French
DeutschRuben Wagnsson – Wikipedia
| Ruben Wagnsson | |
 Ruben Wagnsson, 9 februari 1951. | |
| Född | 8 september 1891[1][2] Örebro församling[1][2], Sverige |
|---|---|
| Död | 15 februari 1978[2] (86 år) Katrineholm[2], Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[3] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Lunds universitet, [2]  |
| Sysselsättning | Politiker[4][5][2], folkskollärare[5][2] |
| Befattning | |
| Andrakammarledamot, Kalmar läns valkrets (1922–1927)[4][2] Förstakammarledamot, Kalmar läns norra och södra landstingsområdens och Gotlands läns valkrets (1928–1947)[2] Undervisningsråd (1935–1936) Ordförande, Tjänstemännens centralorganisation (1937–1947) Landshövding i Kalmar län (1947–1958) | |
| Politiskt parti | |
| Socialdemokraterna[4] | |
| Föräldrar | Gustav Wagnsson[2] |
| Släktingar | Otto Wangson (syskon) |
| Namnteckning | |
_sign.jpg) | |
| Redigera Wikidata | |
Ruben Wagnsson, född 8 september 1891 i Örebro, död 15 februari 1978 i Katrineholm, var en svensk ämbetsman, politiker, fackföreningsman och nykterhetsivrare. Han var riksdagsman 1922–1947 och landshövding i Kalmar län 1947–1958.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Wagnsson, som var son till metodistpastor Gustaf Wagnsson och Adèle Ruben, avlade filosofie kandidatexamen vid Lunds universitet 1915 och arbetade som folkskollärare i Hässleby och Oskarshamn 1916–1934. Han blev riksdagsledamot i andra kammaren 1922 och efter två mandatperioder övergick han till första kammaren 1928 och blev då dess yngsta ledamot. Han utsågs till undervisningsråd 1935 och ordförande i TCO 1937. Han var chef för IOGT i Sverige 1929–1942 och IOGT-rörelsens internationelle chef 1947–1966. Då han 1947 utsågs till landshövding lämnade han riksdagen, TCO, Hörselfrämjandet, Skolöverstyrelsens folkbildningsrotel, Svenska Europahjälpen med mera. Han var redaktör för tredagarstidningen Oskarshamns-Posten 1920–1923 och stadsfullmäktiges ordförande i Oskarshamn 1928–1934. Han var en av två redaktörer för verket om Svenska folkskolans ledning i ord och bild 1942.[6]
Under hans tid som landshövding förbättrades länets vägar och järnvägar samt flygförbindelser. Ölandsbrofrågan blev aktuell liksom etableringen av ett atomkraftverk vid Figeholm. Han var engagerad i biståndsfrågor och var ordförande i Röda korset.
Wagnsson var under andra världskriget engagerad i antinazistiska kretsar som styrelseledamot i Samfundet Nordens Frihet och medlem i Tisdagsklubben.[7]
Sitt liv har Ruben Wagnsson skildrat i memoarboken Många järn i elden 1969. Han är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[8]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Örebro Nikolai kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/ULA/11800/C/11 (1885-1894), bildid: F0002319_00331, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 22 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 2, 1985, s. 315, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABgcqA, läst: 22 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, läs online, läst: 17 november 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Sveriges riksdag 1924 : porträttalbum, 1925, s. 90, läs onlineläs online, läst: 22 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1930, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 22 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Wagnsson, Ruben; Nils Wikström (1942). Svenska folkskolans ledning i ord och bild. Stockholm: Biografiskt Galleri. Libris 8081606
- ^ Byström, Tora (2009). Nordens frihet: samfundet, tidningen, kretsen. Lund: Sekel Bokförlag. sid. 355. Libris 11583186. ISBN 978-91-85767-47-2. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-25758
- ^ ”Wagnsson, Ruben”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/18c533ca-6ff0-4969-b819-837a56fa9ebb. Läst 7 juni 2023.
|