Portik – Wikipedia

Portik, av latinets porticus, av porta, "port", är en kolonn- eller pelarburen taktäckt förhall^[1] framför ingången till en byggnad, till exempel en kyrka. Denna idé användes flitigt i antikens Grekland och har påverkat många kulturer, inklusive de flesta västerländska kulturer. En portik längs med utsidan av en byggnad fungerar som en arkad.

Under antiken var det i stället en öppen kolonnbyggnad som uppfördes vid en gata eller öppen plats, ibland för att hylla någon framstående person.^[2]

Tempeldiagram med platsen för pronaos markerad

Portiker är ibland toppade med frontoner. Palladio var en pionjär när det gäller att använda tempelfronter för sekulära byggnader. I Storbritannien var tempelfronten applicerad på The Vyne, Hampshire, den första portiken som applicerades på ett engelskt hus på landet.

Pronaos är det inre området av portiken till ett grekiskt eller romerskt tempel, beläget mellan portikens pelargång eller väggar och ingången till kammaren eller helgedomen. Romerska tempel hade vanligtvis en öppen pronaos, vanligtvis med bara kolumner och inga väggar, och pronaos kunde vara lika långa som kammaren. Ordet pronaos (πρόναος) är grekiska för "före ett tempel". På latin benämns en pronaos också som en anticum eller prodomus.

Typer

De olika varianterna av portiker är namngivna efter antalet kolumner de har. Suffixet "stil" kommer från grekiskan στῦλος, "kolumn".^[3]

Tetrastil

Tetrastilen har fyra kolumner. Den användes vanligen av grekerna och etruskerna för små strukturer som offentliga byggnader och amfiprostilar.

Romarna föredrog portiken med fyra kolumner för sina pseudoperipterala tempel som Portunustemplet, och för amfiprostiltempel som Venustemplet och romerna, och för prostilportikerna till stora offentliga byggnader som Maxentiusbasilikan och Konstantinbasilikan. Romerska provinshuvudstäder manifesterade också tetrastilkonstruktion, såsom det kapitolinska templet i Volubilis.

Vita husets norra portik är kanske den mest anmärkningsvärda fyrspaltiga portiken i USA.

Hexastil

Byggnader i hexastil hade sex pelare och var standardfasaden i kanonisk grekisk dorisk arkitektur mellan den arkaiska perioden 600–550 f.Kr. fram till Perikles ålder 450–430 f.Kr.

Grekisk hexastil

Några välkända exempel på klassiska doriska hexastil grekiska tempel :

Gruppen i Paestum består av Heras tempel ( ca 550 f.Kr.), Apollontemplet ( ca 450 f.Kr.), Athenas första tempel ("Basilikan") ( ca 500 f.Kr.) och det andra Heras tempel (ca. 460–440 f.Kr.)
Afaetemplet i Aegina ca. 495 f.Kr.
Tempel E iSelinus (465–450 f.Kr.) tillägnat Hera
Zeustemplet i Olympia, nu en ruin
Temple F eller det så kallade "Templet of Concord" i Agrigentum (ca 430 f.Kr.), ett av de bäst bevarade klassiska grekiska templen, som har behållit nästan all sin peristyl och entablatur
Det "oavslutade templet" i Segesta (ca 430 f.Kr.)
Hefaistos tempel nedanför Akropolis i Aten, länge känt som "Theseum" (449–444 f.Kr.), är också ett av de mest intakta grekiska templen som överlevt från antiken
Poseidons tempel på Cape Sunium (ca 449 f.Kr.)^[4]

Hexastyle applicerades också på joniska tempel, såsom prostilverandan i helgedomen Athena på Erechtheum, vid Akropolis i Aten.

Romersk hexastil

Med koloniseringen av grekerna i södra Italien, antogs hexastil av etruskerna och förvärvades därefter av de gamla romarna. Romersk smak gynnade smala pseudoperipterala och amfiprostilade byggnader med höga pelare, upphöjda på podier för den extra pompa och storhet som tillfördes av betydande höjd. Maison Carrée i Nîmes, Frankrike, är det bäst bevarade romerska hexastiltemplet som överlevt från antiken.

Oktastil

Octastyle-byggnader hade åtta kolumner. De var betydligt mer sällsynta än hexastilen i den klassiska grekiska arkitektoniska kanonen. De mest kända oktastilbyggnaderna som överlevt från antiken är Parthenon i Aten, byggt under Perikles tidsålder (450–430 f.Kr.), och Pantheon i Rom (125 e.Kr.). Det förstörda templet för Divus Augustus i Rom, centrum för den augustianska kulten, visas på romerska mynt från 200-talet e.Kr. som byggt i oktastil.

Dekastil

Dekastil har tio kolumner, som i Apollo Didymaeus tempel vid Miletus och portiken vid University College London.^[3]

Den enda kända romerska dekastilportiken är på Venus- och Romatemplet, byggt av Hadrianus omkring 130 e.Kr.^[5]

Galleri

Kort visuell historik om portiker
Forntida egyptisk portik av Mastaba av Seshemnefer IV (Pyramidkomplexet i Giza, Egypten)
Minoiska portik av Knossospalatset (Kreta, Grekland)
Forntida grekisk portik med joniska kolonner av Athena Nikes tempel (Aten, Grekland)
Etruskisk portik av en tempelmodell (nu i det nationella etruskiska museet i Villa Giulia, Rom)
Forntida romersk portik i Maison Carrée (Nîmes, Frankrike)
Islamisk portik av den stora moskén i Kairouan (Kairouan, Tunisien )
Indisk portik av Sanchitemplet 17 (Sanchi, Indien)
Kinesisk portik av den förbjudna staden (Peking, Kina)
Romansk portik av klostret Santo Domingo de Silos (Santo Domingo de Silos, Spanien)
Gotisk portik i Chartreskatedralen (Chartres, Frankrike)
Brâncovenesc portik av Stavropoleos kyrkan (Bukarest, Rumänien)
Renässansportik av Villa Capra "La Rotonda" (Vicenza, Veneto, Italien)
Barockportikerna i Louvrens pelargång (Paris)
Ludvig XVI portik i Théâtre de la reine, en del av Petit Trianon (Frankrike)
Nyklassisk portik i Palais de la Légion d'Honneur (Paris)
Rumänsk väckelseportik av Ștefan Lilovici-huset (Bukarest)
Portiken i San Luca i Bologna , Italien , som möjligen är världens längsta.^[6]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Potico, 27 juni 2023.

Encyclopædia Britannica. 1968
Stierlin, Henri (2004). Angelika Taschen. red. Greece: From Mycenae to the Parthenon. Köln: Taschen. ISBN 3-8228-1225-0. https://archive.org/details/greecefrommycena0000stie
Stierlin, Henri (2002). Silvia Kinkle. red. The Roman Empire: From the Etruscans to the Decline of the Roman Empire. Köln: Taschen. ISBN 3-8228-1778-3

Noter

^ Andersson, Henrik O. (1977). Stockholms byggnader : en bok om arkitektur och stadsbild i Stockholm (3. rev. uppl). Prisma. sid. 360. ISBN 91-518-1125-1. OCLC 63570852. https://www.worldcat.org/oclc/63570852. Läst 13 januari 2023
^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1045
^ [a b] Chisholm, Hugh, ed. (1911). "Decastyle" . Encyclopædia Britannica. Vol. 7 (11th ed.). Cambridge University Press. p. 910.
^ W. Burkert, Greek Religion (1987)
^ Sturgis, Russell (1901). ”Decastyle”. A Dictionary of Architecture and Building: Biographical, Historical and Descriptive. "1". Macmillan. sid. 755
^ Caird, Joe (16 januari 2009). ”Bologna city guide: top five sights”. The Daily Telegraph. Arkiverad från originalet den 12 januari 2022. https://ghostarchive.org/archive/20220112/https://www.telegraph.co.uk/travel/citybreaks/4223609/Bologna-city-guide-top-five-sights.html. Läst 1 juni 2013.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Portik.
Bilder & media

[1] Andersson, Henrik O. (1977). Stockholms byggnader : en bok om arkitektur och stadsbild i Stockholm (3. rev. uppl). Prisma. sid. 360. ISBN 91-518-1125-1. OCLC 63570852. https://www.worldcat.org/oclc/63570852. Läst 13 januari 2023

[2] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1045

[EB1911-3] [a b] Chisholm, Hugh, ed. (1911). "Decastyle" . Encyclopædia Britannica. Vol. 7 (11th ed.). Cambridge University Press. p. 910.

[4] W. Burkert, Greek Religion (1987)

[5] Sturgis, Russell (1901). ”Decastyle”. A Dictionary of Architecture and Building: Biographical, Historical and Descriptive. "1". Macmillan. sid. 755

[6] Caird, Joe (16 januari 2009). ”Bologna city guide: top five sights”. The Daily Telegraph. Arkiverad från originalet den 12 januari 2022. https://ghostarchive.org/archive/20220112/https://www.telegraph.co.uk/travel/citybreaks/4223609/Bologna-city-guide-top-five-sights.html. Läst 1 juni 2013.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]