Ruda (fisk) – Wikipedia

Ruda Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Livskraftig[2] Status i Finland: Livskraftig[3]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Överklass	Benfiskar Osteichthyes
Klass	Strålfeniga fiskar Actinopterygii
Ordning	Karpartade fiskar Cypriniformes
Familj	Karpfiskar Cyprinidae
Släkte	Rudor Carassius
Art	Ruda Carassius carassius
Vetenskapligt namn
§ Carassius carassius
Auktor	(Linnaeus, 1758)
Synonymer
Cyprinus carassius Linnaeus, 1758[4] Carassius carassius Kirillov, 1956[4] Carassius linnaei Bonaparte, 1845[4] Carassius linnaei Malm, 1877[4] Carassius vulgaris Nordmann, 1840[4] Carassius vulgaris Walecki, 1863[4] Carassius oblongus Heckel & Kner, 1858[4] Carassius gibelio (non Bloch, 1782)[5] Carassius gibelio (Kessler, 1856)[4] Cyprinus gibelio Kessler, 1856[6] Cyprinus moles Agassiz, 1835[4] Cyprinus moles Valenciennes, 1842[4] Cyprinus moles Selys-Longchamps, 1842[4] Carassius moles Nordmann, 1840[4] Cyprinus charax Lesniewski, 1837[6] Carassius charax (Lesniewski, 1837)[4] Carassius humilis Heckel, 1837[4]
Guldfärgad form
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Ruda (Carassius carassius)^[7] är en art i familjen karpfiskar. Den liknar karpen men saknar dennas karaktäristiska skäggtömmar och är inte lika avlång.^[8] Den lever i färskvatten som inte är för strömt^[1], och är en uppskattad fisk vid mete. Den är inte vanlig som matfisk, men då den är mycket seglivad används den ibland som bete vid gäddmete.

Rudan beskrevs först av Carl von Linné, 1758. Rudan ingår i släktet Carassius, och familjen karpfiskar.^[9][7]. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.^[1] Arten är reproducerande i Sverige.^[7] Inga underarter finns listade.^[10]

Ruda kommer av fornsvenskans Rudha som är nära besläktat med ordet röd.^[11]

Rudan lever nästan uteslutande i stillaflytande vatten som sjöar, dammar, långsamflytande floder och bakvatten, men kan även förekomma i flodmynningar vid innanhavsbäcken som bland annat i Östersjön och Nordsjön. Arten är en allätare, som lever av plankton, bottenlevande ryggradslösa djur, växter och detritus.^[1]

Rudan har en exceptionell överlevnadsförmåga och kan övervintra i bottenfrusna gölar genom att den tillbringar vintermånaderna i dvala i icke fruset bottenslam^[8] helt utan syre. Rudan har exceptionell förmåga att överleva i syrefattigt vatten eftersom den bland annat, vid behov, kan anpassa sina gälar så att de får en större yta ^[12]. men den har utöver detta möjlighet att omvandla kroppens slaggprodukter till alkohol istället för mjölksyra. Förmågan kan delvis förklaras genom att rudan vid anoxiska förhållanden producerar alkohol som avlägsnas via gälarna, en process som kan jämföras med ölbryggning, när jäst omvandlar kolhydrater till alkohol.^[13]

Rudan har ibland delats upp i två tillväxttyper eller arter, sjöruda och dammruda, där sjörudan är mer högryggad än dammrudan. Det finns en utbredd uppfattning att de olika typerna uppstår allt efter näringstillgång^[14]. Egentligen är det samma art, som kompenserar närvaro av rovfisk genom att växa sig större. Sjörudan utvecklas då på höjden för att undvika predation (av till exempel gädda). Om predatorer inte finns (i en damm t.ex.) är det ingen vinst i att tillväxa på höjden och individen förblir låg, och kallas då dammruda ^[15]. Förmågan att anpassa sig efter miljön på det här sättet kallas fenotypisk plasticitet.

Utsprungsområdet utgörs av sötvattensområden (flodmynningar) i delar av havsbäckenet i Nordsjön, havsbäckena i Östersjön (till omkring 66° N), Vita havet, Barents hav, Svarta havet, delar av Kaspiska havet samt Egeiska havet (speciellt floden Maritsas avrinningsområde). Vidare ingår flodsystemen i Europa från Rhen i väster, över större delen av kontinenten, inklusive Norden utom längst i norr, till Kolymafloden i Ryssland i öster. Arten har sedan spritts utanför sitt ursprungliga område, bland annat till Italien, Frankrike och Storbritannien (även om det också finns en uppfattning att den skulle ha varit ursprunglig i sydöstra England).^[1]

Rudan är utplanterad på många håll i Sverige,^[8] och dess faktiska utbredningsområde är betydligt större än det naturliga utbredningsområdet. Utplantering av ruda i skogsdammar får till följd att vissa andra arter som har svårare att hävda sig försvinner, och rudan är nästan omöjlig att utrota. Dammrudan förökar sig lätt och är enkel att odla i större akvarier och i dammar. I forna tider var rudan en viktig matfisk, och Cajsa Warg har recept på den i sin kokbok.

Det svenska sportfiskerekordet ligger på 3,030 kg efter att tidigare rekordfisk på 3,07 kg visat sig vara en hybrid.^[16]

I Finland förekommer rudan glest, framför allt längs väst- och sydkusten. Den är dock klassificerad som livskraftig ("LC").^[3]

Carl Michael Bellman skaldade om rudan i Fredmans epistel 71, Til Ulla i fenstret på Fiskartorpet, Middagstiden, en Sommardag. Där sjungs "...eller ur Sumpen en sprittande Ruda..."

• Guldfisk

• Bonow, Medeleine; Svanberg, Ingvar (2013). "Rudor finnas öfverflödigt." Fiskdammar vid svenska prästgårdar på 1600- och 1700-talen. i: Saga och sed: Kungl. Gustav Adolfs akademiens årsbok. 2013. Uppsala: Kungl. Gustav Adolfs akademien. Libris 16632788 

• Wikimedia Commons har media som rör Ruda (fisk).
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Carassius carassius.
  Artförteckning