Rhythm and blues – Wikipedia

Ej att förväxla med den modernare genren utvecklad i slutet av 1970-talet, se Samtida R&B

Rhythm and blues
R&B-sångaren Ruth Brown
Stilursprung	Blues Gospel
Kulturellt ursprung	1940-talet, USA
Instrument	bas - trumset - keyboard - Saxofon - Vokalmusik
Popularitet	Betydande från 1940 till 1960-talet; kultförklarad därefter
Påverkat	Funk, Ska, Soulmusik, Rock and roll
Relaterat Populärmusik - Slow jam - samtida R&B

Rhythm and blues, ofta förkortat till R&B eller R'n'B, är en genre av populärmusik med afroamerikanskt ursprung från 1940-talet i Chicago ^[1]. Termen användes från början av skivbolag för att beskriva inspelningar avsatt för afroamerikaner vid tidpunkten då "blues och jazz-baserade sånger i ökat tempo" blev mer och mer populära^[2].

Termen rhythm and blues har sedan dess genomgått ett antal förändringar i betydelse. I början av 1950-talet var det vanligtvis tillämpat på bluesplattorna. Från och med mitten av 1950-talet, efter denna musikstil bidragit till utvecklingen av rock and roll, användes termen "R&B" används för att hänvisa till musikstilar som utvecklades från och införlivade electric blues, liksom gospel och soul. Vid 1970-talet användes rhythm and blues som samlingsnamn för soul och funk. Vid slutet av 1980-talet utvecklades en nyare typ av R&B med influenser från flera olika genrer, och blev känd som "samtida R&B". Den kombinerar inslag av ursprunglig rhythm and blues, soul, funk, pop, hiphop och dance. Av populära R&B-sångare under 1900-talets senare hälft kan nämnas Prince^[3], Michael Jackson, Aretha Franklin, Chaka Kahn, och Luther Vandross.

Den första rhythm and bluesen utvecklades från den ursprungliga lantliga bluesen sedan många svarta på 30- och 40-talen flyttade från sydstaterna till de industrialiserade nordstaterna där jobben fanns. För att höras i nöjeslokalerna tvingades de förstärka musiken med elgitarrer och trummor. Takten blev också snabbare och mer anpassad till storstädernas tempo.

Termen rhythm and blues introducerades 1948 av skivproducenten Jerry Wexler. Året därefter döpte Billboard om den särskilda lista för svart rytmisk musik som tidigare kallats Harlem Hit Parade. Bland tidiga R&B-artister kan nämnas Big Joe Turner och Roy Brown.

På 1950-talet användes begreppet för musik av artister som Ruth Brown, Fats Domino, Lloyd Price och Chuck Berry, men också Elvis Presley hade hits som gick högt upp på R&B-listan, nämligen Jailhouse rock och All shook up.

På 1960-talet återuppväcktes termen av Brittisk rhythm and blues-grupper som The Rolling Stones, The Animals, Spencer Davis Group och The Pretty Things som gärna kallade sin tolkning av amerikanska blues- och rocklåtar för just rhythm and blues.

På senare år har R&B alltmer kommit att användas som ett samlingsbegrepp för all soul- och funk-inspirerad musik, medan ursprungsbeteckningen "rhythm and blues" används mer sällan, ibland förekommer beteckningen "rhythm and bass" med syfte på modern R&B. Under 90-talet skedde en stor förändring inom genren då utbredda artister från föregående decennier fick ge plats åt debuterande tonåringar^[4]. Artister som förknippas mest med denna "revolution" anses vara de tre sångerskorna Brandy, Aaliyah och Monica^[4]. Deras enorma framgångar under 90-talet beredde vägen åt dagens stora R&B-artister som Beyoncé, Usher och Akon^[4].

• LaVern Baker
• Hank Ballard
• James Brown
• Roy Brown
• Ruth Brown
• Ray Charles
• James Carr
• Wilson Pickett
• Aretha Franklin
• Otis Redding
• Michael Jackson
• Sam and Dave
• Big Joe Turner
• Frank Ocean

• Samtida R&B
• Afroamerikansk musik
• Slow jam
• Urban AC