Raymond Asso – Wikipedia
Raymond Asso, född 2 juni 1901 i Nice, död 1968, var en fransk poet.
Vid femton års ålder flyttade han till Marocko och arbetade inom många olika yrken. 1933 började han att skriva poesi.
Chanson
[redigera | redigera wikitext]Han började skriva i chanson-genren, men framgången uteblev tills han träffade Édith Piaf 1935. Hon blev hans musa och älskade och Asso ägnade sig åt att skriva texter till sin nya kärlek. Hans texter fick musik av Marguerite Monnot som blev Piafs favoritkompositör. Under den här tiden skrev Asso också texter till Marie Dubas, bland andra Le Fanion de la Légion och Mon légionnaire.
Efter Piaf
[redigera | redigera wikitext]I augusti 1939 blev Asso inkallad och samarbetet med Piaf upphörde.[1] Asso efterträddes som Piafs textmakare av Paul Meurisse.[2]
Efter militärtjänsten skrev Asso texter till Lucienne Delyle, Marcel Mouloudji och Renée Lebas. Under 1950-talet kom även kommersiella framgångar med sånger som Y’a tant d’amour (sjungen av Renée Lebas) och Un petit coquelicot som skrevs för Marcel Mouloudji.
Asso skrev sånger för många av den tidens franska artister som till exempel:
- Yves Montand ("Ninon, ma ninette")
- Catherine Sauvage ("Berceuse pour demain", "Mon coeur battait", "Mon ami m’a donné", "Mais les vrais amoureux")
- Jean Bretonnière ("C’est tant pis, c’est tant mieux")
- Odette Laure ("Je suis nerveuse")
- Tino Rossi ("Mon printemps", "O ma mie o ma Mireille")
- André Dassary ("Des pays merveilleux")
Asso skrev inte bara sångtexter utan spelade också in några skivor med berättelser för barn som till exempel La légende du Père-Noël. Mot slutet av sitt liv slutade han skriva och arbetade för Société des auteurs, compositeurs et éditeurs de musique (SACEM).
Bibliografi och diskografi
[redigera | redigera wikitext]- Évangiles, Asso, Raymond - artwork by Jean Boullet, Paris, Éditions du Trois-Mâts (1947)
- Le Sixième évangile, Asso, Raymond, C. R. Denoel, Paris (1950)
- Récréation, Asso, Raymond, Paris, Nouvelles éditions Méridian (1952)
- Silhouettes (1952)
- Chansons d'hier et d'aujourd'hui (1953)
- Le joli Noël du petit ressort de montre(1959)
- La légende du Père-Noël - conte : Livre-disque, Written by: Asso; Told by: Asso, Pierre Larquey; Music by Claude Valéry, France Adès; Released by Le Petit ménestrel (1965)
Verk
[redigera | redigera wikitext]- "Mon amant de la Coloniale" (1936)
- "Mon légionnaire" (1937)
- "Un jeune homme chantait" (1937)
- "J'entends la sirène" (1937)
- "Le Chacal" (1937)
- "Le contrebandier" (1937)
- "Le mauvais matelot" (1937)
- "Partance" (1937)
- "Tout fout l'camp (1937)
- "Le Fanion de la Légion" (1938)
- "Paris-Méditerranée" (1938)
- "C’est lui que mon cœur a choisi (avec Paul Colline)" (1938)
- "Le grand voyage du pauvre nègre" (1938)
- "Les marins ça fait des voyages" (1938)
- "Madeleine qu'avait du coeur" (1938)
- "Elle fréquentait la rue Pigalle" (1939)
- "Je n’en connais pas la fin" (1939)
- "Le petit monsieur triste" (1939)
- "Les deux copains"
- "Browning"
- "On danse sur ma chanson" (1940)
- "C’est l’histoire de Jésus"
- "La java du bonheur du monde"
- "Y’a tant d’amour" (1950)
- "Comme un petit coquelicot" (1952)
- "Ninon, ma ninette" (1954)
- "C’est tant pis, c’est tant mieux" (1954)
- "Berceuse pour demain" (1955)
- "Je suis nerveuse" (1955)
- "Mon cœur battait" (1956)
- "Mon printemps" (1956)
- "Mon ami m’a donné"
- "Mais les vrais amoureux"
- "O ma mie o ma Mireille"
- "Des pays merveilleux"
- "Un petit bouquet de violettes"
- "La chanson du Marsupilami" (1960)
- "Si les tambours" (1963)
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Crosland, Margaret (1988 [1985]) (på engelska). Piaf. Sevenoaks: Coronet. Libris 4844931. ISBN 0-340-41370-0 (pbk)
- Chansons Sans Musique; Paris, Salabert, 1946
- Biografi
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Picking up the pieces”. littlesparrow.co.uk. Arkiverad från originalet den 18 juni 2008. https://web.archive.org/web/20080618084550/http://www.little-sparrow.co.uk/junot.htm. Läst 5 mars 2010.
- ^ ”Books of The Times (Piaf by Margaret Crosland)”. New York Times. http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=9F0CE0D81538F93BA35752C1A963948260. Läst 5 mars 2010.