Premio Letterario Viareggio-Rèpaci – Wikipedia

Premio Letterario Viareggio-Rèpaci, ungefär Viareggio-Rèpacis litteraturpris, eller Viareggio-priset, är ett italienskt litteraturpris från 1930.[1] Det grundades av de tre vännerna Alberto Colantuoni, Carlo Salsa och Leonida Rèpaci och delas årligen ut i den toskanska orten Viareggio. De lanserade sig som en konkurrent till Baguttapriset, som etablerats på en restaurang i Milano 1927.[1] De beskrev därför hur de själva inspirerats till priset "på stranden under ett parasoll" i motsats till inom en restaurangs fyra väggar.[1]

Rèpaci var huvudman för priset de första åren, men blev avsatt av Italiens fascistiska regim 1935. Sedan delades priset delades inte ut under andra väldskriget, med ett uppehåll åren 1940 - 1945, men Rèpaci åerstartade priset 1946.[1]

I början av 00-talet introducerades flera kategorier som priset delas ut i, som poesi och facklitteratur.