Rombiska nätet – Wikipedia

Rombiska nätet
Reticulum
Lista över stjärnor i Rombiska nätet
Latinskt namnReticulum
FörkortningRet
Rektascension4[1] h
Deklination-60[1]°
Area114 grad² (82)
Huvudstjärnor4
Bayer/Flamsteedstjärnor11
Stjärnor med exoplaneter7
Stjärnor med skenbar magnitud < 30
Stjärnor närmare än 50 ljusår0
Ljusaste stjärnanAlfa Reticuli (3,33m)
Närmaste stjärnanZeta 2 Reticuli (39,40 )
Messierobjekt0
MeteorregnInga
Närliggande stjärnbilderPendeluret, Svärdfisken, Lilla vattenormen
Synlig vid latituder mellan +23° och −-90°
Bäst synlig klockan 21:00 under januari.

Rombiska nätet (Reticulumlatin) är en liten, svag stjärnbildsödra stjärnhimlen.[2][3] Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[4]

Stjärnbilden fanns inte med bland de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.

En stjärnbild i området introducerades först av den tyske professorn Isaac Habrecht II 1621 och kallades då Rhombus.[5]

Den ersattes av en något förändrad konstellation på 1700-talet av den franske astronomen Nicolas Louis de Lacaille. Han kallade den le Réticule Rhomboide, vilket anspelade på hårkorset till sökaren på hans teleskop.[2] Namnet latiniserades senare till Reticulum i Lacailles stjärnkatalog Coelum Australe Stelliferum.

1810 lät William Croswell stjärnorna bilda konstellationen Marmor Sculptile, efter en byst av Christofer Columbus, men den förändringen accepterades aldrig bland astronomerna.[6]

Rombiska nätet är en stjärnbild som bara har två stjärnor som är ljusstarkare än magnitud 4.[4]

  • α - Alfa Reticuli är ljusstarkast med magnitud 3,32, en jättestjärna av spektraltyp G8 II-III. Den har en följeslagare av magnitud 12 som heter CCDM J04144-6228B[7]
  • β - Beta Reticuli är en trippelstjärna med magnitud 3,84. Primärstjärnan är en orange jätte av spektraltyp K0IV SB.
  • ε - Epsilon Reticuli är en dubbelstjärna av magnitud 4,44. En exoplanet med 1,17 Jupitermassor upptäcktes 2000, med en omloppstid av 418 dygn runt Epsilon Reticuli A.[8]
  • γ - Gamma Reticuli är en röd jätte av spektraltyp M4III och magnitud 4,48.
  • δ - Delta Reticuli är också en röd jätte, av spektraltyp M2 III och magnitud 4,56.
  • R Reticuli är en Miravariabel som varierar i ljusstyrka 6,35 - 14,2.[9]

Djuprymdsobjekt

[redigera | redigera wikitext]
NGC 1559.

Stjärnbilden innehåller inga Messierobjekt.[10][4]

  1. ^ [a b] Reticulum, constellation boundary. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/constellations/#ret. Läst 14 april 2014. 
  2. ^ [a b] Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  3. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 12 april 2014. 
  4. ^ [a b c] ”Reticulum Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/Reticulum-constellation/. Läst 14 april 2014. 
  5. ^ ”Jacob Bartsch ― Usus Astronomicus Planisphaerii Stellati Argentoratum (Strasburgo) 1624”. AtlasCoelestis.com. http://www.atlascoelestis.com/Bartsch.htm. Läst 14 april 2014. 
  6. ^ Nick Kanas (2007). Star maps: history, artistry, and cartography. Springer. sid. 130. ISBN 0-387-71668-8 
  7. ^ ”Basic data : alf Ret -- Star in double system”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Alpha+Reticuli. Läst 14 april 2014. 
  8. ^ Chauvin, G.; Lagrange, A.-M.; Udry, S.; Mayor, M. (november 2007). ”Characterization of the long-period companions of the exoplanet host stars: HD 196885, HD 1237 and HD 27442. VLT/NACO and SINFONI near-infrared, follow-up imaging and spectroscopy”. Astronomy and Astrophysics 475 (2): sid. 723–727. doi:10.1051/0004-6361:20067046. 
  9. ^ ”R Ret”. The International Variable Star Index. AAVSO - Amercian Association for Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=27299. Läst 15 april 2014. 
  10. ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 440-441. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  11. ^ ”Basic data : NGC 1559 -- Galaxy in Group of Galaxies”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=NGC+1559&submit=SIMBAD+search. Läst 15 april 2014. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]