Praktisk teologi – Wikipedia

Praktisk teologi är en teologisk disciplin. Som akademiskt ämne i Sverige benämns det även kyrkovetenskap.

Den praktiska teologin studerar kyrkans verksamhet i historia och nutid. Det gäller gudstjänsten, predikan, undervisningen, själavården eller diakonin, men också hur människor ger uttryck för den kristna tron tillsammans med andra. Den speciella del därav som psalmhistorien utgör studeras i hymnologin.

Gudstjänstlivet och liturgiken är ett av ämnets viktigaste delområden. Predikan förr och nu såsom faktisk företeelse och de teorier som har framställts om den är föremål för undersökning inom homiletiken.

Särskilt nutidsorienterade är studierna rörande församlingsarbete och diakoni samt själavård, där speciellt den enskilda människans, men också gruppens vitala problem dryftas.

Theologie är fornfranska från 1300-talet i betydelsen filosofiskt förhållningssätt till den Kristna doktrinen. Från latinets theologia, en redovisning av gudarna, från theologos, en diskurs om gudarna/gudinnorna. Theos betyder gud eller gudinna och -logos behandling av, diskurs.^[1]

• Stephan Borgehammar (red.) Kyrkans liv. Inledning till kyrkovetenskapen.
• Sven Kjöllerström (rred.) Praktisk teologi. En handbok i kyrkans organisation och verksamhetsformmer, Lund 1959, 2 reviderade och utökade upplagan Lund 1967.
• Oloph Bexell, Teologiska fakulteten vid Uppsala universitet 1916–2000. Historiska studier. (Acta Universitatis Upsaliensis. Skrifter rörande Uppsala universitet. C. Organisation och historia 120), Uppsala 2021, s. 303–334.
• Sven-Åke Selander, "Kyrko- och samfundsvetenskap" i Theologicum i Lund. Undervisning och forskning i tusen år. Red. av Birger Olsson, Göran Bexell och Göran Gustafsson. Arcus, Lund 2001, s. 140–149.

• Pastoralteologi
• Teologiskt seminarium