Roadracing-VM 1967 – Wikipedia

Världsmästerskapen i Roadracing 1967 arrangerades av F.I.M. Säsongen bestod av tretton Grand Prix i sex klasser: 500cc, 350cc, 250cc, 125cc, 50cc och Sidvagnar 500cc. Den inleddes 30 april med Spaniens Grand Prix och avslutades med Japans Grand Prix den 15 oktober.

Världsmästare i roadracing 1967
Klass Mästare individuellt Mästare konstruktörer
500GP Giacomo Agostini MV Agusta
350GP Mike Hailwood Honda
250GP Mike Hailwood Honda
125GP Bill Ivy Yamaha
50GP Hans-Georg Anscheidt Suzuki
Sidvagn Klaus Enders/Ralf Engelhardt BMW

Säsongen i kort

[redigera | redigera wikitext]

Honda hade beslutat sig för att sluta tävla efter säsongen 1967.[1] Den japanska motorcykeltillverkaren avslutade med stil. Fabriksföraren Mike Hailwood blev världsmästare i 350- och 250-klasserna och slutade två i 500-klassen på samma poäng som Giacomo Agostini.

Suzuki dominerade 50cc-klassen där Hans-Georg Anscheidt blev mästare igen.[1]Yamaha tog en dubbel i 125-klassen med Bill Ivy före Phil Read.

I 250-klassen var det en hård kamp mellan Read och Hailwood. De fick båda 50 poäng men Hailwood blev världsmästare eftersom han hade fem segrar mot Reads fyra.[1] I 350-klassen var det lättare för Hailwood. Han tog sex Grand Prix-segrar och var tidigt klar världsmästare.

Kampen om den förnämsta titeln, 500-klassen, blev en minnesvärd kamp mellan Agostini och Hailwood. De växlade i VM-ledningen hela säsongen och hade en legendarisk kamp under Tourist Trophyn på Isle of Man. Det avgjordes i sista racet i Kanada där Hailwood vann och hamnade på samma poäng som Agostini. Båda hade fem segrar så Agostini blev världsmästare tack vare att han hade tre andraplatser mot Hailwoods två.[1]

När Honda lade ner lämnade även Mike Hailwood roadracingen för att istället ägna sig åt bilracing. Ihågkomna höjdpunkter för Hailwood 1967 var hans tre klassegrar på samma dag på TT Assen och de tre klassegrarna under TT-veckan på Isle of Man .

1967 års Grand Prix-kalender

[redigera | redigera wikitext]
Omgång Datum Grand Prix Bana Segrare 50cc Segrare 125cc Segrare 250cc Segrare 350cc Segrare 500cc Segrare Sidvagn
1 30/4 Spanien Montjuïc Hans-Georg Anscheidt Bill Ivy Phil Read Auerbacher/Dein
2 7/5 Västtyskland Hockenheimring Hans-Georg Anscheidt Yoshimi Katayama Ralph Bryans Mike Hailwood Giacomo Agostini Enders/Engelhardt
3 21/5 Frankrike Charade Yoshimi Katayama Bill Ivy Bill Ivy Enders/Engelhardt
4 12-16/6 Isle of Man TT Mountain course Stuart Graham Phil Read Mike Hailwood Mike Hailwood Mike Hailwood Schauzu/Schneider
5 24/6 TT Assen TT Circuit Assen Yoshimi Katayama Phil Read Mike Hailwood Mike Hailwood Mike Hailwood Enders/Engelhardt
6 2/7 Belgien Spa Hans-Georg Anscheidt Bill Ivy Giacomo Agostini Enders/Engelhardt
7 16/7 Östtyskland Sachsenring Bill Ivy Phil Read Mike Hailwood Giacomo Agostini
8 23/7 Tjeckoslovakien Masaryk Circuit Bill Ivy Phil Read Mike Hailwood Mike Hailwood
9 6/8 Finland Imatrabanan Stuart Graham Mike Hailwood Giacomo Agostini Enders/Engelhardt
10 19/8 Ulster Dundrod Circuit Bill Ivy Mike Hailwood Giacomo Agostini Mike Hailwood
11 3/9 Nationernas GP Monza Bill Ivy Phil Read Ralph Bryans Giacomo Agostini Auerbacher/Nelson
12 30/9 Kanada Mosport Bill Ivy Mike Hailwood Mike Hailwood
13 15/10 Japan Fuji Speedway Mitsuo Itoh Bill Ivy Ralph Bryans Mike Hailwood



Poängräkning

[redigera | redigera wikitext]

De sex främsta i varje race fick poäng enligt tabellen nedan. De fyra bästa resultaten räknades i mästerskapen för 50cc, de fem bästa resultaten för sidvagnarna, de sex bästa resultaten för 350cc och 500cc samt de sju bästa resultaten för 125cc och 250cc.

Plats 1 2 3 4 5 6
Poäng 8 6 4 3 2 1
  1. ^ [a b c d] Noyes, Dennis; Scott, Michael (1999), Motocourse: 50 Years Of Moto Grand Prix, Hazleton Publishing Ltd, ISBN 1-874557-83-7