* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna och är korrekt per den 9 december 2019. ** Antal landskamper och mål är korrekta per den 12 november 2019.
Ramona Bachmann började sin proffskarriär i schweiziska SC Luwin men gick efter endast en säsong, som sextonåring, till Umeå IK. Redan som 18-åring jämfördes hon med Marta och hon var under sin tid i Sverige ordinarie i startelvan i Umeå IK, som vann Svenska cupen 2007 och SM-guld 2007 och 2008, men förlorade finalen i Uefa Women's Champions League både 2007 och 2008. Under säsongen 2009/2010 spelade Bachmann i Atlanta Beat, WPS.[1]
År 2011 gjorde Bachmann comeback i Umeå IK, men gick sedan till FC Rosengård som vann SM-guld 2013 och 2014. Nästa anhalt blev tyska VfL Wolfsburg där hon 2016 blev tysk cupmästare men var med om att förlora finalen i Champions League mot Lyon innan hon 2017 värvades till Chelsea LFC som samma år vann engelska ligan.[1]. Under hennes andra säsong i klubben vann Chelsea både ligan och FA Women's Cup-finalen, där Bachman gjorde de två första målen i 3–1-segern mot Arsenal.
Bachman debuterade i landslaget år 2007, som 16-åring, i en match mot Sverige. Hon har därefter varit bofast i landslaget, som nådde 2015 års VM-slutspel i Kanada, där laget åkte ut i åttondelsfinal mot värdnationen.[1]
Ramona Bachmann blev utnämnd till bästa kvinnliga fotbollsspelare i Schweiz 2009 och tog även emot Guldbollen (Golden Ball) för bästa spelare i Uefas U-19-europamästerskap 2009. Åren 2011 och 2013 utsågs hon vid Fotbollsgalan både till årets allsvenska spelare och årets mittfältare.
Den 15 oktober 2012 gjorde hon ett uppmärksammat solomål i matchen mot AIK som senare blev nominerat till ett av årets mål.