Prolaktinreceptorer – Wikipedia

Prolaktinreceptorer (PRLr) är en grupp cytokinreceptorer som fungerar som transmembranreceptorer på cellytan i de organ där prolaktin verkar. Receptorerna aktiveras av prolaktin och aktierar därmed en JAK-STAT-signaltransduktionsväg som orsakar transkription av proteiner som behövs i produktionen och utsöndringen av bröstmjölk.

Prolaktinreceptorerna är av samma slag cytokinreceptorer som receptorerna till bland annat tillväxthormon och erytropoetin. Man har identifierat flera isoformer prolaktinreceptorer hos människan (hPRLr), vilka grovindelas i två klasser efter hur länge de uttrycker sig i målcellen. Några isoformer (4 och 6) är inkapabla att överföra prolaktinets signaler.^[1] Likheten mellan PRLr och andra cytokinreceptorer gör att dessa kan samverka, och binda till sig varandras ligander.

Hos människan finns PRLr i flera organ och vävnader. I kvinnobrösten bidrar receptorerna till bröstutveckling och till syntes av kasein, varför de är avgörande för produktionen av bröstmjölk. Receptorns biologiska funktion är dessutom bl.a. att aktivera vissa kinaser, T-celler och att få embryot att fästa vid livmodern efter befruktning.^[1] Östradiol är av betydelse för den form av PRLr som har det mest långvariga uttrycket, och gör receptorn mer känslig för prolaktinet.^[2] Bröstmjölksproduktionen är beroende av en förändrad samverkan mellan bl.a. PRLr och zink.^[3]

Receptorerna finns också i bl.a. testiklar och äggstockar, levern, njurarna och moderkakan,^[4] samt i hjärnan. Djurförsök har visat att prolaktinreceptorerna i hjärnventriklarna blir mer aktiva vid akut stress.^[5] Moderskänslor styrs troligen delvis av receptorernas aktivitet i hypotalamus preoptiska område.^[6]

• Samantha L. Gadd och Charles V. Clevenger, Ligand-Independent Dimerization of the Human Prolactin Receptor Isoforms: Functional Implications, Molecular Endocrinology November 1, 2006 vol. 20 no. 11 2734-2746