, motsvarigheten till Finlands centralkriminalpolisen och Sveriges rikskriminalpolisen.
- Utrykningspolitiet (UP) motsvarigheten till den tidigare rörliga polisen i Finland. Det finns fem Utrykningspolitidistrikt.
- Økokrim
- Politiets utlendingsenhet
- Politihøgskolen
- Politiets fellestjenester
- Politiets IKT-tjenester
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Politiets sikkerhetstjeneste
- Politiets nasjonale beredskapssenter
- Politihelikoptertjenesten
- Beredskapstroppen
- Politireserven
- Polisens grader i Norge
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ OSCE POLIS Policing Profiles of Participating and Partner States (Norway) ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2012. https://www.webcitation.org/69zCeR9aU?url=http://polis.osce.org/countries/details?item_id=41. Läst 17 augusti 2012. 2009-02-28
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Polisen i Norge.