Prehnit – Wikipedia
Prehnit | |
Kategori | Silikatmineral |
---|---|
Kemisk formel | Ca2Al(Si3Al)O10(OH)2 |
Färg | Färglös till grå, gul, gulgrön eller vit |
Kristallstruktur | Ortorombiska |
Tvillingbildning | Tunna lameller |
Spaltning | Distinkt på [001], svag på {110} |
Brott | Sprött |
Hårdhet (Mohs) | 6–6,5 |
Glans | Glas- till pärlemorglans |
Ljusbrytning | nα = 1,611–1,632 nβ = 1,615–1,642 nγ = 1,632–1,665 [1] |
Dubbelbrytning | δ=0,021–0,033 |
Optisk karaktär | Tvåaxligt positiv |
Dispersion | svag r>v |
Transparens | Halvtransparent till genomskinlig |
Specifik vikt | 2,8–2,95 |
Prehnit är ett grönaktigt mineral som består av hydroxidhaltig kalciumaluminiumsilikat.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Prehnit kristalliserar i det ortorombiska kristallsystemet, oftast i form av stalaktitiska eller botryoidala aggregat, med endast toppen av de små kristallerna synliga i ytan. Endast mycket sällan bildar de distinkta kristallindivider med kvadratiskt tvärsnitt.
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Prehnit förekommer tillsammans med mineral såsom datolit, kalcit, apofylit, stilbit, laumontit, heulandit etc i håligheter i basaltstenar, men ibland även i graniter eller gnejser.
Mineralet förekommer i Alperna, Pyrenéerna och Sydafrika. Omfattande fyndigheter förekommer också i basalt i högplatån i centrala Nordterritoriet i Australien. I Sverige förekommer prehnit bland annat vid Bredsjönäs gruvor i Södermanland.[2]
En blåaktigt grön variant chlorastrolit, förekommer som klumpar vid Isle Royal och Green Store Island.
Så kallad ädelit från Ädelfors i Småland är också en variant av prehmit.
Användning
[redigera | redigera wikitext]Prehnit kommer främst till användning för konstindustriella föremål.
Varianten chlorastrolit slipas ”en cabochon” och värderas högt.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Prehnite, 11 mars 2012.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ https://www.mindat.org/min-3277.html
- ^ L-H Hedin och M Jansson, Mineral i Sverige, Förlags AB Björnen 2007, sid 186, ISBN 978-91-88528-58-2