Preses i biskopsmötet – Wikipedia

Preses i biskopsmötet Preses i Bispemøtet
Olav Fykse Tveit, Preses i biskopsmötet sedan maj 2020
Klassificering	luthersk biskop, primus inter pares
Struktur	episkopal
Bildad	inrättad 1917 med rätt namn 1932 omstrukturerad 2011
Tidigare namn	Formann i Bispemøtet
Nummer	2 (fast preses) 11 (samtliga preses)
Säte	Nidarosdomen
Betjänad region	Nidaros domprosti
Officiella språk	norska
Huvudorgan	Kyrkomötet (Kirkemøtet) Kyrkorådet (Kirkerådet) Biskopsmötet (Bispemøtet)
Moderorganisation	Den norske kirke
Webbplats	Officiell webbplats

Preses i biskopsmötet (norska: Preses i Bispemøtet) är Norska kyrkans främsta företrädare, ledare av biskopsmötet och en av två biskopar i Nidaros stift. I maj 2020 installerades teologie doktor Olav Fykse Tveit som preses i biskopsmötet.^[1]

Norska kyrkan utvecklades ur Danska folkkyrkan, och vid brytningen med Danmark 1814 hade kyrkan därför inget centralt styrelseorgan eller ärkebiskop. Som episkopal kyrka var det biskoparna som ytterst avgjorde kyrkans teologiska hållning, även om staten visserligen svarade för den ekonomiska förvaltningen och utnämningsmakten. Biskoparna möttes till sammanträde vid två tillfällen de kommande 100 åren, år 1877 och 1915. Vid dessa möten fungerade biskopen av Oslo som ordförande, troligen till följd av att 1817 års rangrulla placerade huvudstadens biskop framför de övriga.

Med början 1917 samlades biskopsmötet mera regelbundet. En ordförande valdes, benämnd formann. Först 1932 började titeln preses användas. Därförinnan hade presestiteln bara använts i akademiska sammanhang i Norge. Från 1934 antog regeringen Mowinckel ett reglemente för biskopsmötet.^[2]

Även om biskopsmötet ända till 1984 formellt valde preses vid varje enskilt möte, och 1984–1998 för ett år i taget, föll valet uteslutande på biskopen av Oslo. Först 1998 beslutade biskopsmötet att uppdraget som preses skulle cirkulera mellan biskoparna, med en mandatperiod på fyra år. Först ut blev Odd Bondevik, biskop av Møre. Den sista preses som valdes av biskoparna var Helga Haugland Byfuglien, som tillträdde 2010. Hon var också den första kvinnan som innehaft ämbetet.^[2][3]

I mars 2011 beslutade den norska regeringen om en omorganisation, så att presesuppdraget inte längre cirkulerar mellan de stiftsbiskoparna. I stället skulle en "fast preses" med huvudsaklig uppgift att leda biskopsmötet utses. Bakgrunden var att biskoparna upplevde att presesuppdraget tog för mycket tid från de ordinarie uppgifterna i stiften.^[2][3]

Den nya preses skulle också vara biskop, och fick säte i Nidaros stift tillsammans med biskopen i Nidaros. Preses har sedan dess tillsyn över en mindre del av stiftet, nämligen Nidaros domprostie.^[3] Nyordningen innebär att preses fortsätter att vara främst bland jämlikar, utan att överordnas övriga biskopar.

Till ny preses utsågs Helga Haugland Byfuglien, som alltså tillträtt som preses ett knappt år tidigare enligt den tidigare ordningen.^[2][3]

Preses är Norska kyrkans främsta företrädare, och leder biskopsmötet, som vanligen samlas tre gånger om året. Biskopsmötet samordnar biskoparnas verksamhet, verkställer de uppdrag som regeringen ålägger dem och uttalar sig i de ärenden som kyrkomötet eller regeringen remitterar till biskoparna. Uppgifterna regleras i den norska kyrkolagen (lov av 7. juni 1996 om Den norske kirke).^[2]

Sedan 1 april 2024 har preses också tillsyn för fältprästerna inom Norges försvarsmakt, Tros- og livssynskorpset. Kåren – som har representanter från lutherska, muslimska och humanetiska samfund – är verksamt i hela landet, samt vid utlandsuppdrag. Anställning, organisation och ledning av fältprästerna sker inom försvarsmakten, och biskopens ansvar är begränsat till tillsyn över vigningstjänstens utövande och vigningslöftena för den personal som har sin bakgrund i Den norska kyrkan.^[4]

Från 2011 är det biskopsmötet som nominerar preses, medan tillsättning sker av Norska kyrkans kyrkoråd (ej att förväxla med kyrkoråd på församlingsnivå, som på norska kallas meningshetsråd). Även kandidater som inte är biskopsvigda kan föreslås. När Haugland Byfuglien avgick 2020 kunde därför Olav Fykse Tveit väljas. Han var generalsekreterare i Kyrkornas Världsråd och präst, men vid tillfället ännu inte biskopsvigd.^[1][2][5]

Preses i Biskopsmötet

Från	Till	Biskop	Stift	Kommentar
1917	1922	Jens Frølich Tandberg	Oslo	vald för varje nytt möte
1922	1937	Johan P. Lunde	Oslo	vald för varje nytt möte
1937	1951	Eivind Berggrav	Oslo	vald för varje nytt möte
1951	1968	Johannes Smemo	Oslo	vald för varje nytt möte
1968	1972	Fridtjov Birkeli	Oslo	vald för varje nytt möte
1973	1977	Kaare Støylen	Oslo	vald för varje nytt möte
1977	1998	Andreas Aarflot	Oslo	1977–1983: vald för varje nytt möte 1984–1998: vald för ett år i taget
1998	2002	Odd Bondevik	Møre	vald för fyra år
2002	2006	Finn Wagle	Nidaros	vald för fyra år
2006	2010	Olav Skjevesland	Agder og Telemark	vald för fyra år
2010	2011	Helga Haugland Byfuglien	Borg	vald för tiden fram till nyordningen
2011	2020	Helga Haugland Byfuglien	Nidaros	Utnämnd i statsråd, vald tills vidare
2020		Olav Fykse Tveit	Nidaros	Nominerat av biskopsmötet, vald av kyrkorådet tills vidare.[5]

v • r Den norske kirke Stift & biskopar Preses i biskopsmötet · Oslo · Borg · Hamar · Tunsberg · Agder og Telemark · Stavanger · Bjørgvin · Møre · Nidaros · Sør-Hålogaland · Nord-Hålogaland Tidigare stift Selje (1068–1170) · Hålogaland (1803–1952)